BRYSSEL Europa har inte övergett Ukraina, det militära stödet fortsätter och fred med Ryssland kan inte slutas på vilka villkor som helst. Det här var de europeiska ländernas och EU-institutionernas budskap till president Volodymyr Zelenskyj i Kiev där årsdagen för Rysslands invasion uppmärksammades igår.
Flera europeiska ledare gick på årsdagen ut med löften om mer militärt stöd till Ukraina. Spaniens premiärminister Pedro Sánchez lovade ett nytt stödpaket på en miljard euro. Samtidigt diskuteras i EU-kretsen ett paket på 20 miljarder euro för att hjälpa Ukraina militärt och ekonomiskt.
Diskussionerna i Kiev fördes mot bakgrund av de närmanden som skett mellan USA och Ryssland under de senaste veckorna, där målet för USA verkar vara att få till stånd en vapenvila inom några veckor och att öppna för tätare handelsförbindelser med Ryssland.
Situationen är besvärlig för EU som riskerar att sidsteppas i de kommande förhandlingarna och hamna på efterkälke i konkurrensen om de jättelika investeringarna för att återuppbygga Ukraina efter kriget. Det aktuella läget väcker flera avgörande frågor om Europas roll i fredsförhandlingarna och Ukrainas framtid.
1. Hur få en plats vid förhandlingsbordet?
Den europeiska oron har länge varit att man, trots omfattande stöd till Ukraina under de tre år som gått sedan anfallskriget började, riskerar att få spela andrafiol i förhandlingarna där Ukrainas framtid avgörs.
För att säkra sin plats i de avgörande samtalen står Europa inför två centrala utmaningar. För det första måste man ha något konkret att erbjuda, exempelvis löften om fredsbevarande trupper eller andra säkerhetsgarantier för Ukraina. För det andra krävs en tydlig strategi för vem som ska representera Europa vid förhandlingarna.
Europeiska rådets ordförande Antonio Costa lyfte i Kiev igår idén om att utse ett särskilt EU-sändebud för Ukraina som skulle företräda såväl unionen som andra europeiska länder med intressen i ett fredsavtal. Men hur ett sådant sändebud skulle utses och vilka befogenheter det skulle få är fortfarande oklart.
I frånvaron av en gemensam talesperson för Europa riktas ett stort fokus på Frankrikes president Emmanuel Macron som tagit en pådrivande roll i att sammanföra de europeiska länderna och att föra dialog med USA.
Efter att ha träffat sin amerikanska kollega Donald Trump i Vita huset igår sa Macron att det är möjligt att uppnå en vapenvila i Ukraina på bara några veckor. Samtidigt varnade Macron USA för att fatta beslut om Ukraina utan att involvera landets ledning och andra europeiska länder.
2. Vem bekostar återuppbyggnaden av Ukraina?
Förhandlingarna om Ukrainas framtid handlar om mer än en eventuell vapenvila eller en framtida fredsplan. På bordet ligger också frågan om vem som ska finansiera återuppbyggnaden av Ukraina då det blir fred i landet.
Enligt färska uppgifter beräknas kostnaderna för återuppbyggnaden av landet att uppgå till 524 miljarder euro under det kommande decenniet. Rysslands invasion har bland annat lett till att tretton procent av Ukrainas bostadsbestånd är skadat samtidigt som flera miljoner människor tvingats lämna sina hem.
Ukrainas återuppbyggnad efter den förödande konflikten med Ryssland kommer att kräva omfattande internationellt stöd och långsiktiga investeringar. En av de största utmaningarna är att säkra finansiering för denna enorma process.
Det råder enighet om att det kommer att behövas betydande internationell hjälp om Ukraina ska resa sig igen efter kriget. De av Ryssland frysta tillgångarna, som enbart i Europa uppgår till över 200 miljarder euro, kunde enligt vissa bedömare användas till förmån för Ukrainas återuppbyggnad.
Frågan är ändå juridiskt invecklad och många EU-länder är därför njuggt inställda till att använda den ryska centralbankens tillgångar för Ukraina.
Ukraina utgör också en stor potentiell marknad för företag och investerare som vill få fotfäste i landet. EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen betonade igår i Kiev att Ukrainas betydande tillgångar av energi och naturresurser kan hjälpa hela Europa i den gröna omställningen.
3. Vad håller Europas eget försvar för?
Samtidigt som de europeiska länderna kämpar med näbbar och klor för att förse Ukraina med vapen ur sinande lager tampas Europa också med stora utmaningar vad den egna försvarsförmågan beträffar.
Rysslands anfallskrig har med önskvärd tydlighet blottlagt bristerna i många EU-länders nationella försvar, som till stor del vilat på Nato och USA:s säkerhetsgarantier.
Donald Trumps besked om att Europa ska vara huvudsakligen ansvarigt för sitt eget försvar förutsätter snabba beslut för att öka försvarsanslagen och nya investeringar i produktionsanläggningar.
Mer klarhet om hur EU-länderna ska hantera bristerna i försvaret väntas i början av mars då EU-ledarna samlas till ett extrainsatt krismöte i Bryssel. Senare i mars väntas EU-kommissionen presentera ett strategipapper för hur man vill stärka EU:s försvarsförmåga.
Även om försvarsdebatten nu hettat till på allvar i EU går utvecklingen frustrerande långsamt ur Ukrainas synvinkel. Trots att landet har Europas mest stridsdugliga trupper och en hög försvarsmoral kan landet inte försvara sig utan stödet från väst.
Det här vet såväl Donald Trump som Vladimir Putin.
Rikhard Husu är Svenska Yles EU-korrespondent och bosatt i Bryssel sedan 2018.