Medan Mellofansen hejar på KAJ och deras bastuvisa tvagar sig finska hårdrockare i vaken och späker sig själva med basturuskor gjorda av taggtråd. Korpiklaani, Finntroll och Mirzadeh tar alla bastubadandet till nya sfärer i Svenska Yles rockpodd Grönroos garage.
Svenska Children of the Sün må låta som något från en hednisk solkult och på nya skivkonvolutet ser de ut som en bunt knätofsdansare på Nedförsbacka hantversdagar i Ytterpörtomnäs. Men skenet bedrar; solbarnen är tidvis bättre än First Aid Kit.
I veckans avsnitt av podden kollar vi bland annat in Skunk Anansies nya musik.
Här är fem låtar du inte får missa:
Children of the Sün: Come With Us
Sätt tyska y-prickar i bandnamnet och du har hälften vunnet.
Svenska Children of the Sün består av Josefina Berglund Ekholm på leadsång, Ottilia Berglund Ekholm och Wilma Ås på kör och keyboard, Jacob Hellenrud på gitarr, Ida Wahl på bas och Johan Lööf på trummor.
De påstår att de kan få medelålders män att gråta till sin musik. Visst, konvolutbilden till skivan Leaving Ground, Greet the End där de dansar iklädda folkdräkt kan ju ge den reaktionen.
Men om man förbiser att det ser ut som ett knätofsalbum hittar man själfull gnistrande folkig rock på skivan. Det är lika mycket First Aid Kit och gammal Heart som svensk actionrock med gitarrsolon med twang som skulle göra Slash avundsjuk.
Skunk Anansie: Cheers
Jag trillade litet av kälken efter deras andra skiva Stoosh 1996 (Jeez, är det verkligen så länge sedan?). De ska spela i Helsingfors efter midsommaren och i maj ger de ut nya skivan The Painful Truth. Jag gillar dem bättre i de snabbare och aggressivare låtarna än i Skunk Anansies sängkammarballader. Cheers representerar den förra kategorin.
Än finns det krut i braja-spindeln (som bandets namn står för) och jag borde kanske uppdatera mig om vad de riktigt gjort de senaste tjugonio åren.
Thin Lizzy: Dublin (ny akustisk version)
Detta är definitivt inte AI, intygar gitarristen Eric Bell och producenten Richard Whittaker.
Phil Lynott dog 1986, men hans röst har återuppväckts för en ny akustisk skiva, The Acoustic Sessions. Gitarristen Eric Bell som gjort den här skivan lämnade ursprungligen bandet på nyårsafton 1973 då han prompt gick av scenen halvvägs genom deras konsert i Belfast. Nu fanns det som tur är en chans att grabba de hårdaste fansens slangar med en ”ny” Lizzy-platta.
Sångspåren är alternativa tagningar från bandets tre första album och de akustiska gitarrerna lades på i Belfast ifjol. Det första som Bell fick göra var att försöka radera sina elektriska gitarrsolon från femtio år tillbaka ur sitt huvud.
Thin Lizzy (1971), Shades of a Blue Orphanage (1972) och Vagabonds of the Western World (1973) hör inte till bandets mest framstående verk men deras tolkning av folkvisan Whisky In the Jar är ju ett mästerverk. Som akustisk version låter det intimt som en eftermiddag på Molly Malone’s.
Visst, det är alltid litet lurt då medmusiker årtionden senare ackompanjerar sina döda vokalistvänner, men slut ögonen och du sitter på en pub i Dublin med en skummande Guinness framför dig och småpratar om poesi, kvinnor och fotboll med Phil.
Dirty Blonde: Polly
Rock the joint Magazine skrev för två år sedan att Manchester-bandet Dirty Blonde är ”din pappas nya favoritband”. Kanske det. De är en duo som består av Ailis MacKay (sång och gitarr) och Hayley Tait (leadgitarr) som gillar stämpeln ”indiepop”. Den här singeln har ganska starka 90-tals popgrunge-vibbar med explosiv gitarrvall.
Ailis MacKay och Hayley Tait träffades på Instagram 2022 då MacKay postade videor där hon kombinerade två olika artisters stilar och gjorde en coverversion. Tait gillade videorna och tog kontakt och frågade MacKay om hon skulle vilja grunda ett band.
Korpiklaani: Saunaan
Den finska folkmetalgruppen Korpiklaani är enormt populära i länder som Japan där kombon dragspel-fiol-heavy metal och brännvin är exotiskt och spännande. Men visst börjar ju foten stampa ofrivilligt i takt till den här bastudängan från fjolårsplattan Rankarumpu. Med Korpiklaani skulle vi säkert vinna varje Eurovision Song Contest. Eller så inte.
Här kan du lyssna på senaste avsnittet av Grönroos garage:
