Samtidigt som det årligen registreras omkring 2 000 nya föreningar i Finland kämpar många med att rekrytera styrelsemedlemmar och talkoarbetare.
– Det har blivit allt svårare att få folk att ställa upp, det verkar som om folk har tidsbrist, konstaterar Mikael Fröberg, som varit aktiv inom jakt- och lantbruksföreningar de senaste 10–15 åren.
Sara Wilson, som varit föreningsaktiv i Backgränd i Karis sedan barnsben, säger att det gäller att ha roligt och själv vara engagerad om man vill att andra ska engagera sig i en förening.
– Det gäller att hålla flaggan högt och jubla hela vägen så drar man med sig andra. Att gnälla och skälla och klaga på att ingen kommer med så tror jag inte att lockar folk.
Föreningslivet såg annorlunda ut förr
Med över 100 000 registrerade föreningar bubblar Finland av föreningsverksamhet i förhållande till folkmängd.
Linnea Holmberg har vuxit upp på Skåldö och i Barösund med föreningsaktiva föräldrar och har sett hur föreningslivet förändrats under årens lopp.
– Talkoarbetet är nog inte som det var förr, konstaterar Holmberg. Förr när det var till exempel gårdstalko ställde minst femton personer upp, i dag är vi högst fem.
Linnea Holmberg är bland annat ordförande för Ekenäs Skärgårds Hembygdsförening och aktiv inom Ingå Spelmansgille.
Ett av Ekenäs Skärgårds Hembygdsförenings viktigaste uppdrag är att förvalta föreningsbyggnaden Skärhalla på Skåldö.
Det har blivit mera utmanande med tiden eftersom det inte alltid är lätt att få bidrag för sådana ändamål, säger Holmberg.
– Det har blivit jättebyråkratiskt att få större renoveringsbidrag i dag.
Många bidragsgivare prioriterar projekt över kontinuerlig verksamhet
Linnea Holmberg
Linnea Holmberg berättar också att det är svårare att få bidrag för kontinuerlig föreningsverksamhet i dag än det var tidigare.
– Många bidragsgivare prioriterar projekt och tycker kanske att kontinuerlig verksamheten ska bära sig själv.
Föreningslivet strålar i Backgränd
Sara Wilson var med och startade föreningen Karis Hjärn under sin studietid men är numera främst engagerad i Backgränds hembygdsförening, som alltid legat henne nära om hjärtat.
– Jag har varit insyltad i den här styrelsen skamligt länge, jag gick med för över 20 år sedan.
När föreningen ordnar evenemang är fokusen på att ha roligt och inte lägga ribban för högt.
– Vi är en liten by och vår inställning är att ett lyckat evenemang inte behöver handla om att locka med hundra människor utan det kan också handla om fyra människor som har jätteroligt tillsammans.
Wilsons erfarenhet från föräldraföreningar då hennes barn gick i dagis är ändå annorlunda.
– Där var det ganska tydligt att många blivit rädda för den administrativa biten av föreningsverksamheten. Det är tråkigt att se att byråkrati kan döda verksamhet när det samtidigt finns folk som vill vara med och ordna saker.
Det tar den tid du ger
Mikael Fröberg bor i Sjundeå och valdes till ordförande för Västra Nylands jaktvårdsförening 2021.
För honom känns föreningsarbetet som en naturlig del av livet och han lyckas hitta tid för det vid sidan om familj och heltidsjobb.
– Det tar all den tid du ger, man kan vara mera eller mindre aktiv, konstaterar Mikael Fröberg. Jag ser mig inte som överaktiv inom föreningarna men jag ställer upp där det behövs och försöker vara drivande.
Fröberg håller med om att det kan vara utmanande att hitta talkokrafter och styrelsemedlemmar i vissa föreningar och på ett lokalt plan är det allt oftare samma människor som sitter i olika styrelser.
– Den här utvecklingen är lite tråkig och leder till att folk blir rädda för att tacka ja till att vara med för då måste man kanske också tacka ja till någon annan post.
För att bryta den här trenden föreslår Mikael Fröberg att man bland annat ska lyssna mera på nya medlemmars idéer. Han tycker också det skulle vara en god idé att ta med suppleanter på styrelsemöten.
– Man borde få med nya människor i föreningsarbetet i ett tidigt skede och visa vad det går ut på.
Sju föreningar blev en
Västra Nylands jaktvårdsförening är ett lysande exempel på hur en lösning kan se ut för föreningar som kämpar.
Jaktlagen finns kvar men de blev av med de tråkigare uppdragen
Mikael Fröberg
Föreningen är ett resultat av att sju jaktvårdsföreningar i västra Nyland som gick samman 2020.
Mikael Fröberg säger att resultatet av sammanslagningen enbart varit positiv eftersom den ger jägare på orterna mer tid att koncentrerar sig på själva jakten då större delen av det byråkratiska arbetet sköts av en gemensam jaktvårdsförening.
– Jaktlagen finns kvar men de blev av med de här tråkigare uppdragen.
Till några av jaktvårdsföreningens främsta uppgifter hör att ordna jaktkurser, fastställa avskjutningsplaner och bistå polisen vid rovdjurskonflikter.
Tack vare sammanslagningen har Västra Nylands jaktvårdsförening råd att ha en anställd verksamhetsledare på heltid vilket underlättat föreningsarbetet betydligt.
Kräver personligt engagemang
Emma Friman hittar också tid för föreningsarbete vid sidan om hennes arbete i familjeföretaget och hennes små barn.
– Jag har många intressen och tycker om att greja och ordna för andra. I slutändan ger det mera energi än det tar.
Emma Friman blev rekryterad som ordförande för Tenala byaråd för några år sedan.
– De var i behov av en ordförande för att föreningsverksamheten skulle kunna fortsätta.
Friman upplever liksom många andra föreningsaktiva att det kan vara svårt att locka med nya styrelsemedlemmar och engagera frivilliga i föreningen.
Allmänna upprop på sociala medier fungerar sällan men med lite personligt engagemang brukar det lösa sig.
– Om man rycker någon i ärmen och säger att du skulle vara lämplig så kanske man vågar komma med.
Det finns gott om föreningar i Tenala och enligt Friman har det nog pratats en del om sammanslagningar men inte så seriöst.
– Vissa föreningar skulle kanske kunna slås ihop men det är frågan om ganska starka föreningar och flera har redan en moderförening så just nu är det inte aktuellt.
Kolla på grannen
Även om en sammanslagning inte är aktuell samarbetar många föreningar med varandra för att stärka sin verksamhet.
– Man har allt att vinna på samarbete, konstaterar Sara Wilson.
Det här stämmer också överens med Linnea Holmbergs erfarenhet. Ett exempel på lyckat samarbete är Ekenäs Skärgårds Hembygdsförenings och Folkhälsan i Snappertuna.
– Vi har inte möjlighet att få bidrag för simskolan på Skåldö eftersom vi inte är en folkhälsoförening men det är Folkhälsan i Snappertuna så därför samarbetar vi, berättar Holmberg.
Mikael Fröberg rekommenderar också varmt samarbete mellan föreningar och även sammanslagningar ifall man har samma förutsättningar och arbetsmetoder.
– Om det är svårt att få folk med så kolla vad man gör på andra sidan kommungränsen. En motiverad styrelse jobbar nog mycket bättre än fem omotiverade, konstaterar han.
Hur lockar din förening talkoarbetare och nya styrelsemedlemmar till föreningen? Berätta i kommentarerna!