Helhetsintrycket: Så otroligt mycket bättre än senast
Det var kanske orealistiskt att vänta sig en så här stor nivåhöjning från premiären, men visste blev man glad? Nu visade äntligen de finska stjärnorna hur bra de kan vara.
Eller rättare sagt, några av stjärnorna visade hur bra de kan vara. Patrik Laine såg ut som den spelare alla trodde han skulle bli efter JVM 2016, Mikko Rantanen och Aleksander Barkov dominerade stundvis.
(Vi behandlar Sebastian Aho och Roope Hintz lite senare.)
Men det var framför allt kämpaandan som Sverige inte kunde matcha den här gången. Joel Eriksson-Ek, Mika Zibanejad, William Nylander och Erik Karlsson försökte minsann, men det räckte inte till.
Lejonen ville vinna och gjorde det också med 4–3. Det efter en riktigt hockeyklassiker till gruppspelsmatch i en ”jippo-turnering”.
Avgörandet: Finlands förmåga att ta vara på sina lägen
... till slut, i alla fall.
Mot slutet av tredje perioden bjöd matchen på en sekvens där Finlands två bästa kedjor (Barkov-Rantanen-Kakko och Lundell-Luostarinen-Laine) anföll frenetiskt, men fick bara inte in pucken.
I förlängningen hade Tre Kronor det första jätteläget, men helt som i VM-kvartsfinalen 2019 var Kevin Lankinen rätt man på rätt plats där. Och helt som i VM-kvarten 2019 behövde Finland egentligen bara ett skott på mål för att fälla Sverige.
Den här gången var det Mikael Granlund som piskade iväg den avgörande pucken och överlistade Linus Ullmark.
Underhållningsvärdet: 10/10
En förlängningsthriller mot ärkerivalen med sina bästa möjliga spelare? Finns inget annat betyg på kartan. Det enda som egentligen saknades var ...
Snackisen: Vart försvann de fula tagen?
Nej, Sverige har inte några Tkachuk-bröder i sitt lag, men det blev ändå förvånansvärt lite gruff mellan Lejonen och Tre Kronor.
Hatmöte? Kanske. Men mer än något var det här en match mellan två landslag som respekterar varandra något oerhört.
Finland visste exakt hur vassa Sverige kan vara. Sverige visste att Finland minsann har spelare som kan avgöra också.
Det var dessutom en match där en finaldröm i praktiken stod på spel. Och då är det ganska väntat att matchbilden mer än något annat blir himla försiktig.
Utropstecknet: 3xL-kedjan
WOW så bra Patrik Laine fungerade tillsammans med Anton Lundell och Eetu Luostarinen.
Då kedjorna (äntligen) blev offentliga var åtminstone den här skribentens spontana reaktion ”oj nej, nu degraderar de Laine och äter upp hans självförtroende”. Men tji fick jag.
Laine sa själv i intervjun med Ruutu före matchstart att han ser fram emot att spela med två spelare som känner varandra och som har vanan inne att vinna stora matcher.
Och det ska sägas direkt: det var Laine som drev spelet offensivt då de var inne på isen. Det var Laine som stod för den spelöppnande passningen som ledde till Lundells mål och det var Laine som spelade med mördande självförtroende.
Det känns som en tidsfråga innan puckarna börjar hitta nätmaskorna nu.
Frågetecknet: Sebastian Aho och Roope Hintz
Det här med kemi på isen är en spännande sak. Hittills har Sebastian Aho fungerat bra med de flesta spelarna han spelat med, men med Roope Hintz, som ändå ska vara en av Lejonens bästa spelare, klickar det inte alls.
Ibland är det bara så. Två bra spelare fungerar inte nödvändigtvis tillsammans. Även om det handlar om Finlands nästbästa och tredje bästa center.
Men varför gör Antti Pennanen inte något åt situationen? Han har ju bevisligen inte samma tvång som hans företrädare att få sina idéer om kedjor att fungera – han vaskade om redan före matchen och under matchen fick Kakko hoppa upp till ettan.
Men Aho och Hintz vägrar han splittra upp. Det måste han göra inför matchen mot Kanada.
Mot Sverige räckte det med tre kedjor då Elias Petterssons kedja också var fullständigt i blåsten för de blågulas del. Mot Lönnlöven kommer det garanterat inte att räcka till.
Lejonkungarna: Gammal är äldst igen
Tre stjärnor: Mikael Granlund
Samtidigt som de två andra i andrakedjan vägrar fungera tillsammans är Mikael Granlund gång på gång igen viktigast på isen. Både logiskt och rättvist att han fick göra segermålet.
Två stjärnor: Patrik Laine
0+2 i en match som den här skämtar man helt enkelt inte bort.
En stjärna: Aleksander Barkov
Ska ha en enorm eloge för sättet han steg fram och ledde det här landslaget på det sätt han förväntas göra. Fick också officiellt 3-3-målet på sitt konto.
Fortsättningen: Allt avgörs på måndag kväll
Oavsett hur det nu går mellan Kanada och USA måste Finland slå Lönnlöven i Boston på måndagskvällen för att gå till final.
Kanada är enorm förhandsfavorit i den matchen. Men om Lejonen spelar med samma jävlaranamma över 60 minuter som de gjorde mot Sverige kan vad som helst hända.
