I foajén till Stadsbiblioteket i Karleby har barn samlats runt några hundar med orangea halsdukar på sig. Hundarna ser ut att njuta av uppmärksamheten och vissa lägger sig på rygg medan ivriga fingrar sträcker sig fram för att skrapa dem.
Det är Kennelklubbens kompishundar som har kommit på besök. Den här gången handlar det främst om att marknadsföra verksamheten.
Kompishundsansvariga Eila Wacklin berättar att hundarna vanligen gör besök till exempelvis olika boendeenheter. Besöken brukar vara uppskattade av både klienter och personal.
– De som har hund vet säkert att hunden glädjer och när man rör hunden så börjar man själv må bättre av det, säger Wacklin.
Hon säger att de flesta vanliga familjehundar i princip kan bli kompishundar. Det som krävs är att de är snälla, friska och klarar av olika sociala situationer.
– De tränas att anpassa sig till olika miljöer och trivas med människor och andra hundar, säger Wacklin.
Ett arbetspass i veckan
Kompishundsverksamheten startade i Finland år 2001. I dag finns cirka 1 400 kompishundar.
Kompishundarna har ungefär ett uppdrag per vecka. Det är alltså fråga om ett extraknäck snarare än ett heltidsjobb.
Wacklin berättar att hennes egen kompishund Taavi alltid blir ivrig när han ser den orangea halsduken som utgör hans arbetsuniform.
– De älskar nog den här verksamheten.
Ett tillfälle som Wacklin särskilt kommer ihåg var när hon besökte en boendeenhet med hunden Sisu. Personalen bad dem hälsa på en man som låg över ett bord. Han sa sällan något och personalen visste inte så mycket om honom.
Hon gick fram och berättade att hunden heter Sisu och att han är snäll. Sedan frågade hon om mannen ville hälsa på honom.
– Då lyfte han huvudet och sa: ”Sisu”.
Efter det började mannen berätta om sig själv och sa att han själv hade haft hund. Wacklin och Sisu besökte boendet flera gånger efter det.
– Vårdarna var lika förvånade som jag över att hunden kunde påverka. De gör faktiskt ett viktigt jobb.