I ett äldre hus i Lovisa står ett lite udda instrument på ett vardagsrumsbord. Det rör sig om en flugabone, en hybrid mellan ett flygelhorn och en trombon. Trägolvet knarrar på det där karaktäristiska sättet då Tom Bildo går efter instrumentet. Sedan sätter han sig i favoritfåtöljen med favoritinstrumentet i ena handen.
– Det här var min mormors hus en gång i tiden, säger han och slänger en snabb blick över vardagsrummet.
Här tillbringar han somrarna – och onsdagar, då han dirigerar Borgå Blåsorkester, och torsdagar, när han är kapellmästare i Lovisa Big Band.
Trombon, tuba och eufonium är några av de blåsinstrument som Tom Bildo behärskar bäst. Under sin långa karriär har han spelat i UMO Jazz Orchestra och Radions symfoniorkester samt varit stämledare i Helsingfors stadsorkester. Sedan han gick i pension för två år sedan har han ägnat mycket tid åt att renovera stugan – och åt blåsmusiken, förstås.
– Jag har alltid varit en blåsmusiksfantast. En entusiast av värsta sorten, säger han och spricker upp i ett leende.
Tom har spelat blåsinstrument sedan barnsben. Hans musikaliska bana fick sin start på Nylandsgatan i Helsingfors. Där kom han i kontakt med blåsinstrument genom Frälsningsarméns ungdomsmusikkör.
– Sedan dess har jag spelat i många olika orkestrar och lärt mig en del. Därför leder jag olika grupper nu, det har bara blivit så, säger han.
Bristen på unga blåsmusiker är ett nationellt problem
Bildo har märkt ett ökat publikintresse de senaste åren, men oroar sig för framtiden, både vad gäller blåsorkestrar och storband.
– Det är väldigt svårt att locka ungdomar. Jag tror att alla blåsorkestrar i Finland har samma utmaning. Det är inte som på 1960- och 70-talen, säger Bildo.
Enligt Tom Bildo är det svårt att spekulera kring varför så få vill spela i blåsorkester.
– Kanske musiken inte tilltalar som den gjorde för föräldragenerationen.
Tom Bildo fyller 70 i höst och inser att blåsmusikens framtid är osäker om inget görs åt saken.
– Det finns en risk att den inte överlever om situationen inte förändras, säger han.
Trots oron ser han en möjlig lösning.
Vill nå ut till skolorna
Förutom att antalet åskådare har ökat, har Bildo också märkt att politiker börjat uppskatta konstformen.
– Makthavarna verkar numera ha en viss förståelse för att något måste göras innan det är för sent. Vi måste få ut musiken till skolorna, både via musiklärare och vi själva borde kunna ge fler skolkonserter, säger han.
Att nå ut med musiken är det enda sättet att få ungdomar intresserade, menar han. Bildo tror också att modernare musik, som filmmusik, kan locka fler unga att spela blåsinstrument.
I stugan tickar klockan på väggen och Tom Bildo informerar om att det blivit dags att åka. Nu ska han repa med Lovisa Big Band.
På vägen till bilen berättar Tom Bildo att han fick en hjärninfarkt för två år sedan.
– Jag trodde inte jag skulle kunna spela igen men det har långsamt blivit bättre.
När Tom Bildo kommer till storbandsrepetitionen blir han en något förhöjd version av sig själv. Han flyger fram för att finjustera instrumenten, för att i nästa stund instruera både på finska och svenska. Sedan sätter han sig plötsligt, lyfter ena handen och räknar in gruppen:
– Ett, två tre!
Det är ett maffigt ljud gruppen producerar. Även om medelåldern i Lovisa Big Band är ganska hög är det långt ifrån alla som har grått hår, men några tonåringar syns däremot inte till.
Efter några ösiga storbandsdängor är det dags att gå hem. Tom Bildo har vid det laget fått en idé. Han tror att fler kan inspireras av musiken – bara den når ut.
– Kom och se oss spela, utbrister han.
