Det är en för vintern ovanligt kall och vacker vinterdag i Aulanko naturmotionscenter i Tavastehus. Solen har just gått upp och det knakar under skorna i kylan.
Överinspektör Jukka Lepistö vid Säkerhets- och kemikalieverket Tukes går med bestämda steg ner mot den närbelägna sjön. Han ska granska säkerheten vid vinterbadplatsen.
Femton meter upp från sjön finns en liten barack, som fungerar som omklädningsrum för badarna. Från den går en trätrappa ner till bryggan, där en propeller håller vattnet i rörelse.
Lepistö börjar med att granska hur själva vaken är märkt och avgränsad. Det är lättare att lägga upp stängslen och band på den stabila sjöisen än vad det är i till exempel ett havssund.
– En sak som hör till våra granskningar är att kolla att vaken är ordentligt märkt. Här är det riktigt stiligt gjort, konstaterar han och tar en bild.
”Ingen kommer och räddar mig därifrån”
Medan Lepistö gör sin granskning hinner flera personer bada i det kalla vattnet. Bara två stycken rör sig i par. De övriga har inte någon kompis med sig.
– Den allra viktigaste säkerhetsaspekten förknippad med vinterbad är att man inte ska bada ensam. Om det då händer något, om man till exempel får sendrag, så kommer man inte upp därifrån, säger Lepistö.
I år har han inte fått in några rapporter om olyckor förknippade med vinterbad. Men tidigare år har det förekommit halkolyckor och folk har till och med dött i vaken. Enligt Lepistö är det svårt att uppskatta exakt vad som beror på dålig hälsa och hur mycket det kalla vattnet spelar roll i dylika fall.
De badare som Svenska Yle talar med vid vaken i Aulanko skämtar närmast bort säkerhetsfrågan.
– Om det händer något så händer det, då kan man inget göra. Ingen kommer och räddar mig därifrån, säger en dam, som tar två furstliga simturer.
Badplatsen får godkänt
Jukka Lepistö granskar informationstavlan, elaggregaten, trappan och stegen. Vägen ner från omklädningsrummet till bryggan är belagd med en matta och verkar inte hal. Det blir godkänt.
– Stegen är bra, men den kunde vara bredare, så att två personer får rum om det behövs, lyder ett bättringsförslag.
En detalj är att det kryllar av fisk i närheten av bryggan. Enligt Lepistö drar propellern upp näringsämnen från bottnen, som får löjorna att frodas. Fiskarna har blivit något av en lokal sevärdhet, då en del tycker att det känns lustigt att bada med tusentals fiskar som nära sällskap.
– Det här området är väl omhändertaget. Det enda som jag saknar är en lite bredare stege och en skylt där det står att man inte ska vistas ensam i vaken eller på bryggan, lyder Jukka Lepistös dom.
Problem påpekas genast till ägaren
Badplatsen i Aulanko upprätthålls av Tavastehus stad. Vinterbad blir hela tiden populärare, och kommersiella aktörer kommer till, speciellt i södra Finland. I en del fall kommer alkoholförsäljning med i bilden.
Tukes har i år granskat uppemot 50 vinterbadställen. Jukka Lepistö utför som bäst granskningar i Egentliga Finland och Päijänne-Tavastland, för att sedan göra en turné i östra Finland.
Han gör upp ett dokument av granskningen och listar åtgärdsförslag. Ofta är badplatsens administratör med, vilket gör att man genast kan påpeka möjliga problem och komma överens om hur de ska lösas.
Ett vanligt råd till nya badplatser är se till att det inte är halt. Underhållet måste fungera hela vägen från parkeringsplatsen till vaken. Det viktigaste rådet gäller ändå våra egna attityder.
– Människorna borde fundera på sitt eget hälsotillstånd då de går ner i vaken, säger Jukka Lepistö.