Det här var Issas skolgård när han var barn. Kriget kom till hans by Masharah i slutet av hösten 2012 när han var tio år gammal.
Tvärs över skolgården står byggnaden där resterna av hans gamla klassrum finns.
Det finns inte mycket kvar av skolan, bara ett tomt skal med bråte, grus och sprängdamm i.
Issa går genom den sönderskjutna byggnaden och visar oss runt. Det krasar under fötterna när vi går genom det som en gång var korridorer.
Issa inspekterar tavlorna i de klassrum vi går in i.
Issa stannar vid ett stort hål i väggen och blickar ut över sin hemby.
– Därifrån sköt Bashar al-Assads styrkor på oss med sina stridsvagnar.
Han går vidare till sitt gamla klassrum.
Issa inspekterar skotthålen som finns kvar i väggarna efter kriget.
Han läser upp det datum som står skrivet på tavlan.
– Min sista lektion var just här. Den första oktober 2012.
Han läser vidare på tavlan.
– Allahu akbar. Gud är störst.
Issas skoltid fick ett abrupt slut, liksom hans barndom.
Några år efter att skolan bombades gick han med i en rebellstyrka. Då var han ung tonåring.
– Jag gick med eftersom Bashar hade informanter överallt och de skadade oss. Vi lämnade Mashara år 2014.
Under den störtade presidenten Bashar al-Assads tid angav människor varandra och också barn torterades över påstådda kopplingar till oppositionen.
Det gäller att se var man stiger eftersom det ligger lösa stenar överallt.
Plötsligt ropar Issa till. Han har hittat något under trappan han nyss gick upp för.
Här ligger en detonationsladdning som en gång suttit på en handgranat.
Laddningen är inte så stor, men ifall något av barnen som leker ute på skolgården får den att explodera skulle det gå illa.
Issa tar med sig detonatorn när vi går ut ur byggnaden och barnen samlas runt honom.
– Vad händer om den här exploderar? frågar han.
– Den spränger sönder handen, svarar ett barn.
– Bra! Därför får ni bara leka ute, säger han och barnen nickar.
När Issa kom tillbaka till byn efter att ha stridit för rebellerna i tio år fick han en ny roll, han ansvarar för säkerheten.
– Vi vill bygga en ny stat och erbjuda barnen skolundervisning, säger han.
Barnen går i skola i två skift eftersom skolan som Issa själv gick i inte återuppbyggts.
I byn är det slumrande stilla, bortsett från pojkarna som följer efter Issa och oss vart vi än går.
Att det knappt är någon rörelse utomhus hänger ihop med att israeliska styrkor befinner sig bara några kilometer bort, på syrisk mark.
Issa är populär bland barnen som ivrigt samlas kring honom när de får chansen.
Issa lyfter upp en av pojkarna. Pojken höjer sitt pekfinger mot himlen.
Tecknet som används av sunnimuslimer symboliserar en tro på Allah.
Issa hoppas att byns barn ska få en bättre barndom än han själv fick.
– Bashar al-Assad berövade barnen deras rättigheter. Han dödade barn. Vi vill att barnen ska få tillbaka sina rättigheter.
