– Min pappa kom hit efter kriget och skötte gården och skogarna. Jag fortsatte jobbet i slutet av 1980-talet när pappa dog. Då var skogarna ännu unga, berättar Risto Ihatsu.
Han jobbade som förvaltare på Sandö gård i Hangö i 36 år. Arbetsavtalet sades upp för drygt ett år sedan. Det var när Finlands frikyrka sålde sina sista 450 hektar på Hangö udd till stiftelsen Ilkka Klingan säätiö.
Det finns knappast någon som kan Sandöskogarna lika bra som den tidigare förvaltaren. I den här artikeln berättar Risto Ihatsu vad han tänker om det som hände i Sandö i slutet av 2024. Han har reagerat starkt och skräder inte orden.
”Frikyrkan har sålt allt – har de själen kvar?”
Ilkka Klinga, frikyrkopastor från Ikalis, lät avverka en exceptionellt stor skogsareal på en gång. Det handlar om cirka 130 hektar i närheten av riksväg 25. Fröträd lämnades kvar, men en del av dem föll under stormen Jari i november, vet Ihatsu.
Risto Ihatsu berättar att Ilkka Klinga dessutom avverkat på andra ställen i Sandö så att hans slutavverkningar på Sandö nu är uppe i cirka 160 hektar. Det är lika mycket som en fyrkant där den ena sidan är 1,6 kilometer lång och andra 1 kilometer. Vill man gå runt ett sådant område blir sträckan över 5 kilometer.
Ilkka Klinga, hans stiftelse och stiftelsens sätt att utnyttja skogen får inte många poäng av Risto Ihatsu.
– Jag tittade på en dokumentär om kriget i Ukraina. Den visade att ryssarna skjuter bort topparna av träden för att bättre kunna se vad som pågår därnere. Jag tyckte att landskapet bar ganska stora likheter med de avverkade Sandöskogarna, berättar Ihatsu när vi kör omkring på hyggena.
Ihatsu berättar också att Klinga inte är den enda som slutavverkat i Sandö på sistone. Han uppskattar att uppemot 1 000 hektar skog på ett par år har huggits ner i närområdet.
– Det är helt enkelt ohållbart, säger han.
Ihatsu gissar också att den nya ägaren inte är klar med sitt skogsbruk än utan kommer fälla mer eftersom pengar behövs. Ilkka Klinga säger till Yle Västnyland att han inte för närvarande planerar några nya avverkningar.
Om Risto Ihatsu inte har höga tankar om den nya ägarstiftelsen, är han heller inte nådig i sina kommentarer om den tidigare ägaren, frikyrkan.
Finlands frikyrka sålde under sina decennier på Sandö mark till flera företag, till exempel Sandö betong, Forcit och Visko, lät resa vindmöllor på sina marker och sålde slutligen resten av ägorna till en aktör som tyckte det var en god idé släta ut skogen på en gång.
– Frikyrkan har sålt allt: marken, vinden, skogen. Har de själen kvar?
Nattskärra och matsutake
Skogarna i Sandö har varit en så central del av Risto Ihatsus liv att han blir nästan mållös när han ska förklara vad den har betytt för honom.
– Jag har kunnat följa dens liv så som man följer människornas liv också. Hur den växer.
Han säger att det var frågan om karga marker, som i norra Finland. I Sandöskogarna trivdes fågelarterna nattskärra och trädpiplärka, den sällsynta svampen matsutake och alla klövdjur. Också lodjur har rört sig på området.
Jag räknade hur länge det tar innan skogen växer tillbaka”
Risto Ihatsu
– Jag var tvungen att kippa efter andan.
Så beskriver Risto Ihatsu sin första reaktion till de stora avverkningarna i skogarna som har varit på hans ansvar i flera decennier.
Efter det började han reflektera på tidsperspektivet.
– Jag räknade hur länge det tar innan skogen växer tillbaka. Därför betraktar jag det här som en miljökatastrof. Det tar 80 år för en motsvarande skog att växa fram.
Det är lika länge som det har gått från Sovjettiden i Hangö i början av 1940-talet till i dag – förutsatt att klimatkrisen inte förändrar skogens tillväxt alltför mycket. Hursomhelst kommer Risto Ihatsu inte att kunna gå i sina Sandöskogar igen.
– Det är långt efter mig, tyvärr.
”Marken blir för varm och torr”
Jätteavverkningarna förändrar hela ekosystemet i Sandöskogarna. När träden är borta påverkas ljusförhållandena, fuktigheten, temperaturen, vindarna – och med dem alla djur och växter som är beroende av förhållandena.
Ihatsu pekar på marken på ett ställe nära riksvägen där det avverkade området är en kilometer långt.
– Det kommer vara för varmt här nu när solen skiner direkt på marken.
Tallen är tålig mot torka, men Ihatsu frågar sig om det inte blir för torrt och varmt för nya plantor att komma upp och växa sig starka.
Han pekar också på en liten skogsdunge nära avverkningens gräns. Den borde ha sparats på grund av sina naturvärden, men nu är den borta.
”Skogen är våra lungor”
Finlands klimatmål bygger starkt på skogen som kollager: skogen ska äta upp och svälja våra koldioxidutsläpp. Men den matematiken har kraschat. Finlands skogsmarker har i stället blivit en utsläppskälla.
En stor orsak till den negativa utvecklingen är stora avverkningsvolymer, både små hyggen och stora, sådana som på Sandö.
– Som lungor är skogen ytterst viktig. Samtidigt binder den mycket damm och annat som kommer via järnvägen och riksvägen.
Folk runtom i Finland frågar vad som har hänt i Sandö
Jätteavverkningarna i Sandö har väckt intresse runtom i Finland. Risto Ihatsu har fått sin beskärda del av uppmärksamheten.
– Från Åbo, från Tammerfors, från Joensuu och från Helsingfors och andra ställen har folk hört av sig när de har sett nyheterna. De har frågat vad det är som har hänt i Sandö, berättar Ihatsu.
Och hans svar har varit enkelt:
– Det har hänt hemska saker. Jag har bara försökt berätta hur det har gått till.
Också Hangöbor har vänt sig till Ihatsu när de sett avverkningarna. Alla har inte vetat att han inte längre jobbar på Sandö och inte heller ansvarar för skogarna.
– Många har stannat mig på gatan och frågat vad som har hänt och undrat om jag har blivit galen. Jag har sagt att jag har ingenting att göra med saken.
”Skogsägaren ska inte få göra vad som helst”
Även om många beklagat de stora avverkningarna, har många också sagt att en skogsägare ska få göra vad hen vill med sin skog. Risto Ihatsu önskar mer reglering, inte mindre.
– Det behövs koll på vad man gör i skogen så att det inte händer sådant som hänt i Hangö nu.
Inget direkt olagligt har skett, men Ihatsu tycker ändå att myndigheterna inte har skött sitt.
Men lagen begränsar inte avverkningarnas storlek. Då kan myndigheterna inte heller göra det.
Ihatsu tycker också att både virkets säljare och köpare har gjort fel, om inte olagligt så omoraliskt.
– Etiskt sett så tycker jag att både försäljaren och den som har avverkat skogen borde ha frågat sig om det är rätt att man avverkar i så stor skala som man nu har gjort.
Om Ihatsu fortfarande hade varit förvaltare på Sandö gård skulle han ha gjort annorlunda.
– Skogen skulle inte ha blivit nedhuggen, inte så här mycket.
”Allt gick fel”
Den stora frågan som både Risto Ihatsu och många andra ställer sig är: Varför gick det som det gick? Det hela har varit rena rama amatörteatern, tycker Risto Ihatsu.
– Allt gick dåligt och det var väldigt dåligt planerat. Det största problemet är brist på pengar. Vart det leder ser man nu.
Ihatsu är övertygad om att både frikyrkan som säljare och Klingas stiftelse som köpare har haft och fortsätter ha ont om pengar. Orsaken till fastighetsaffären och de därpå följande jätteavverkningarna var enbart ekonomiska anser Ihatsu.
Kan man lära sig något?
Nu är skogen borta och solpaneler är inte på väg. Risto Ihatsu hoppas ändå att något gott kan komma ur det han betraktar som en miljökatastrof.
– Jag hoppas att det har väckt tillräckligt med intresse så att myndigheterna börjar skrapa sig i huvudet och tar tag i den här saken.
Han tycker alla parter borde sätta sig vid samma bord: köpare, säljare och myndigheterna.
Men Ihatsu kommer inte att sitta vid det bordet.
– Jag behöver gå och gråta. Det här är säkert det ledsammaste som jag har varit med om på länge.
