Häromveckan undrade Relationspodden hurdana kommentarer som sårar eller irriterar er allra mest, och i era brev hittade vi några återkommande teman.
Många blir naturligtvis irriterade och ledsna när deras utseende kommenteras, speciellt sådana attribut som man inte kan göra speciellt mycket åt. Den som exempelvis är lång är nog medveten om saken, utan att främlingar upplyser hen om saken i tid och otid.
Kommentarer kring föräldraskap och barnuppfostran är en trigger för många. I en kaotisk småbarnstillvaro är överlevnad prio ett och städning mindre akut, men säg det till de snipiga svärföräldrarna som hälsar på och rynkar på näsan.
Också hälsa, personlighetsdrag och arbetslöshet var teman ni tog fasta på, och det kan ni höra mera om i podden. Här publicerar vi ett litet urval ur veckans brevskörd.
”Samhället ser fortfarande ner på psykisk ohälsa”
Jag har varit utbränd, blivit frisk och återgått till arbete. Men att folk ser ner på mig på grund av detta är mycket återkommande problem. Till och med kommunens socialarbetare gör så här.
Till slut måste man bli ironisk för att försvara sig själv. Tänk vi lever 2025 i ett modernt samhälle, men psykisk ohälsa är tabu.
Sippon 69
”Nämen så här ser ut!”
Just nu är det svärföräldrars syn på barnuppfostran och hushåll som triggar mig.
När man är mitt inne i ett hektiskt liv behöver man inte få kommentarer om hur man lever det – man försöker ju bara överleva småbarnsåren.
Då skulle jag hellre ta emot frågan ”vill du ha hjälp med något” istället för ifrågasättande!
Mamman 38
”Jag är ingen lat bidragslyftare”
För mig är det förödmjukande att jag inte kan få ett jobb.
Har två utbildningar, en akademisk och en praktisk, men söker jobb som dagispersonal, städare etc, men det verkar som att alla jobb går till någon annan!
Inte ens gratispraktik vill folk ha på de flesta ställen!
Att sedan få höra att man bara är en lat bidragslyftare som måste skärpa sig gör så förbaskat ont. Jag söker 5–10 jobb i veckan!
33 och väntar på den ljuva döden
”Ja ojojoj så smal jag är”
Överlag bryr jag mig inte om vad folk säger, men någonting som jag ofta får höra är kommentarer om hur smal jag är.
Varför verkar folk tycka att det är okej att kommentera min smalhet? Kanske det är mitt största komplex!? När har det varit okej att säga ”Oj, vad tjock du är”?
Räknas smal som fint och tjock som fult? Varför över huvudtaget kommentera någons kropp?
Kvinna 40+
