Först talades det mest om det revolutionerande i att en icke-engelskspråkig film kammat hem 13 nomineringar – och att det är första gången en uttalad transperson kan vinna en Oscarstatyett.
Filmen Emilia Pérez hyllades som både stark och banbrytande.
Men knappt hade applåderna tystnat innan vissa medieprofiler och andra tyckare hävdade att filmen bara prisas av kritiker som är höga på woke-piller, medan publiken – med dem själva i spetsen – genomskådat det hela som en usel musikal med suspekt agenda.
Oberoende av vad man tycker om filmen – personligen är jag tudelad – är det ett faktum att skillnaden mellan filmkritikernas poängsättning och publikens åsikt sällan varit så tydlig.
På sajten Rotten Tomatoes är 73 procent av kritikerna positiva till filmen medan bara 17 procent av publiken ger den godkänt.
Och på IMDB landar filmen lägst på rankinglistan över alla Oscarsfilmer sedan 1935.
Huruvida allt detta handlar om verkliga åsikter eller bara är ett uttryck för en allmän protest är svårt att avgöra.
En protest mot Trump?
Medan Pérezhärvan växer har bland annat The Guardian lyft tanken på att många av årets nomineringar kan läsas som en kritik av Trumpandan.
För vad passar väl bättre som motkraft när det gäller den hårdare attityden mot mångfald än storyn om en mexikansk transperson?
Och då kan man förstås fråga sig om en film som skildrar den katolska kyrkans maktkamp med en mångfaldstwist (Conclave med 8 nomineringar) fyller en liknande funktion?
I förlängningen kan man kanske tänka sig att inte heller porträttet av rebellen Bob Dylan i A Complete Unknown (8 nomineringar) – eller abortfilmen The Girl With the Needle (i kategorin ”bästa internationella film”) – hör till årets favoriter i Vita huset?
För att inte tala om den film som faktiskt handlar om Trump: The Apprentice – där Sebastian Stan är nominerad för sin tolkning av Trump.
När vindarna vänder
Men tillbaka till Emilia Pérez som ursprungligen seglade in med vinster från både Cannes och Golden Globe-galan i lastrummet.
När skutan började ta in vatten berodde det inte bara på trycket utifrån – nej, filmens egna representanter har också ställt till det.
En efter en har de klampat i klaveret och tvingats be om ursäkt – för olika saker.
Först bad den franska regissören Jacques Audiard om ursäkt för att han inte brytt sig om att forska i den mexikanska kulturen inför arbetet med filmen som utspelar sig i Mexiko.
Antagligen förstod han i det skedet också att det inte heller gav några pluspoäng att filmen varken är inspelad i Mexiko eller har mexikaner i bärande roller – vare sig framför eller bakom kameran.
Sedan anklagade huvudrollsinnehavaren Karla Sofía Gascón teamet bakom den brasilianska filmen I'm Still Here för att försöka dra ner sin ”mexikanska” konkurrent. Filmerna har vissa tematiska beröringspunkter.
Kort därpå grävde medierna fram eldfängda kommentarer som Gascón under åren postat om allt från muslimer till mordet på George Floyd.
Då kontrade Gascón med ett flertal ursäkter som ansetts vara praktexempel på hur man inte ber om ursäkt – med haranger som inleds med ”OM jag har sårat någon…”
I skuggan av allt detta kommenterade en gråtande Selena Gomez (en av de Emilia Perez-stjärnor som faktiskt har en koppling till Mexiko) i ett instagram-inlägg Trumpadministrationens sätt att gå åt migranter, med påföljden att 714 000 följare lämnade kontot.
Den republikanske politikern Sam Parker föreslog rentav att Gomez hör till dem som borde utvisas eftersom hennes förfäder tagit sig in i landet illegalt.
Så här fortsätter båten att kränga från den ena ytterligheten till den andra.
I skrivande stund är den senaste nyheten att Netflix tagit avstånd från Karla Sofía Gascón som inte längre förväntas delta i kampanjarbetet inför galan.
Så vad kan vi vänta oss av galan?
Just nu finns det all anledning att misstänka att röstningsprocessen inför Oscarsgalan 2025 ganska långt kommer att färgas av politiska åsikter istället för att handla om konstnärliga avväganden.
Det är visserligen inte första gången som politik spelar en roll – filmer varken görs eller bedöms i ett vakuum – men det ovanliga i år är att de många nomineringarna till Emilia Pérez från första början gjorde debatten laddad.
När det gäller själva galan finns det nu risk för att tacktalen antingen blir en kavalkad av åsiktsyttringar eller en kavalkad av krampaktiga försök att inte ta ställning.
Och hur ska galavärden Conan O'Brien balansera sina monologer? De måste å ena sidan ta ut svängarna för att tränga genom glittret, men de kan inte bli bitska på samma sätt som i en vanlig talk show.
De får vara hyfsat bitska i relation till Hollywood, men måste å andra sidan behålla någon form av respektfullhet med tanke på hur hårt bränderna drabbat Kalifornien.
Ja, och så har vi Emilia Pérez-bråket förstås – hur ska O'Brien göra där? Skämta om kritiken mot filmen med risk för att anklagas för att vara antitrans och pro-Trump eller skämta om dem som kritiserat filmen och kallas en woke-tönt?
Natten mellan den 2 och den 3 mars får vi veta hur det går. Du kan se galan på Yle Arenan och själv delta i den tvåspråkiga chatten under natten.
Och debatten, den lär fortsätta även efter att galan tagit slut.
Silja Sahlgren-Fodstad är filmkritiker och kommer att delta i den tvåspråkiga Oscarschatten natten mellan den 2 och 3 mars.