WASHINGTON Jag tror jag aldrig tidigare hört ordet ”madness” användas lika frekvent som de senaste veckorna. ”It’s total madness” konstaterar mina liberala amerikanska bekanta gång på gång.
Galenskapen tog om möjligt ännu mer extrema former när världens mäktigaste ledare först sade sig älska det krigshärjade Ukraina för att i nästa sekund komma med falska påståenden som kunde ha varit skrivna i Kreml.
USA:s president Donald Trump säger att Ukraina startade kriget, att Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj är en diktator och ett presidentval borde ordnas mitt i ett brinnande krig. Samtidigt som Ryssland släpps in i värmen.
Varför kommer Trump med felaktiga och farliga uttalanden?
För att ens kunna försöka förstå Trump bör man inse att allt är personligt för honom. Trump kräver fullständig lojalitet och ingen ska ifrågasätta, än mindre öppet kritisera honom.
Att Zelenskyj hade mage att kritisera USA för att ha utelämnat Ukraina från de första samtalen med Ryssland och senare säga att den amerikanska presidenten ”lever i en bubbla av desinformation” fick Trump att tala med Vladimir Putins röst.
Irritation mot den ukrainska kollegan har bubblat under ytan redan länge. Ända sedan den då nyvalda Zelenskyj vägrade utreda presidentsonen Hunter Bidens affärer i Ukraina. Påtryckningarna ledde senare till riksrätt för Trump.
Trumps drivkraft är revansch och vedergällning
Journalisten och författaren Meredith McGraw beskriver åren efter att Trump lämnade Vita huset i boken ”Trump in Exile”. I boken framkommer tydligt hur en sargad ex-president omringad av sina lakejer samlar styrka i residenset Mar-a-Lago.
McGraw skriver hur Trump långt hade samma rutin nästan varje dag. På morgonen åkte han till golfbanan, ur bilfönstret såg han jublande anhängare. Middag åt han med lojala underhuggare. Däremellan kollade han på konservativa tv-kanaler.
Det var i desinformations-bubblan i Palm Beach som Trump började kritisera Ukrainahjälpen. Upprepar man något tillräckligt många gånger blir falska påståenden sanning, åtminstone för Trumps MAGA-sekt.
Jag drar mig till minnes Republikanernas partikonvent i somras. Ingen verkade vilja tala om Ukraina, varken de som stod på scenen eller de tusentals delegaterna.
Kanske byggde ointresset på att alla hade samma åsikt och att de flesta hade svaga kunskaper om kriget.
”Det är inte vårt krig. I stället för att hjälpa amerikanerna ger vi pengar till svindlarna i Ukraina. Européerna gör knappt något.”
Utsagorna var som tagna ur Trumps mun. Ofta fick jag höra att östra Ukraina borde höra till Ryssland.
Men i första hand var partidelegaterna övertygade om att Trump skulle lösa kriget på nolltid.
En transaktionell president utan tålamod
Ingen ska få stå i vägen för en desperat Trump som snabbt vill infria sitt vallöfte och få till stånd en deal med Putin, en långvarig dröm.
Inte ens Zelenskyj, som pekades ut av Trump bara timmar efter att de oerfarna amerikanska förhandlarna blivit bortfintade av den rutinerade ryska delegationen.
Vilka konsekvenser en förhastad process får för världsordningen spelar heller ingen roll för Trump, som verkar bryr sig mer om ett statsbesök i Moskva än en rättvis fred i Ukraina.
I december 2022, under sitt första utlandsbesök sedan den ryska fullskaliga invasionen inleddes, fick Zelenskyj en varm kram av Joe Biden och stående ovationer i kongressen.
Nu utpekas han som en otacksam, närmast fientlig diktator av Donald Trump.
Det är därför det har gått inflation i ordet, ”madness”, galenskap.
Daniel Olin är Svenska Yles USA-korrespondent.