Arbetet för en bättre värld har inte stannat av, trots dystra nyheter på många håll. Världen lider inte brist på pengar, men däremot är det ont om ekonomisk rättvisa när det gäller medel för klimat- och utvecklingsåtgärder.
Nu behövs politisk vilja till progressiva, solidariska och globala avgifter för dem som drar stor ekonomisk nytta av fossila bränslen. Det kräver ett initiativ som lanserades av president William Ruto från Kenya, president Emmanuel Macron från Frankrike och premiärminister Mia Motley från Barbados vid FN:s klimatmöte 2023.
Den globala arbetsgruppen för solidaritetsavgifter vill generera intäkter från förorenande sektorer som är underbeskattade och som bidrar oproportionerligt mycket till globala koldioxidutsläpp, berättar Friederike Röder, chef för Global Solidarity Levies task Force.
– Ledarna för de här länderna menar att vi har ett så stort finansieringsgap för klimatarbete och utveckling, att vi behöver andra sätt att mobilisera finansiella resurser. Och avgifter är en del av lösningen, säger Röder.
Sjutton länder har redan sagt ja
Hittills stöder 17 regeringar initiativet. De finns i Europa, Afrika, på små tropiska öar, men ännu inte i Asien.
Idén är att dessa regeringar ska diskutera och komma överens om en eller flera avgifter som de vill driva framåt. Resultatet ska presenteras vid nästa klimatmöte i Brasilien i november i år.
Ingen gillar egentligen att diskutera nya avgifter eller skatter, om vi är ärliga. Men samtidigt kan ingen riktigt ignorera frågan
Friederike Röder, Global Solidarity Levies Task Force
Tanken med avgifterna är att de ska ha en hög intäktspotential där risken för skatteflykt är låg. De ska också vara progressiva i den bemärkelsen att de inte belastar vanliga medborgare. Istället ska de sektorer av samhället som gör stora vinster betala.
För finanssektorn skulle det handla om en transaktionsskatt som skulle ge stora intäkter trots att den är minimal.
Och efter den ryska invasionen av Ukraina har fossila branschen gjort enorma vinster. Röder nämner fossila bränslen eftersom det nu finns en global överenskommelse om att vi behöver gå mot en utfasning av kol och olja.
Det finns också försök till att beskatta privata jetplan och flygbränsle, eftersom flygbränsle under lång tid har varit skattefritt.
Kan du säga något om principerna, hur pengarna skulle användas?
– Vi har precis börjat med diskussionerna. Vad som redan är klart är att det bör handla om både klimat och utveckling, så att de inte ställs mot varandra. Rika länder borde dela med sig av de inkomster avgifterna ger till extremt sårbara länder.
Tanken är att fattiga länder som deltar i arbetsgruppen skulle få behålla de avgifter som införs. Mer utvecklade ekonomier skulle använda delar av intäkterna för att stödja internationella insatser. Friederike Röder tillägger att man ännu behöver tänka igenom exakt vilka mekanismer som skulle användas.
Länderna inför avgiften självständigt
– Avgifterna ska samlas in av varje enskild regering, inte av en global organisation. Det är överenskommet och något vi ofta behöver förklara, säger Friderike Röder.
Länderna ska själva ansvara för att samla in avgifterna och sedan kanalisera dem på rätt sätt. Det är mycket viktigt för finansministerier och parlament att de får behålla rätten att besluta om intäkterna.
Det innebär dessutom att arbetet kan gå snabbare än om det skulle gå igenom en global organisation.
Finland är inte med
Röder tar Finland som exempel. Finland är ännu inte medlem, men hon hoppas att landet ansluter sig. Finland skulle då kunna använda delar av intäkterna för att stärka sina egna möjligheter att anpassa sig till ett förändrat klimat.
Sedan skulle delar av intäkterna användas globalt för att stödja mycket fattiga länder eller extremt sårbara länder i deras ansträngningar att bli klimathållbara.
– Vi hoppas att avgifterna mycket snart går från att vara otänkbara till nödvändiga, något som behöver ske. Det händer redan och det är bra, men vi har inte mycket tid, säger Röder.