”Du får hemskt gärna påminna mej ännu den 21 om detta om du orkar. Jag skriver upp men har lite tendens att ibland glömma saker.”
Meddelandet kommer från skådespelaren Joonas Heikkinen, några timmar efter att vi bestämt tidpunkt och plats för intervjun.
För en tid sedan började han kallbada – ett sätt för honom att varva ner och leva mera i stunden.
– Jag har badat bastu i flera år redan och utgått ifrån att jag inte gillar kallt vatten.
Men så läste Heikkinen på om vagusnerven. Vagusnerven är en viktig del av det parasympatiska nervsystemet som hjälper kroppen att slappna av.
– Vagusnerven mår bra av kyla. Så jag testade och jag upplever faktiskt att det är lite samma tillstånd som efter att man tagit några öl. Men nu slipper man dricka de där ölen.
”Det skulle vara kul att vara i nuet ibland”
Joonas Heikkinen berättar ivrigt om hur han modigt traskar rakt ner i det iskalla vattnet och doppar hela kroppen, också huvudet! Sedan stannar han i vattnet över en minut. Eller det är målet. Igår klarade han nästan det dubbla.
– Det är så skönt för äntligen stannar hjärnan upp! Jag upplever att jag är i stunden.
Heikkinen beskriver sig som en som ofta dras till alla grejer och vill göra dem för fullt. Han upplever att kallbadandet hjälpt honom förhålla sig friskt till det och att han påbörjar något nytt av rätt orsaker. Dagligt kallbadande har hjälpt honom känna sig mera närvarande.
Det var först när Heikkinens son fick en adhd-diagnos som han började fundera på hurdan han själv är. Adhd kan vara ärftligt, hur mycket kom från honom själv? Heikkinen själv är inte diagnostiserad för någonting.
– I jobbet är det bra att vara snabb och att ens fantasi flyger iväg. Men på fritiden skulle jag inte alltid orka vara sådan. Eller jag har märkt nu när jag är 43 år gammal att det kanske räcker nu. Det skulle vara kul att hitta andra sätt att vara i nuet. Och bemöta folk. Att ta saker för vad de är i stunden och inte alltid sticka iväg till det magiska tänkandet.
Gör en roll i Queen of Fucking Everything
Som skådespelare har Joonas Heikkinen synts mycket i finländarnas tv-rutor på sistone.
Han spelar den småkriminella Spora i Tiina Lymis serie Queen of Fucking Everything, en otrolig tittarsuccé. I skrivande stund har det första avsnittet i serien över 1,6 miljoner tittare.
I december kunde man se Heikkinen i rollen som den arga tomten Kotte i Tandfens julkalender. Och nu i dagarna är det premiär för Akse Petterssons pjäs Oppitunteja eläville på Nationalteatern.
– Jag spelar tomte i båda tv-serierna tycker jag. Men tomten Spora är en vuxenversion och tomten Kotte är för kidsen.
I serien råkar Spora ut för det ena och det andra. I ett avsnitt blir hans finger avhugget då han gjort knarkkuriren sur.
– Senast igår när jag var i kallbassängen så kom en pappa upp till mig och frågade om jag har fingrarna kvar.
Heikkinen skrattar till, kanske lite överraskat. Även om han länge hållit på med teater har medverkan i Queen of Fucking Everything nått en betydligt större publik.
– Jag har ju inte ens världens största roll, men när den kommer in i folks vardagsrum får man en helt annan synlighet. Jag tycker att det har varit jättekul att det blev en sådan succé.
Hans temperament har gett honom specifika roller
Att Heikkinen ofta får porträttera skojaren tror han har att göra med att det finns någonting i honom som drar åt det komiska hållet.
– Jag tror att det har mycket att göra med mitt temperament. Eller mitt sätt att göra saker på. Det blir komiskt för det mesta. Men jag tror att en stor del också har att göra med att jag faktiskt är halvgrek. Jag är hetlevrad och gör alltid saker med både stort allvar och frenesi.
När Joonas Heikkinen var 9 år gammal flyttade han tillsammans med sin ensamstående mamma till Stockholm.
Hon ville att han skulle lära känna sin pappa bättre. Han bodde i Stockholmsområdet men var ursprungligen från Grekland. Men hurdant temperament har en grek?
– Om jag blundar och tänker på en grekisk gubbe, ser min pappa exakt ut som en grekisk gubbe för mig. Han är kort, har ganska stor mage och han har alltid varit högljudd. Han har starka åsikter som har lett till stora känslor.
Ungdomen i Rinkeby
Joonas Heikkinen och hans mamma flyttade omkring en hel del i förorterna i Stockholm. När han var tonåring landade de småningom i Rinkeby.
– Jag är evigt lycklig över att ha fått växa upp som tonåring i Rinkeby. Jag lärde mig många saker som jag tror att jag inte hade fattat om jag inte hade bott i ett sådant diversifierat område.
– Typ 90 procent hade annan bakgrund än svensk. Vi var till exempel ett stort gäng sverigefinnar, många var halvfinnar eller halvgreker som jag. Eller halvchilenare eller halviranier. Jag är tacksam för min uppväxt där för det har gjort att jag förstår saker bättre idag.
Jag har gjort en klassresa. Inte vad gäller pengar för jag är helt bankrutt. Men på det mänskliga planet
Joonas Heikkinen och hans mamma hade det inte alltid så lätt. Det var ”turbulenta tider då” som han uttrycker det.
Men han vill inte gå in på detaljer utan påpekar att det som hjälpte honom var att de flesta andra var i en liknande livssituation som han, och de fick stöd av varandra.
– Jag har gjort en klassresa. Inte vad gäller pengar för jag är helt bankrutt. Men på det mänskliga planet. Jag är den första i min släkt som är magister.
När Heikkinen fyllde 20 blev han dumpad av sin flickvän. Sorgen var så stor och de sverigefinska cirklarna så små att han kände att han behövde byta miljö. Han flyttade till en kompis som bodde i Tammerfors. Efter det sökte han till den svenskspråkiga linjen på Teaterhögskolan i Helsingfors och kom in.
– Jag hade flyt och kom in på första försöket. Det var slumpen, säger han och skrattar till.
Lärde sig prata finlandssvenska på Teaterhögskolan
Den svenska Joonas Heikkinen pratar idag kommer från hans tid på Teaterhögskolan i Helsingfors.
Han säger att när han kom in på utbildningen pratade han ” rinkebyska” . Det man lär sig ute i förorterna i Stockholm. Efter ett år av studier med finlandssvenskar kändes det som att han inte kunde prata något språk längre.
”Bror, du har varit alldeles för länge i Finland. Du låter helt för jävlig”
– När jag åkte hem till Sverige pratade jag finska med mina kompisar. Och så kunde jag helt plötsligt inte ens beställa öl på puben.
Heikkinen minns speciellt en gång när han var på en bar i Stockholm. Där träffade han en gammal fotbollskompis från Rinkeby med turkisk härkomst.
– Efter en halvtimme frågade han mig: ”Hej bror, kompis. Vad fan har hänt med din svenska?”
– Och så tittade han på mig. ”Bror, du har varit alldeles för länge i Finland. Du låter helt för jävlig.”
Idag tar Heikkinen responen med ro och har accepterat att han låter som han gör.
Finskan sitter djupare i kroppen än svenskan
Joonas Heikkinen har arbetat bland annat på Q-teatteri, Svenska Teatern, Tampereen Työväen Teatteri, Teatteri Takomo, samt Rovaniemi stadsteater och i olika grupper i Sverige.
Han har spelat på finska, på svenska och på finlandssvenska. Bäst trivs han ändå när han spelar på sitt modersmål, finska.
– Min identitet är att jag är halvgrek och halvfinsk med svenskt pass. Och nu bor jag i Finland och är väldigt nöjd med det. Men jag märker att finskan är lättare för mig. När jag jobbar på finska kommer jag åt saker snabbare.
Sommaren 2017 gjorde Joonas Heikkinen rollen som Rokka i Okänd soldat på Västnylands utomhusscen i Harparskog. Pjäsen gjordes på båda inhemska språken, alltså exakt samma pjäs gjordes på svenska och på finska.
– När jag spelade på svenska tappade jag alltid rösten när jag skrek. Men när jag spelade på finska så var det inga problem. Jag antar att finskan kommer från ett djupare ställe och jag har med hela kroppen. Jag är mer nasal när jag pratar svenska. Det skiljer sig mycket. Men jag jobbar nog gärna på svenska också.
Det är humor för då tror de andra att vi pratar skit bakom deras rygg
När han jobbar med pjäsen Oppitunteja eläville med regissören Akse Pettersson på Nationalteatern brukar de sinsemellan tala svenska. De gick båda på Teaterhögskolan men Pettersson gick regilinjen några år under Heikkinen.
– Om vi pratar på tu man hand om någon grej switchar vi till svenska. Det är humor för då tror de andra att vi pratar skit bakom deras rygg.
Gör ni det?
– Nej, nej, för alla kan ju svenska så pass mycket att det är svårt att prata skit om dem då, säger Joonas Heikkinen och brister ut i skratt.
Oppitunteja eläville har premiär den 12 februari på Nationalteaterns lilla scen.