En del av artikelns innehåll är möjligtvis inte tillgängligt till exempel med en skärmläsare.
The Brutalist är en film som väcker respekt. Den har briljanta skådespelare, speciellt Adrien Brody och Guy Pearce.
Den behandlar teman som konst och kommersialism, den amerikanska drömmen med allt vad det innebär av immigration, integration och rasism, den handlar om framgång och förlust, om drömmar och död.
Och den har nästan episka mått. Filmen är 3 timmar och 35 minuter med en paus på 15 min ungefär halvvägs in i filmen.
Fotot är stiligt och musiken både pampig och hotfull.
Det som ytterligare imponerar är att filmens budget var mindre än 10 miljoner dollar.
Regissören Brady Corbet skrev manuset tillsammans med hans partner Mona Fastvold och resultatet är en visuellt imponerande film.
Och ändå är det något som fattas.
Den amerikanska drömmen, upp och ner
Filmen handlar om hur den ungersk-judiske arkitekten László Tóth (Adrien Brody) anländer till Ellis Island i New York efter kriget. Han har överlevt koncentrationslägren, lämnat den gamla världen och kommer nu till den nya världen för att bygga upp livet på nytt.
I en av de första scenerna ser vi hur han yrvaket kravlar upp från den mörka sovplatsen långt nere i båten. Det första han ser då han stapplar upp på däck är Frihetsgudinnan, men från hans synvinkel blir hon upp och ner.
Och det kanske är den första fingervisningen om att den amerikanska drömmen inte blir helt det som László tänkt sig.
Ändå börjar det riktigt bra, med jobb i kusinens möbelfabrik, tills det går helt snett.
Den rika affärsmannen Harrison Lee Van Buren (Guy Pearce) får ändå upp ögonen för vem László är, en framstående arkitekt, utbildad i Bauhaus-skolan. Och om det är något som Harrison beundrar, näst efter pengar, så är det talang.
Och nu ska László förverkliga Harrisons stora dröm – en enorm byggnad för teater och idrott, bibliotek och ett kapell – ett magnifikt minnesmärke över hans döda mor.
Filmens handling kretsar sedan kring hur arbetet med den här visionen till sist blir en börda både för László och Harrison, på olika sätt.
The Brutalist är en film som definitivt ska ses på bio. Regissören Crawley och fotografen Lol Crawley har använt formatet VistaVision som skapades på 1950-talet och det gör att filmen kan ge rättvisa åt de enorma byggnaderna och landskapen i filmen.
Det storslagna fotot och den ödesdigra stämningen gör att tankarna också går till Paul Thomas Andersons filmer som The Master och There will be blood, här finns samma starka känsla av en vision man vill förmedla och samma säkra grepp om formen.
Filmen bygger också så skickligt upp berättelsen att man efteråt känner lust att googla för att få veta mer, men alla personer i filmen är fiktiva, även om Lászlós möbeldesign i USA bär tydliga drag av den ungersk-judiske arkitekten och möbeldesignaren Marcel Breuer.
Imponerande men också lite tomt
Filmtiteln The Brutalist kan tolkas på olika sätt, dels syftar den på arkitekturstilen brutalism som kom efter kriget och dels på den brutala verkligheten filmen skildrar men också brutala sidor hos människan.
Själva filmen tar upp en massa olika teman och den spänner över flera årtionden men ju längre in i handlingen vi kommer infinner sig känslan att filmen ger mer tankar än känslor.
Rollkaraktärerna, hur väl spelade de än är, blir mer symboler än levande människor, László som Konstnären och Harrison som Kapitalisten.
Mot slutet kommer det också scener där saker och ting man redan anat nu måste sägas rakt ut och förklaras. Vilket får en att fundera om filmen kanske borde ha varit ännu lite längre?
Men kommer Oscarsjuryn att tjusas av det här enorma bygget? Filmen har fått 10 nomineringar och på måndag morgon vet vi hur det gick.
Oscarsgalan visas på Yle Teema natten mellan söndag och måndag 2–3 mars. Den tvåspråkiga chatten startar kl. 1.15 och följer först den röda mattan och sedan själva galan som börjar kl. 2.00.