I slutet av november valdes Elia till ärkebiskop för den ortodoxa kyrkan i Finland. Då han tillträdde sade han att han vill bygga broar inom sin kyrka och lyfta fram det fina inom ortodoxa tron. Elia har studerat i Sverige och talar flytande svenska. I samband med sitt första besök i egenskap av ärkebiskop till Åbo ortodoxa församling berättar Elia om hur han ser på sitt nya jobb.
– Med att bygga broar menar jag att vi ska bygga broar till varandra framför allt. Vi ska inte längre prata illa om varandra utan vi ska jobba tillsammans för kyrkan. Att det kyrkliga livet får fortsätta här i lugn och ro, så det inte har varit under de senaste åren.
– Sen vill jag också bygga broar till samhället. Vi måste synas i samhället. Vi måste prata med de som sitter i riksdagen och i olika statsråd och liknande. Att vår kyrka blir mera känd bland beslutsfattarna. Vi är kända för kärlek och inte för gräl. Vi behöver broar för att nå varandra och vi ska inte gräla.
Har det funnits en splittring inom den ortodoxa kyrkan i Finland?
– Jag skulle inte kalla det för splittring. Framförallt så handlar det om dåliga förhållanden mellan människor och det har varit också i media. Alltså nu pratar jag om biskopar, att våra biskopar har haft en väldigt jobbig period bakom sig.
Vill nå unga män och tidigare medlemmar
Ortodoxa kyrkan i Finland räknar med att man har drygt 50 000 församlingsmedlemmar, men enligt ärkebiskop Elia finns det lika stort antal ortodoxer i Finland som inte hör till någon församling. Många av dem har utländska rötter i exempelvis Ukraina och Ryssland. Ortodoxa kyrkan, liksom många andra trossamfund i Finland, kämpar med ett minskande medlemsantal.
– Vi har ju en ny tendens i samhället i dag att framförallt unga män söker sig till kyrkor. Det ser vi ju överallt, speciellt i de större städerna i vårt land. Så det är den gruppen också som vi vill nå. Vi vill också att de som har lämnat kanske någon gång ska hitta sin väg tillbaka. Alla är välkomna.
Vad har den ortodoxa kyrkan att erbjuda?
– Vackra gudstjänster och ett väldigt rikt sakramentalt liv. Man tar hand om människan från dopet till döden och vi har en väldigt rik och stark tradition då det gäller gudstjänster. Framförallt så har vi gudskärlek att ge till människor som söker mening i sitt liv, ortodoxa livet är väldigt rikt på många sätt.
Vill ena ukrainare och ryssar i församlingen
Ni har medlemmar både från Ukraina och Ryssland, två länder som befinner sig i ett fruktansvärt ryskt anfallskrig. Hur går det att sammanföra de här medlemmarna med kriget ständigt närvarande?
– Det har varit lite problematiskt här och var. Jag tänker inte säga var, det är inte så viktigt. Men på vissa ställen så har det uppkommit, inte slagsmål, men folk har varit arga på varandra. Så jag har fått vara domare däremellan och sagt att här pratar vi inte politik i kyrkan.
– Jag vill att vi ska glömma bort kriget i kyrkan. Vi är inte där för att prata politik utan vi är där för att delta i gudstjänsterna och i nattvarden och vara guds människor. Åtminstone en liten stund varje vecka, det är väldigt viktigt.
Men det låter lite väl enkelt att förklara att man inte ska tala politik i kyrkan, för kriget är väldigt nära och pågående för de här personerna?
– Vi ska komma ihåg att de ryssar som bor här har mestadels varit ganska länge här. Så de vet hur vi tänker. Vår kyrka i Finland har tagit avstånd från det här kriget väldigt starkt och det vet våra ryska medlemmar. Och jag skulle säga att väldigt många ryssar hjälper andra, många hjälpte i början av kriget väldigt mycket de ukrainare som kom till Finland.
– Det är en liten del av de här människorna kanske som har en annan åsikt, så att jag skulle inte betona det här för mycket heller. Mestadels står ryssarna bakom Finland och finlandspolitiken när det gäller Ukraina. De stöttar också kyrkans åsikter om kriget. Vi stöttar Ukraina och det är väldigt viktigt för oss att säga öppet det här. Det känner alla medlemmar till.
– Det har varit svårt och problematiskt men det är bara enstaka fall.
Hört till Konstantinopel sedan 1923
Finlands ortodoxa kyrkas kanoniska tomos-dokument, som gav kyrkan autonomi, undertecknades den 6 juli 1923. Dokumentet innebar att kyrkan lösgjordes från den ortodoxa kyrkan i Ryssland och patriarkatet i Moskva och i stället blev en autonom kyrka under Konstantinopels ekumeniska patriarkat.
Hur förhåller ni er till den ryska ortodoxa kyrkan?
– De har genom historien flera gånger försökt få oss att komma tillbaka till Moskva. Men vi hade väldigt kloka och bra ledare, alltså biskopar i Finland, som sa nej och det blev aldrig av. Vi har haft kontakter med Ryssland, speciellt efter Sovjetunionens fall i början av 90-talet kunde vi återuppta de kontakterna. Vi har haft personliga kontakter också, kyrkor emellan. Men sen har det ju blivit ett tvärstopp efter att kriget mot Ukraina startade.
– Ryssar får komma till våra kyrkor till nattvarden, men däremot får inte vi gå till deras kyrkor till nattvard. Det är så som det har blivit. Vissa människor har vänner i Ryssland men jag personligen har inga kontakter till Ryssland och har aldrig heller haft.
Hjärtat klappar för Korsnäs
Ärkebiskop Elia tillbringar mycket av sin lediga tid i Korsnäs där han har ett fritidsboende med en tsasouna, en sorts ortodox samlingsplats eller kapell.
– Jag hade länge en dröm att hitta ett sådant där rött österbottniskt hus med vita knutar och fönsterluckor, och det gjorde jag i Korsnäs. Av någon konstig anledning kände jag en dragning till Korsnäs. Jag vet inte varför. Men där hittade jag det där huset och sen köpte jag det för femton år sedan.
– Jag har fixat och renoverat huset som har en liten tsasouna på gården där jag har en gudstjänst varje sommar. Byborna kommer också dit och det är en del av livet i byn idag, alltså den där ortodoxa liturgin.
– Jag älskar alltså Österbotten, mitt hus och byn. Människorna har tagit väldigt fint emot mig där. Mitt modersmål är finska och jag är en lite konstig fågel i byn, men jag har aldrig känt mig som utomstående på något sätt utan känt mig som en del av byn sedan jag flyttade dit.
