Nyligen godkände Vanda ungdomsfullmäktige en motion om att stadens skolor ska sluta använda Kiva skola-programmet i arbetet mot mobbning.
Fullmäktigeordföranden Vida Amoah och medlemmen Aadit Phull är två av dem som står bakom motionen.
– Kiva skola fungerar inte längre som tänkt. I vissa fall har förövare och offer placerats vid samma bord och blivit tillsagda att be om förlåtelse av varandra. Fastän man som offer inte gjort något fel, säger Phull.
Amoah och Phull säger att de uppskattar att man utvecklat ett program för att motverka mobbning, men att det i praktiken inte fungerar, enligt dem.
– Det var väldigt lovande i början, och statistiken från då programmet lanserades visar att mobbningen minskade. Men de studierna är över tio år gamla och det finns ingen forskning som visar hur väl programmet fungerar i dag, bara mycket kritik i media, säger Amoah.
Mobbningsformer förändras under tid, och det tar Kiva skola-programmet inte i beaktande, enligt Amoah och Phull.
– I dag sker nästan all mobbning via sociala medier och det tas inte i beaktande i Kiva skola, säger Phull.
– Även terminologin som Kiva skola använder sig av är föråldrad. Den talar om ”skolmobbning”, fastän mobbning alltid är en lagstridig handling som ofta inbegriper våld, säger Amoah.
I stället vill ungdomsfullmäktige att Vanda ska anamma samma system som används i Södra Karelen. Enligt den modellen, som togs i bruk år 2019, anmäls klart olagliga handlingar som begås av barn under 15 år direkt till myndigheter som polis och socialtjänst.
I Vanda används Kiva skola-programmet i flera finskspråkiga grundskolor. Däremot är ingen av de svenskspråkiga grundskolorna i staden längre med i programmet.
Då programmet blev avgiftsbelagt år 2016 var det många skolor som gick ur programmet. I dag är kring hälften av grundskolorna i Finland medlemmar.
År 2019 granskade Yles MOT-redaktion Kiva skola-programmet. Då kom det fram att en del skolor använder sig av Kiva skola-programmet på ett sätt som rent av kan vara skadligt för barn som utsätts för mobbning.
På Kiva skola-programmets webbsida presenteras flera utredningar och undersökningar om hur effektivt programmet har varit.
Lätt beslut att lämna Kiva skola
I Mattlidens skola i Esbo berättar rektor Tony Björk att man precis gått ur Kiva skola-programmet.
Enligt Björk har man i Mattliden inte upplevt programmet som skadligt, utan det handlar om att skolan kände att det inte passar skolans arbetssätt.
– Vi tog det beslutet i och med att vi inte hade använt det på flera år. Dessutom kostar det också att vara med, så det var ett ganska lätt beslut att ta, säger Björk.
Skolmiljön i Mattlidens skola är i regel trygg. Det upplever i alla fall Ida Pohjanpalo och Amanda Ranta, som går i årskurs 9, och Vera Ramm-Schmidt som går i årskurs 8.
– Jag tycker att det har varit en jättebra skolmiljö alla åren jag har varit här. Jag har inte sett någon mobbning här, men om det har varit något problem så har skolan tagit hand om det direkt, säger Pohjanpalo.
– Det förekommer alltid något då och då, men det har inte varit några grova fall, säger Ramm-Schmidt.
– Det kan vara ganska osynligt, men just på nätet kanske man ser det här lite mer, tillägger Ranta.
Pohjanpalo, Ranta och Ramm-Schmidt har inte haft någon närmare kontakt med Kiva skola-programmet, men nog deltagit i de så kallade Kiva-lektionerna och tycker de var ett bra sätt att träffa elever utanför sin egen årskurs.
– Jag tycker att de har varit ganska roliga. Vi har inte haft normala lektioner utan vi har haft samarbetsövningar. Det har inte alltid varit bara med din egen klass utan också med andra årskurser, så man har fått känna nya människor, säger Pohjanpalo.
Eleverna håller alla med om att de skulle berätta för en lärare ifall de själva upplever eller ser någon annan bli utsatt för mobbning.
– Vi har pratat mycket om att den som står bredvid är lika skyldig. Så jag skulle nog gå och säga till någon om man ser någonting, säger Ramm-Schmidt.
– Jag skulle säga till en lärare som jag känner mig trygg med. Jag är inte helt säker på om jag skulle våga, men jag skulle i alla fall försöka, säger Ranta.
Från Kiva skola till Pro Skola
Mattlidens skola är nu i stället med i Pro Skola-projektet. Enligt Pro Skolas modell sätter varje skola upp egna förväntningar på hur man ska bete sig. Det gör personal, vårdnadshavare och elever tillsammans, berättar klasslärare Kerstin Aspelin.
– Utgående från de här förväntningarna skapar man instruktioner för varje situation eller varje utrymme i skolan. Vad betyder trygghet i klassrummet? Vad betyder respekt i klassrummet? Vad betyder det i matsalen eller ute på rasten? Man skapar konkreta instruktioner som vi sedan lär ut, säger Aspelin.
På så sätt förebygger man problemsituationer innan de uppstår.
Mattlidens skolcentrum i Mattby är en stor helhet. Räknar man med eleverna på alla stadier, även gymnasiet, och all personal är det ungefär 2 000 personer som rör sig på campus varje dag.
– Det är klart att det uppstår situationer. Den skolan som säger att ”i vår skola förekommer ingen mobbning”, till exempel, så de ljuger, säger rektor Tony Björk.
Skolans mandat begränsat
Mattlidens skola har två trygghetsteam, ett för årskurserna 1-6 och ett för 7-9. De möts var tredje vecka och går igenom läget i skolan samt pågående fall av exempelvis mobbning.
– Då vi får reda på att det finns en misstanke om att någon blir utsatt, så är det två lärare som diskuterar först med den utsatta, och sedan enskilt med de som utsätter. Det sker samma dag eller senast följande dag.
Ifall det sedan visar sig handla om mobbning, tar skolan kontakt med vårdnadshavarna.
– Då gör man ofta en plan på två till tre veckor. Vi bestämmer hur vi går vidare, och så har vi uppföljning tills vi kan konstatera att läget är under kontroll, säger Björk.
Vid behov kopplas även barnskyddet och polisen in.
– Det är väldigt ovanligt att polisen kallas in, men vi ska komma ihåg att mobbning är ett brott, konstaterar Björk.
Enligt Björk har man under de senaste åren diskuterat mycket kring var gränsen för skolans ansvar går.
– Kan vi ta ansvar för allt som händer på social media på kvällarna? Kan vi ta ansvar för vad som händer på hobbyer? Vi har inget mandat där. Här krävs det ett samarbete med föräldrarna, säger Björk.
Dessutom efterlyser Björk ett större ansvar hos alla vuxna i samhället.
– Det är inte enbart skolans ansvar. Det jag tycker är viktigt, och lite skrämmande, är när man till exempel läser i media hur våra beslutsfattare beter sig mot varandra. Där får våra unga och barn en modell av oss vuxna, som inte är så bra. Här har vi nog alla i vuxenvärlden något att fundera på, säger rektor Tony Björk.