Veckans NHL-podd har siktet inställt på trade deadline – och såklart snackas det Mikko Rantanen.
En dryg månad efter att Colorado skickade Mikko Rantanen till Carolina fortsätter affären och omständigheterna kring den att förundra.
Så exceptionell var trejden mitt under säsongen av en framgångsrik storstjärna och Stanley Cup-vinnare att man egentligen måste gå 50 år bakåt i tiden för att hitta någonting ungefär motsvarande.
Phil Esposito, en av NHL-historiens största ikoniska stjärnor, är fortfarande bitter på grund av sättet som Boston Bruins trejdade honom till New York Rangers den 7 november 1975.
Esposito bildade tillsammans med Bobby Orr ligans bästa duo när Bruins vann två Stanley Cup titlar på tre år. Esposito var också NHL:s farligaste målskytt och enda spelaren som någonsin gjort över 70 mål och 150 poäng under en säsong.
Så sent som säsongen 1974–75 hade han stått för 66+67 på 76 matcher.
”Espo” var redan 33 år
För ”The Slot Machine” kom adressförändringen till bittra närkonkurrenten New York Rangers som en total överraskning. Eller åtminstone trejdades han utan att ha blivit ordentligt förvarnad.
Affären föregicks ändå av diskussioner mellan Esposito och lagets kostymledning om hur den åldrande superstjärnan måste gå ner i speltid. ”Espo” var redan 33 år fyllda på hösten 1975.
Den stolta och självmedvetna vinnarskallen ville inte lyssna på sådant snack. Då gjorde Bruins legendariska General Manager Harry Sinden slag i saken och erbjöd Esposito och Carol Vadnais till Rangers i utbyte mot Brad Park, Jean Ratelle och Joe Zanussi.
Sinden var för övrigt huvudcoach för Kanada i Summit Series 1972 – det vill säga det första bästa möjliga landslaget som representerade ishockeyns hemland. Phil Esposito var i sin tur Kanadas kapten, själ och bästa spelare i den odödliga serien mot Sovjetunionen.
Dessutom var Sinden fortfarande coach för Bruins när laget vann Stanley Cup 1970 lett av Esposito och Orr. Sinden visste att hans egen framgång berodde till en betydande del på Espositos insatser.
Esposito hade alltså i alla fall fått veta att ledningen hade dubier gällande honom. Detta hände 1975. På den tiden kommunicerade ägarna och cheferna egentligen inte över huvudtaget ens med stjärnorna.
Vem trejdar en vinnare i sina bästa år?
Ett halvt århundrade efter Esposito-affären fick en av ligans nuvarande storstjärnor Mikko Rantanen, enligt egen utsago, ingen förvarning alls om trejden från Colorado.
Då fungerar NHL ändå i dag i en värld där stjärnor behandlas på ett värdigt sätt. Åtminstone får spelaren veta att en trejd kan vara på väg och orsakerna har diskuterats. Som exempevis i fallet med J.T. Miller och Vancouver.
De facto finns det bara två andra trejder mitt under en säsong, efter Esposito-affären, som kan jämföras med hur Rantanen behandlades: Teemu Selännes trejd från Winnipeg 1996 och affären där Boston skickade lagets kapten Joe Thornton till San José 2005.
I fallet Selänne var ändå Jets egna läkare övertygade om att finländarens knä inte skulle hålla för att spela ishockey länge till. Egentligen är det bara Thornton-affären som kan jämföras.
Fast inte den heller: Bruins simmade på djupt vatten och Thornton hade fått prägeln av att vara en förlorare.
Rantanen i sin tur var Colorados effektivaste forward på väg mot Stanley Cup och har upprepade gånger bogserat laget genom perioder av skador.
Det mest svårförstådda: Mikko Rantanen är som 28-åring mitt inne i sina bästa år. Han var i januari på väg mot tredje raka 100-poängssäsongen, har en otrolig fysik och är mycket sällan skadad trots enorma minuter på isen.
Sådana spelare trejdas helt enkelt inte – om de inte själva kräver att komma bort. Någonting Rantanen absolut inte gjorde. Han draftades av Colorado, växte till stjärna där, vann Stanley Cup i Avalanche-tröjan – hans liv fanns i Denver.
Diskussionerna började förra sommaren
Det har även kommit fram att Carolina och Colorado redan sommaren 2024 inledde diskussionerna om Rantanen. Totalt bakom stjärnans och hans representanters ryggar.
När Rantanen sedan trejdades skedde allt fortfarande utan att han visste någonting innan allt var gjort.
Jag påstår att inte en enda annan stjärna med motsvarande meriter skulle ha behandlats på samma sätt. Ingen annan.
Nu kan någon ropa: Jonathan Huberdeau! Men nej – Huberdeau var för Florida en spelare som försvann när det blev dags att vinna matchserier i slutspelet. Mikko Rantanen har gjort 101 poäng på 81 playoffmatcher.
För Colorados del är förklaringen såklart den att VD Joe Sakic och GM Chris MacFarland har Nathan MacKinnon och Cale Makar. Dessutom fick man potentiella storstjärnan, 26-åriga Martin Necas, som senast förra våren öppet visade missnöje med Carolina.
Det finns en tydlig logik där. Ändå tror jag aldrig att en nordamerikansk kopia på Mikko Rantanen hade behandlats på samma sätt. Spelet hade inte förts bakom ryggen. Bristen på respekt är förstummande.
Hur tänkte man i Carolina?
När det sedan gäller Carolinas GM Eric Tulsky och ägaren Tom Dundon: hur tänkte de egentligen?
Trodde de verkligen att en förödmjukad Mikko Rantanen kommer full av entusiasm till ett lag vars ledare – ur Rantanens perspektiv – fifflat bakom hans rygg. Tänkte ens de på att de sliter Rantanen från den organisationen han kallade sitt hem?
På att de behandlar stjärnan som boskap.
Nej, Rantanen skriver inte på för Carolina. Statistiknörden Tulsky borde kanske lyfta näsan från datorskärmen.
Tack för att du läste!
Anders Nordenswan är Yle Sportens NHL-skribent och -poddare som minns när Matti Hagman skrev på för Boston.