Socialdemokraten Kristrún Frostadóttir har hunnit vara statsminister i sex veckor när hon tar emot Yle på sitt tjänsterum i statsrådshuset – ett gammalt vitrappat fängelse – i centrala Reykjavik.
Det är hektiskt. Under det senaste dygnet har det blåst stormvindar över Island, skolorna är stängda och egentligen råder det utegångsförbud.
Men för islänningarna är oväder ingenting ovanligt.
Mycket annat har förändrats i rask takt. I hela Arktis råder en kapplöpning mellan stormakterna. Klimatförändringen och smältande isar skapar nya farleder och möjliggör exploatering av värdefulla naturresurser.
Grönlandsdebatten oroar Island
USA:s nytillträdda president Donald Trump har meddelat att han vill lägga beslag på grannlandet Grönland, ett utspel som oroar många på Island.
Island saknar en egen försvarsmakt och är i praktiken beroende av Nato och särskilt USA för att försvara sitt territorium.
Om det uppstår en konflikt mellan Natoländerna USA och Danmark kunde Island på grund av sitt strategiska läge och sin viktiga flygbas i Keflavik få svårt att hålla sig utanför.
Det är här vi inleder intervjun. Kristrún Frostadóttir ler avväpnande och säger att hon inte kommer att leverera några nyheter. Frågan är alltför känslig.
Hon är ändå ytterst tydlig.
– Jag tror att alla är medvetna om vår geografiska position och jag måste vara ärlig med att vi ligger mellan två världar i den här frågan. Det viktigaste budskapet från Island är ändå att gränser måste respekteras och att det inte är okej att flytta dem med våld.
Finns det en risk för att ni blir involverade på grund av ert geografiska läge?
– Vi kommunicerar och samarbetar ständigt med USA, så för tillfället försöker vi inte hitta en plats för Island i den här debatten. Det viktigaste, särskilt för en liten nation, är att alla följder internationella lagar och att vi ser till att alla förbinder sig till att respektera de gränser som finns.
Sanna Marin en förebild
36-åriga Kristrún Frostadóttir gav sig in i politiken för fyra år sedan efter en karriär inom bland annat journalistiken och bankvärlden.
Hennes stora mål är att överbygga ett gap som hon upplever mellan den politiska eliten och vanliga människor.
– Jag tror att socialdemokratin och centerpartierna har gått tillbaka för att de fjärmat sig från sina kärnfrågor och fokuserat på frågor som inte berör vanliga människor.
Kristrún vill hellre tala om de isländska familjernas ekonomi, hälsa och bostäder.
– Om vi kan få människor att se resultat, förstå politiken och bli mindre cyniska vore det en stor seger för den här regeringen.
Den nya isländska regeringen består – utöver socialdemokratiska Samlingsfronten – av populistiska Folkpartiet och liberala Vidreisn (Renässans).
Partierna leds av kvinnorna Inga Sæland och Þorgerður Katrín Gunnarsdóttir.
Som världens yngsta sittande statsminister och ledare för en regering med enbart kvinnliga partiledare har Kristrún mycket gemensamt med Finlands tidigare statsminister Sanna Marin, som hon ser som en förebild.
Jämställdhet måste försvaras trots framgångar
Island är på många sätt ett föregångsland för jämställdhet.
Redan för 45 år sedan gjorde islänningarna historia genom att välja världens första kvinnliga president Vigdís Finnbogadóttir.
Fem år tidigare, 1975, gick Islands samtliga kvinnor ut i strejk.
De lade inte bara ner jobbet på sina arbetsplatser utan också i hemmen i protest mot att deras arbete värderades lägre än männens. I dag är landet känt för sin lönejämlikhet.
Ändå känns det som om man nu tagit steget längre.
För första gången har Island en regering med fler kvinnor än män. Och för första gången är både landets president, Halla Tómasdóttir, och statsminister kvinnor.
– Vi är väldigt stolta över det här ögonblicket och att kvinnor har haft modet att kliva fram och ta det som rättmätigt är deras. Jag tror att budskapet till omvärlden är att jämställdhet inte kommer av sig självt.
– Men samtidigt går trenden också åt det andra hållet. Vi ser detta inte minst globalt. Och jag kan själv som ung kvinna säga att jag har blivit nedtryck på grund av mitt kön när jag klivit in i vissa fält. Så jag tror att förebilder är viktiga.
Kan föra in Island i EU
Ett av de socialdemokratiska vallöftena var en ny folkomröstning om EU-medlemskap.
Island ansökte om medlemskap 2009, men avbröt på eget bevåg processen 2015.
Enligt Kristrún Frostadóttir vill den nya regeringen i första hand höra folkets åsikt om huruvida man ska återuppta förhandlingarna med EU. Först när förhandlingarna når resultat är det dags att fatta beslut.
Hon sticker inte under stol med att hon själv, liksom det socialdemokratiska partiet, är positivt inställd till EU. Fördelarna vore uppenbara. Som ett litet land med egen valuta kämpar Island med inflation och skyhöga räntor på bostadslån.
Ett EU-medlemskap är ändå omöjligt om man inte lyckas komma överens om villkoren för det livsviktiga fisket.
Och om Island väljer att ansluta sig till EU bör det enligt Kristrún bygga på en analys av vad som är bäst för Islands folk, inte på förhastade slutsatser på grund av det säkerhetspolitiska läget.
– Vi måste förstå att vi skulle bli en del av en politisk och finansiell union lika mycket som en säkerhetspolitisk.
– Du kan inte skrämma in människor i en sådan här diskussion. Vi bör se den som en möjlighet, inte som ett hot.