Pensionären Allan Irming satt i bussen på väg till ett diakonimöte på tisdagen när man mötte ett stort polispådrag längs vägen.
– Först var det en polisbil, sedan alltfler och till slut sju på rad. Jag hoppades för mitt inre att det var en terrorövning. Men när jag sedan satt på diakonimötet och vi läste om det blev det bara värre och värre.
Irming har en personlig relation till Risbergska skolan eftersom hans tidigare fru studerade där då paret flyttade till Örebro för 25 år sedan. Hans barn har också bekanta som studerar där. Han tipsar de anhöriga till de avlidna att de nu måste genomlida sorgen.
– Jag har själv gått igenom sorg, upplevt en del saker. Ni måste låta er sörja och gråta ut. Det här är något fruktansvärt tragiskt, det berör inte bara oss här i Örebro utan hela Sverige och världen. Vi måste få ett slut på det här. Vi människor måste bry oss om varandra, ta hand om varandra och älska varandra, säger Allan Irming.
Folk för blommor och ljus till skolan
Hela skolområdet är avspärrat av polis. Några polisbilar bevakar att inga obehöriga tar sig in på området som är stängt tillsvidare.
Förutom journalister från länder som Norge, Finland och Tyskland kommer också alltfler människor till platsen för att lämna blommor och tända ljus till minne av dem som brutalt dödades i skolan i tisdags.
Två av dem är Jill Wäpneborg och Hamid Muafi. Wäpneborg säger att skolskjutningen var det första hon tänkte på när hon vaknade i morse.
– Jag tycker att det är så fruktansvärt, det som hänt. Det här är något helt nytt för Sverige. Det är gräsligt, jag kan inte tänka på något annat. Jag känner några som går på skolan, så jag tog kontakt med dem och de hade inte varit där. Tack och lov, säger hon.
Hamid Muafi säger att han knappt kunde sova under natten.
– Det är så fruktansvärt med så många döda i lilla Örebro, hela världen sörjer ju det som hänt här. Jag hoppas nu att polisens utredning visar vad det fanns för motiv bakom, säger han.
Kyrka i närheten har dörrarna öppna för sörjande
Redan på tisdagskvällen öppnade en närliggande kyrka, Hagakyrkan, sina dörrar för dem som behöver få tala ut om det som hänt. På plats fanns ett stort antal teologer och diakoner.
– Jag fick samtal från kommunens säkerhetsavdelning och polisen bad oss öppna kyrkan, så då gjorde vi det. Sedan började människor strömma till, säger Anna-Lena Evehäll, pastor och församlingsföreståndare.
På tisdagen kom ett trettiotal personer in för att söka stöd, och man väntar sig minst lika många under de kommande dagarna. En del av dem som sökte sig in till kyrkan var mor- och farföräldrar och andra som inte hade lyckats få kontakt med sina anhöriga som går i Risbergsskolan.
– Det finns många människor i Örebro som mår ganska dåligt just nu. I den akuta fasen kan vi erbjuda någon att prata med, och hjälpa med information från polisen och sjukhuset. Vi kan erbjuda mänsklig närvaro och en kaffe och bulle. Det värsta har redan hänt och nu måste vi tillsammans genomleva detta, säger Anna-Lena Evehäll.
Pastor: Vad är rätt svar?
Många känslor kommer till ytan hos de berörda.
– Det är stor sorg, förtvivlan, ilska och oro. Det är mycket som rör sig i folks huvuden nu, säger Anna-Lena Evehäll.
Kan ni som kyrka ge de rätta svaren?
– Finns det något rätt svar att ge? Det kommer ju upp frågor om mänsklig ondska och vad människor är kapabla att göra åt varandra. En viktig uppgift för oss är att hålla oss till fakta och inte spekulera.
Hur kommer de närmaste dagarna att bli?
– Om jag det visste. Det enda jag vet är att vi bär på en enormt stor sorg allihop. Vi måste tänka på de drabbade och på sjukhuspersonal, brandförsvar och polisen. Vi måste koncentrera oss på att ge omsorg och sedan också ge hopp till varandra. Efter det värsta som skett kan vi hålla ut tillsammans.