En del av artikelns innehåll är möjligtvis inte tillgängligt till exempel med en skärmläsare.
Varje stad försöker styra vad som byggs och hur det byggs. Det görs genom att välja politiker som skriver regler och genom att anställa byggnadsinspektörer som ser till så att reglerna följs.
Men om man för ett ögonblick struntar i regler så kan ju vem som helst med lite vilja och spik, börja bygga vad som helst.
Så gjorde Tapio Savander och hans kompisar. 2011 hittade de ett ledigt hörn i Helsingfors där ett före detta hamnområde möter Finska viken.
– Det här var inget planerat. Som ett frö hade någon planterat en kamin på en ödetomt. Runt den bildades ett kompisgäng som ansträngde sig för en god sak, det vill säga bastubadandet, säger Savander.
Flera rivningar
Till en början använde gänget bara byggmaterial som blivit över eller som hittats ur sopcontainrar. Platsen, det vill säga Sumparn eller Sompasaari som den kallas på finska, fick ge namn åt bastun.
– De första åren gick utan några problem, ingen brydde sig. Bastun var så avsides. Det var en urban miljö, men vi hade utsikt över många historiska byggnader i staden.
Men om man inte ansöker om bygglov får man räkna med att det man byggt kan tas ifrån en.
Så gick det också för Sompasauna, staden rev deras bastur två gånger. I det här skedet hade gänget bakom bastun fått upp värmen och ville inte släppa taget om bastun.
– Då den revs för andra gången var det mitt i bästa bastusäsong. Vi började fundera på hur vi kunde få en mer permanent fortsättning.
Bastuaktivisterna kontaktade Helsingfors och det visade sig att staden bara ville att någon skulle ta huvudansvaret för den.
Fram till den här punkten hade det inte funnits någon ansvarsperson för bastun. Nu grundades en förening som kunde hyra marken som bastun låg på.
– Då blev allt mer officiellt.
Undvek kollaps
Savander tror att bastuns popularitet har bidragit till att den kunnat överleva så länge.
– Definitivt, det här har blivit ett av stadens trumfkort. I dag kan man nästan säga att bastun är en institution.
I dag är bastun väldigt populär, nästan för populär. Och precis som förr kan vem som helst som vill bada, åka dit och sätta fyr.
– Jag var rädd att allt skulle kollapsa då folkmassorna hittade bastun. Vem ska se till så att det finns ved och så vidare. Jag tänkte att det faller på sin egen orimlighet.
– Men märkligt nog har det aldrig saknats folk som vill jobba för det gemensamma. Och det är ju rimligt, då du värmer bastun åt dig själv så hjälper du andra samtidigt.
Just nu flyttar bastun plats för en andra gång. Då Nätholmen byggs får Sompasauna en ny plats på Blåbärslandet där bastubadandet tids nog kan fortsätta.
Att bara börja göra, utan att fråga lov. Är det ett bra sätt att jobba på?
– Om man gör något helt nytt som aldrig gjorts tidigare, hade jag inte prioriterat tillstånden. Tids nog får man veta vad som behövs.
Klicka på den berättelse du vill höra.