– Jag ville studera, jag ville leva, inte bara sitta och vänta på att kriget slutar, säger Diana Shcherbak med eftertryck.
Hon är nu 18 år gammal och har bott två och ett halvt år i Finland.
När kriget började var hennes mamma allvarligt sjuk och vuxna män fick inte lämna Ukraina. Därför lät föräldrarna 16-åriga Diana resa i väg alldeles ensam till Finland.
– De sa att jag kunde åka ensam, att det skulle vara tryggt där och att jag kunde studera och få en bra framtid, säger hon.
Diana Shcherbak lämnade Ukraina några månader efter att Ryssland inlett sitt anfallskrig mot Ukraina år 2022.
Samma morgon som kriget började flydde familjen från sitt hem i Charkiv nära den ryska gränsen.
De åkte till släktingar i Kiev, men också där var kriget ständigt närvarande och många nätter spenderades i skyddsrum.
Världens lyckligaste land
Det var ingen slump att Diana Shcherbak valde att resa till Finland.
Som 13-åring hade hon läst om att Finland var världens lyckligaste land och då föddes tanken om att en dag studera vid ett finländskt universitet.
Hon hade hittat en lärare i finska och hunnit lära sig lite av språket. Därför kändes det naturligt att bosätta sig i Finland.
– Jag var inte så nervös, det här var ju min dröm. Men jag hade ingen familj här, ingen jag kände, ingen aning om var jag skulle bo eller vad jag skulle äta. Jag hade inga pengar, ingenting.
På flygplatsen möttes hon av sin finskalärare och tillsammans kontaktade de polisen. Sedan togs Diana till ett boende för flyktingbarn.
Litade inte på de vuxna
Diana Shcherbak fick plats i ett gruppboende på en liten ort. Hon vantrivdes och längtade efter sin familj.
– Jag kände mig inte riktigt trygg. Jag kände att jag behövde skydda mig mot dem och att jag hela tiden kämpade mot personalen, berättar Diana.
Diana säger att det kändes som om en del av de anställda inte brydde sig om barnens problem och glömde att göra sådant som de kommit överens om.
Det dröjde till exempel länge innan personalen gick med på att kontakta gränsmyndigheterna för att kontrollera på vilka villkor ukrainare kunde resa med pass som inte mera var giltiga.
– Det var enklare att fixa saker själv än att be dem om hjälp, säger Diana.
Hon berättar också att det var så trångt i huset där de bodde att barnen åt i två skift. När alla var hungriga fick en del av dem vänta på att en sittplats blev ledig.
Trevlig stämning i Esbo
Migrationsverket har ansvaret för ensamkommande flyktingbarn under deras första år i Finland. Efter det tar ett välfärdsområde över ansvaret, vilket betyder att barnet flyttas till ett annat boende.
Diana Shcherbak fick flytta till ett familjegrupphem i Esbo. Där kände hon sig trygg och tyckte att personalen var trevlig.
Hon var den enda från Ukraina och saknade ett gemensamt språk med barnen som kom från Afghanistan, Syrien och Somalia.
– Där fanns ett par barn som kunde engelska. Vi pratade och studerade finska tillsammans. Det var roligt.
Diana berättar att personalen försökte ordna roliga saker som gemensamma biobesök och födelsedagsfester för att barnen skulle ha det trevligt tillsammans och bli vänner.
I familjegrupphemmet kände hon också att hon kunde be om hjälp och stöd av personalen.
– Det var nästan som en familj, säger Diana.
Skönt att ha mamma i Finland
Trots att Diana Shcherbak bodde i ”världens lyckligaste land” var det tungt att vara långt från familjen.
Hon besökte Ukraina då och då, men vardagen i Finland var stressig med gymnasiestudier, jobb och oro för släktingarna i Ukraina.
– I vår hemstad där mamma bodde var situationen hemsk, där var det bomber och explosioner varje dag. Jag sa åt henne att det var dags att komma hit där det är tryggt.
Efter att Dianas mamma Liudmyla Shcherbak kom till Finland kändes allt mycket bättre.
– Nu har jag någon här hemma som väntar på mig, någon som hjälper när det behövs. Min mamma är mycket viktig för mig, säger Diana med ett leende.
Nu har Liudmyla Shcherbak bott i Finland i ungefär ett år. Hon trivs bra och uppskattar tryggheten och att det är så rent och prydligt i Finland. Naturen är fin, men vinterkylan är hon inte lika förtjust i som Diana.
Andra regler för ukrainska flyktingar
Eftersom ukrainare kan resa till Finland utan visum är det möjligt för ensamkommande ukrainska barn att få besök av släktingar eller att själva resa utomlands för att träffa familjemedlemmar.
– Ibland var det lite svårt att berätta för de andra barnen att jag åker hem för att träffa min familj. De andra ville säkert också göra det, men för dem var det inte möjligt, säger Diana.
Att det är andra regler som gäller för ukrainska flyktingar är också en ny situation för de finländska myndigheterna.
– När man har fått internationellt skydd kan man inte åka till sitt hemland. Det betraktas som att lita på sitt hemlands förvaltning och det är en risk för uppehållstillståndet. Men tillfälligt skydd är en annan tillståndskategori, förklarar Annika Front.
Hon är ledande socialarbetare i Västra Nylands välfärdsområde inom socialtjänster som stöder integration.
Ukrainare kan fritt resa till Finland och om de vill stanna här en längre tid beviljas de tillfälligt skydd på grund av det pågående kriget.
Det tillfälliga skyddet påverkas inte av resor till hemlandet.
Krigsbarn i Finland
Föräldrar till ukrainska ensamkommande flyktingbarn kan ha olika orsaker till att de inte bor i Finland med sina barn.
– De har kanske ett arbete som kräver att de är kvar i hemlandet. De kan ha andra barn där som inte kan lämna landet, äldre föräldrar som de tar hand om, säger Front.
Då kanske de bara kan komma hit på semester eller över en helg.
Front säger att det är naturligt att man försöker se till att hitta en trygg plats för barnen när det är krig.
– Det här har säkert uppfattats vara en säker plats för barnet att vara just nu. Man ska alltid sätta barnets bästa främst i sådana situationer.
”Barn är barn”
Diana Shcherbak skulle gärna ha haft andra ukrainska barn på samma boende för att få tala sitt modersmål.
Trots att det kommit många ukrainare till Finland finns inga enheter där ukrainska flyktingbarn kunde tala sitt språk och upprätthålla sin kultur.
Annika Front som har ansvar för flyktingbarnen på Västra Nylands välfärdsområde tycker inte att det finns någon anledning att ha särskilda boenden för ukrainska barn.
Hon menar att flyktingbarnen i första hand är barn och att det de har gemensamt är att de är barn, inte att de kommer från samma land.
– Bland våra klienter kan det finnas personer från samma nationalitet där religion är mycket viktig för vissa, medan det inte är viktigt alls för andra. En del firar vissa helgdagar, andra inte, förklarar hon.
Bland personalen som tar hand om flyktingbarnen finns det företrädare för olika kulturer och de firar tillsammans olika högtider som hör till barnens traditioner.
Bra att också träffa finländare
Det finns också föreningar som ordnar evenemang och kulturellt program riktat till invandrare från vissa länder.
Front tycker att det är bra, men påminner om att det också är viktigt att flyktingbarnen deltar i vanliga ungdomsaktiviteter.
– Det är bra att de träffar finländska ungdomar så att de inte hamnar i en invandrarbubbla där invandrare bara träffar invandrare, säger Annika Front.
Faktarutan korrigerad klockan 18:30 med att det i januari fanns sammanlagt 222 ensamkommande flyktingbarn från Ukraina i Finland.