Annika skrev ett speciellt testamente då hon väntade sitt första barn. Leif håller på att skriva sitt testamente och funderar på innehållet. Båda berättar under pseudonym på grund av sakens känsliga natur.
Äktenskapsförord som nu är överflödigt
Leif håller på att göra ett testamente. Han är nu drygt 50 år gammal och har i flera år tänkt skriva ett testamente men det har inte blivit av. Han är nu mitt uppe i en bouppteckning efter sin ena förälder, som dog i höstas. Det gav Leif en puff framåt.
Tillsammans med sin fru gjorde Leif ett äktenskapsförord då de gifte sig för drygt 25 år sedan.
Han säger att de båda är rätt så pragmatiskt lagda och hade en del egendom då de gifte sig. De tänkte att allt blir enklare ifall de skiljer sig, och barnen har det lättare att sköta arvet vid dödsfall.
– I dag känns äktenskapsförordet överflödigt eftersom vi inte skilt oss och inte har planer på det, och vi har inga barn, säger han.
Leifs fru hade vid giftermålet en del egendom och hon fick senare ett arv. Hon äger för tillfället skog och två lägenheter.
Leif äger parets fritidsbostad och har ett arv nära förestående efter sin förälder.
Paret har nu ingendera rätt till den andras egendom.
Arv till välgörenhetsföreningar
I och med att Leif och hans fru inte har några barn, vill de nu själva besluta vem som ska ta hand om den egendom de äger då de dör.
– Det vi äger är kärt för oss och vi vill inte att det bara realiseras så att pengarna går till statens bottenlösa kassa, säger Leif.
Nu då de skriver sina respektive testamenten vill de att den som lever längre får den andras egendom. Om Leif lever längre vill han bestämma vart hans egendom ska gå efter hans död.
– Jag har en del släktingar jag funderar på och vissa välgörenhetsföreningar som jag är aktiv i, säger han.
Han har inte tänkt diskutera sitt arv med dem som han skriver som mottagare i sitt testamente.
– Det får väl komma som en överraskning sedan, men visst måste jag informera någon om att det finns ett testamente.
Det finns vissa ägodelar som han vill att går till ”rätt adress”. Till exempel föremål som han fått från föreningarna han är med i, ska returneras dit.
Då det gäller fritidsbostaden har han tänkt höra sig för bland släktingar om det finns något intresse att ta hand om den – antingen så att han säljer den då han själv inte längre kan vara där, eller att han skriver den i testamentet.
”Testamentet ska inte ha tolkningsmöjligheter”
Testamentet vill Leif upprätta tillsammans med en jurist som inte hör till bekantskapskretsen.
Nu då bouppteckningen är aktuell efter föräldern, har de plöjt igenom hens testamente flera gånger och haft svårt att riktigt förstå vad som avses i texten.
– Det är viktigt för mig att mitt testamente är klart och entydigt skrivet så att det inte finns några tolkningsmöjligheter, säger han.
Att skriva ett testamente väcker en del tankar.
– Den vägen ska vi alla gå, så det känns bättre att skriva ner hur man vill ha det sedan då man själv inte längre finns.
I sitt testamente kommer han att skriva hur han vill att hans begravning ska se ut, och var han ska bli begraven. Och det känns egentligen ganska bra, säger Leif.
Genom tillfälligt testamente ville Annika ge arvet till sin pappa
Då Annika väntade sitt första barn ville hon göra upp ett testamente ifall något hände henne och barnet före förlossningen. I testamentet skrev hon att all kvarlåtenskap skulle gå till hennes egen pappa och inte till hennes man.
Pappans hustru skulle inte heller via giftorätt ha rätt till någon kvarlåtenskap efter Annika.
Denna vilja föll genast då Annika födde sitt första barn, och hädanefter kommer alla hennes barn att ärva henne.
En familjeadvokat kollade igenom testamentet som Annika skrev. Sedan undertecknade hon testamentet tillsammans med två vittnen. Tre kopior av testamentet förvarades hos tre olika pålitliga människor, ifall det skulle ha blivit ord mot ord om testamentets laglighet.
Många undrar kanske varför hon ville göra ett så här speciellt testamente.
– Allt jag äger är tack vare min pappa, som tagit bra ekonomiska beslut i mitt namn när jag var barn. Så jag kände att allt borde gå tillbaka till honom ifall jag dog innan jag fick egna barn. Rätt skall vara rätt, liksom, säger Annika.
Nu är situationen annorlunda då hon har flera barn. Testamentet har upphört och hon behöver inte oroa sig över detta mer.
– Jag och min man har ett äktenskapsförord av egentligen samma orsaker som jag skrev testamentet. Min man har inte rätt till det jag äger, och jag har inte rätt till hans egendom. Vår egendom kommer att gå till barnen, uppdelat jämt på alla barn.
