En del av artikelns innehåll är möjligtvis inte tillgängligt till exempel med en skärmläsare.
I januari 2024 reser Veronica Stolt från New York till Uppsala för att tömma sitt barndomshem. Då plockar hon också fram en tavla av Akseli Gallen-Kallela ur en garderob.
Det som följer är en alldeles speciell finländsk bildkonstberättelse.
Tavlan, som egentligen är en skiss, innehåller nämligen en unik konsthistorisk upptäckt.
Här kan man se hur Akseli Gallen-Kallela ursprungligen tänkte sig det kända Symposion-motivet, där konstnären firar kväll på Kämphotellets restaurang i Helsingfors tillsammans med tonsättarna Robert Kajanus och Jean Sibelius och en fjärde person.
Det finns flera små skillnader mellan de två verken. Men det som i den vänstra kanten skiljer dem åt är riktigt speciellt.
Skissen är den första versionen av Symposion. Men den har aldrig visats i Finland eftersom Gallen-Kallela tidigt skänkte den till sin gode vän Adolf Paul i Berlin, signerad.
I december 2024 dyker tavlan upp på en auktion i Stockholm, och priset stiger snabbt. Ovanligt många budgivare är intresserade.
I Helsingfors sitter Jaana Cawén spänt och följer budgivningen online. Som styrelseordförande för Reitz samlingar har hon fått strikta ramar. Maxbeloppet hon kan bjuda är 860 000 svenska kronor.
Då jag hade gett mitt sista bud hoppades jag att mäklaren snabbt skulle slå klubban i bordet.
– Det var spännande sekunder, berättar Cawén då vi träffas en månad efter auktionen.
– I slutet var vi bara två som bjöd, och då jag hade gett mitt sista bud satt jag bara och hoppades att mäklaren snabbt skulle slå klubban i bordet.
För Cawén slutade auktionen lyckligt, och ett år efter att tavlan kom ur garderoben i Uppsala kunde hon stolt packa upp den i Reitz-samlingens lägenhetsmuseum i Helsingforsstadsdelen Tölö.
Men hur kommer det sig att tavlan länge var så okänd att inte ens Gallen-Kallelas släkt kände till att den existerade? Och hur kommer det sig att tavlan länge förvarades i en mörk garderob i Uppsala?
Och varför sitter en naken kvinnogestalt på restaurangbordet, istället för de vingar som finns på den slutliga versionen?
Vi börjar från början
Den här berättelsen kan börja på många sätt.
Ett sätt är att resa 133 år tillbaka i tiden, till den nordtyska staden Lübeck, våren 1892.
På en lokal restaurang sitter den finländske kulturpersonligheten Adolf Paul, som ett par år tidigare hade flyttat till Berlin efter musikstudier i Helsingfors tillsammans med bland annat Jean Sibelius.
Nu är han på väg till sin fars begravning, och väntar på båten som ska ta honom till Finland.
Samma dag är konstnären Axel Gallén, som han hette ända fram till början av 1900-talet, på väg hem från Paris. Också han ska ta båten från Lübeck, och så träffas Paul och Gallén av en slump, antagligen på restaurangen.
Sedan reser de till Finland, tillsammans.
I Berlin kommer Paul småningom att bli en del av en berömd nordeuropeisk konstnärsgemenskap, han etablerar sig som dramatiker och författare, och hjälper vännerna Sibelius och Gallén att hitta viktiga kontakter i Tyskland.
Också i Helsingfors bygger han upp nätverk, och umgås under några månader 1893-94 flitigt med den finländska kultureliten på Hotel Kämps restaurang. Där sitter man välklädd under kristallkronor och bygger upp en idé om Finländsk konst.
Det var viktigt i en tid då Finland var en del av Ryssland, men drömde om självständighet.
I en minnesskrift för Gallén, publicerad i Berliner Tageblatt mars 1931, skriver Paul om livet på Kämp.
”I början av 90-talet kom han på kvällarna ofta med sitt målarskrin under armen till hotellet, där vi andra satt och drack. Där berusades man av melodier och ord, man glömde tid och rum och gled på fantasins vingar långt bort till ett fjärran sagoland. Och där målade han sin geniala Ein Symposion.”
Symposion blev 1890-talets mest omdebatterade finländska konstverk.
När Gallén ställde ut tavlan på Ateneum hösten 1894 väckte den skandal. Uusi Suometar kallade den för en förskräcklig skildring av ohejdat drickande, Nya Pressen för ett misstag.
Men den tavla som ställdes ut i Helsingfors var inte den enda versionen av motivet.
Innan Gallén började med Symposion, arbetade han på två andra verk med samma motiv.
På Serlachiusmuseet i Mänttä finns i dag tavlan som fått namnet Probleemi.
Men den har en kvadratisk form, eftersom Gallén själv skar bort hela den vänstra kanten av tavlan efter att flera bekanta och vänner reagerat på den nakna gestalt som fanns sittande på bordet.
Konstnären Albert Edelfelt beskrev tavlan han sett i ett brev.
Jag har sett tavlan där materien i skepnad av en flådd kvinna sitter på bordet bland punschflaskor under det anden aftecknar sig i silhouett mot planeten Jupiter. Jag rådde honom att måla om den.
Eftersom Gallén skurit bort gestalten på bordet, kunde eftervärlden bara spekulera i vad han egentligen hade tänkt med målningen.
Det var endast på den tavla som Adolf Paul tog med sig till Berlin efter månaderna på Kämp, som den nakna kvinnogestalten fortfarande fanns kvar. Men den hade aldrig ställts ut i Finland och föll snabbt i glömska, och inte ens Galléns efterkommande hade någon aning om att denna första version alls existerade.
Vi börjar från början en gång till
Men den här berättelsen har också en annan startpunkt.
I januari 2024 reser Adolf Pauls barnbarns barn Veronica Stolt till Uppsala för att tömma sitt barndomshem efter föräldrarnas död.
Jag har några månader tidigare publicerat en radiodokumentär och artikel om Adolf Paul, och bestämmer mig för att hälsa på för att be henne berätta mer om sin morfars far.
Där möts jag av bord fyllda med spår av Adolf Paul.
På ett av borden får jag syn på en tavla med ett motiv som jag tycker mig känna igen.
Den liknar precis Symposion-tavlan, och ändå inte.
Och så är det den där signeringen. Till Adolf Paul, af Axel Gallén.
– De var ju vänner och umgicks och brevväxlade flitigt, berättar Veronica Stolt.
Spår av det finns på flera håll i lägenheten.
Galléns brev till Paul är donerade till Uppsala Universitetsbibliotek, men på bordet i Uppsalalägenheten ser jag ett finurligt porträtt av Paul.
Det porträttet ser också bekant ut.
Jag bläddrar bland mina foton av brevväxlingen mellan Gallén och Paul som jag läst på Uppsala universitetsbibliotek, och där ... i ett av breven hade Gallén tecknat en skiss av porträttet.
Porträttet ska få följa Veronica Stolt till New York där hon bor. Men Symposion-skissen har hon bestämt att ska auktioneras ut.
– Den mår nog bättre hos någon som kan uppskatta den till fullo, säger hon.
Skissen har redan gjort en lång resa. Från Helsingfors till Berlin, efter Adolf Pauls död 1943 vidare till sonen Bengt Pauls hem i Bromma i Sverige, och till slut vidare till Uppsala där den i något skede flyttades in i garderobens skyddande mörker.
Och så blir det auktion på Nybrogatan i Stockholm.
I Finland är det många som följer auktionen.
En av dem är Gallen-Kallela-muséets chef Tuija Wahlroos.
Museet har inga resurser att köpa tavlan, men eftersom det handlar om ett viktigt verk som på ett så intressant sätt beskriver konstnärens arbetsprocess, hoppas hon att någon annan finländsk institution ska bjuda högst.
– Det här är Gallen-Kallelas första symbolistiska verk, berättar hon.
– I symbolistiska konstkretsar talade man om den nakna själen, så på något sätt ville han med en gestalt som är avklädd all form av realism beskriva en lite alkoholpåverkad vision av konstens mysterier. Det är ju också som ett reportage som beskriver kulturelitens samvaro, samtidigt som tavlan vill gestalta det som sker i personernas huvuden.
– Att använda sig av en flådd kvinnogestalt som symbol för konstens mysterium känns väldigt brutalt, men det här var hans vision.
Tavlan är som ett reportage som beskriver kulturelitens samvaro, samtidigt som den vill gestalta det som sker i personernas huvuden.
Inför auktionen har styrelsen för Reitz samling bestämt sig för att försöka ropa in tavlan.
– Vi hade ett möte och slog fast summan som vi kan bjuda, och så hoppades vi att det skulle räcka till, berättar Jaana Cawén.
Auktionen i Sverige pågår i tre dagar. Närmare 900 verk är till salu, flera verk av Helene Schjerfbeck och Albert Edelfelt och Auguste Rodin, Carl Larsson och hundratals andra konstnärer.
Men den tavla som lockar allra flest budgivare, är Symposion-skissen.
Utgångspriset 150 000 kronor stiger väldigt snabbt. På en minut kommer man upp till 600 000.
Till slut är bara två budgivare kvar. Den ena är Jaana Cawén som en minut senare ger sitt sista bud.
Och en dryg månad senare anländer tavlan till Finland, till lägenhetsmuseet på Apollogatan i Helsingfors, där den får sällskap av tiotals andra konstskatter.
Hos Reitz samlingar samsas Schjerfbeck och Edelfelt med Hugo Simberg och Ellen Thesleff, gamla unika klockor och vapen och porslin, och tidigare anskaffade verk av Gallen-Kallela.
Därför passar Symposion-skissen självklart in i museets anskaffningspolitik. Här känns det viktigt att köpa viktiga finländska konstnärers tavlor från utländska privatsamlingar tillbaka till Finland.
– Faktum är ju också att det högst sannolikt var bara denna enda gång som det här verket kom till salu, berättar Jaana Cawén.
– Och efter det här kommer tavlan att vara en permanent del av vår utställning som vem som helst kan besöka.
På frågan hur det känns nu, när tavlan är i Finland och en konservator har uppskattat hur den mår (”bra, bara lite smuts som behövde putsas bort”), är svaret väntat.
– Vi är ju jätteglada och stolta över att ha fått tavlan hit.
Nu ska tavlan ännu ramas in, och från och med april kommer denna Gallen-Kallelas ursprungliga idé för Symposion att ställas ut, för första gången någonsin i Finland.
Symposion-skissen har återvänt till Finland, efter 131 år.
