Jobb till britterna i stället för till syd- och östeuropeer.
Frihet från byråkraterna i Bryssel och en självständig politik som skulle få ekonomin att blomstra.
Bland annat med de argumenten talade politiker för att Storbritannien skulle lämna EU. Ett förslag som vann i en folkomröstning 2016.
Processen med att lösgöra sig från EU var ändå både lång och besvärlig. Britterna hade varit en del av EU och dess företrädare sedan 1973.
Brexit blev verklighet först den 31 januari 2020.
Men hur gick det med alla löftena? Blev allt bättre i Storbritannien? Vi kollar läget fem år senare med finlandssvenska journalisten Charlotta Buxton som bott i London sedan 2009.
”Jobb till britterna”
Det gick inte alls som de som ville bli av med invandrad arbetskraft önskade sig.
– Visserligen försvann en stor del av de EU-medborgare som dittills hade haft låglönejobb, när de inte längre kunde röra sig fritt mellan sina hemländer och Storbritannien, berättar Buxton.
Men i stället för att företagen skulle ha anställt britter och höjt lönerna så att jobben skulle duga åt dem, började företagen locka billig arbetskraft från länder utanför EU, från Afrika, Asien och Mellanöstern.
– Så invandringen till Storbritannien har ökat sedan brexit.
”Mindre byråkrati och bättre ekonomi”
När Storbritannien lämnade EU försvann en stor del av den smidighet som funnits i handelskontakterna med länder inom unionen.
– Det uppstod en omfattande byråkrati för dem som ska importera produkter från EU-länder eller exportera produkter till dem.
Det samma gäller förstås vanliga människor som ska sända eller ta emot försändelser över tullgränsen och resandet har också blivit bökigare.
– Britterna måste nu ansöka om visum om de vill stanna i EU-länder längre än 90 dagar och vice versa, säger Buxton.
Den brittiska ekonomin fick inte heller något uppsving, tvärtom, säger Charlotta Buxton.
– Landets ekonomi trampar vatten och många av problemen kan spåras tillbaka till brexit. Ändå är det få som talar om det.
Från världens största till världens minsta fråga
Enligt Buxton är brexit fem år efter utträdet närmast en icke-fråga i Storbritannien.
– Trots att det här var en enorm politisk och praktisk fråga som manglades i åratal är den nu så gott som bortglömd, säger hon.
Folk har helt enkelt fått annat att tänka på, menar Buxton.
– Först kom pandemin och sedan den galopperande inflationen som lett till att många fått det svårt att klara sig ekonomiskt.
”Strunt i fakta om det känns rätt”
Trots att kriserna i viss mån förvärrats av brexit, vill eller kan folk inte se kopplingen.
– Efter utträdet från EU har det till exempel flera gånger blivit brist på mediciner här, berättar Buxton och ger som exempel vintern 2023.
Då uppstod det enligt Buxton närmast panik i den del av London där hon bor, då föräldrar hade svårt att få tag på antibiotika till sina barn.
Men ändå är det få som talar om brexit och ännu färre som ångrar utträdet. Trots att till och med en del politiker som talade för brexit har erkänt att det inte gick så bra.
– Mätningar visar att de flesta som röstade för brexit håller fast vid sin åsikt, trots att all fakta tyder på att beslutet var dåligt.
Det visar enligt Buxton på att det i hög grad handlade om en emotionell fråga.
– Det spelar inte så stor roll hur det har gått, de känner att det här var det rätta att göra.
Synd om alla unga, synd om London
Charlotta Buxton har själv drabbats av bland annat det ökade krånglet kring resandet, men i övrigt sörjer hon mest alla ungas situation.
– Tidigare kunde studerande enkelt komma till Storbritannien och brittiska studerande åka på utbyte till EU-länder. Nu är det här mycket svårare.
Det syns exempelvis i Buxtons hemstad.
– London var tidigare en stad som drog till sig unga driftiga människor som jobbade hårt och skapade en spännande kultur i staden. Det här har försvunnit nu. Det är särskilt synd för unga, både här i Storbritannien och i EU.
Artikeln uppdaterad 3.2: Formuleringen om att passkontroller återinfördes ströks, eftersom Storbritannien inte hörde till Schengenområdet som EU-medlem.