Industrifacket varslar om en ny strejk i februari. Den inleds 10 februari och räcker fem dagar.
Strejkvarsel har getts till 60 företag inom teknologiindustrin och den kemiska industrin. Strejken kommer att beröra ungefär 8 000 anställda.
Industrifacket har redan tidigare utlyst två strejker. Den första inleds måndag 27 januari vid midnatt och avslutas lördag 1 februari klockan 18.
Strejken berör 97 arbetsplatser i ungefär 40 företag. Följande strejk startar måndag 3 februari och pågår till lördag 8 februari. Den berör 200 arbetsplatser i 50 företag.
Dagens strejkvarsel gavs för att öka trycket på dagens förhandlingar mellan Industrifacket och arbetsgivarorganisationen Teknologiindustrin. Parterna träffades klockan 14 på riksmedlarens byrå, men förhandlingarna blev resultatlösa.
Trycket på förhandlingarna är stort. Industrifacket och Teknologiindustrin brukar öppna spelet och slå fast den maximala nivån på löneförhöjningarna. Arbetsgivarorganisationerna har under senare år inte gått med på att slå fast kollektivavtal för andra branscher innan exportindustrin har ett avtal.
Flera kollektivavtal på väg att löpa ut
Vid månadsskiftet januari-februari löper flera kollektivavtal ut. Det handlar bland annat om handelns kollektivavtal och kollektivavtalet för buss- och lastbilschaufförer.
Strejker är att vänta också i de här branscherna om exportindustrin inte når en förhandlingslösning inom kort.
De fackförbund som hör till Finlands fackförbunds centralförbund FFC kom redan i november tillsammans ut med ett historiskt högt löneförhöjningskrav. FFC:s medlemsförbund kräver en löneförhöjning på tio procent på två år.
FFC:s ordförande Jarkko Eloranta sa tidigare i veckan att centralförbundets medlemsförbund håller fast vid kravet på löneökningar på tio procent.
Kravet motiveras med att köpkraften har minskat under de senaste åren. Inflationen steg och därefter räntorna.
FFC:s Eloranta säger också att lönerna redan under tidigare år har stigit betydligt mer i till exempel Tyskland och Sverige än i Finland. Samtidigt som inflationen steg som mest var lönepåslaget över tio procent per år i Österrike, säger Eloranta.
– Vi tycker att det nu är dags att höja lönerna också här i Finland, säger Eloranta och tillägger att en löneförhöjning i nuläget inte skulle leda till en förhöjd inflationsrisk.
Det som Eloranta inte nämner är att regeringen har drivit igenom många förändringar på arbetsmarknaden. Fackförbunden har motsatt sig förändringarna och de politiska strejker som facket ordnade i fjol ledde inte till att regeringen backade.
En löneförhöjning ska också i viss mån kompensera för försämringar i arbetslöshetsersättningen och annan social trygghet.
Arbetsgivarna accepterar inte fackets krav
Arbetsgivarna har svårt att svälja löneförhöjningskravet. De vill inte försämra företagens konkurrenskraft.
Välfärdsområdes- och kommunarbetsgivarna KT sitter ännu inte vid förhandlingsbordet. De kommunalt anställdas kollektivavtal löper ut senare i vår.
KT:s förhandlingschef Henrika Nybondas-Kangas håller med FFC-bossen Eloranta om att förhandlingsläget verkar besvärligt på den privata sektorn.
KT har inte fått något löneförhöjningskrav ännu, men säger att tio procent är en hög siffra.
Nybondas-Kangas säger att både kommunerna och välfärdsområdena är i en svår ekonomisk situation. Många välfärdsområden har haft samarbetsförhandlingar och tvingats minska på sin personal.
Enligt Finansministeriets prognos kommer årsbidraget att sjunka för många kommuner. Nybondas-Kangas säger att flera kommuner måste överväga en höjning av skatteprocenten.
Hon vill vänta och se hur avtalsförhandlingarna avancerar innan hon drar för långtgående slutsatser, men hon förväntar sig en svår vår. Hon grundar sina aningar på att det har funnits turbulens på arbetsmarknaden redan tidigare under den här regeringsperioden.
Artikeln uppdaterades 24.1. kl 18.22 med att förhandlingarna på fredagen avslutades utan att parterna nådde ett förhandlingsresultat