Den första femmilen i ett VM någonsin – dessutom med tävlingarnas hittills tyngsta före.
Damåkarna ställdes inför en brutal utmaning då den norska skidfesten i Trondheim avrundades på söndagen. Till råga på allt fortsatte det komma ner snöblandat regn då bara 35 åkare startade tävlingen.
De största förhandsfavoriterna hade noll intresse för att åka snällt i tävlingen. Tempot kördes upp direkt – en kilometer in i loppet var det åtta åkare som var loss.
Krista Pärmäkoski, tävlingens starkaste finska hopp, klarade inte ens av att svara.
Sverige mot Norge – igen
Åtta blev snabbt fyra och i god tid före ens halvvägspunkten stod det klart att guldkampen skulle bli en fajt mellan två norska och två svenska åkare: Therese Johaug, Heidi Weng, Ebba Andersson och Frida Karlsson.
Johaug var den enda som försökte sig på ett ryck tidigt i loppet, men lyckades inte skaka bort tillräckligt många åkare för att fortsätta ösa på.
Halvvägs in i loppet fick de norska åkarna ändå för sig att spela lite rävspel.
Frida Karlsson var först in på stadion för varvningen och var uppenbart osäker på om hon skulle byta skidor eller inte. Johaug och Weng lät henne tro att de skulle byta skidpar, men då svenskorna åkte in för att göra det återvände de snabbt till banan och började ösa på för fullt.
Det kluriga trixet bar ändå inte frukt, Karlsson och Andersson kunde lätt ta in försprånget. Och kvartetten åkte tillsammans genom de grötiga spåren ända in i det sista.
Varje gång någon ryckte ens till synes försvann ivern direkt.
– Det här kan man inte ens kalla skidåkning, sa expert Matias Strandvall då tätkvartetten kämpade sig upp för det sumpigaste motlutet en sista gång.
Då åkarna kom in till stadion för sista gången blev det långspurt om medaljerna. Ebba Andersson blev den första att tappa sina chanser då hon åkte omkull i den sista uppförsbacken.
Frida Karlsson lyckades däremot få några meter ner till Johaug och Weng ner för den sista nedförsbacken – och det räckte. Karlsson var ohotad på upploppet och Weng klämde sig förbi Johaug i sista stund.
– Nej jag känner allt och ingenting. Jag känner mig apatisk. Jag är trött. Så sjukt nöjd över den resa jag har gjort för att stå här idag. Det var aldrig säkert att jag hade kunnat starta på grund av min skada... en cool upplevelse, säger en rörd Karlsson till Yle efteråt innan hon fortsätter med att kommentera förhållandena:
– Nej det här tar priset. Det tuffaste loppet någonsin. Det längsta loppet och de tyngsta förhållandena? Men jag hade bra skidor som tur var.
Pärmäkoski körde sitt eget race och slutade sjua
Krista Pärmäkoski insåg som sagt redan under tävlingens första meter att hon inte kommer att kunna matcha medaljfarten på söndagen.
Och det visade sig vara en vägvinnande taktik för att plocka placeringar i terrängen ju längre tävlingen gick. I tur och ordning åkte hon ikapp Katerina Janatova, Therese Stadlober och Astrid Øyre Slind som alla tvingats lämna tätgruppen.
En stund såg det ut som att sjätteplatsen och Nora Sanness funnits inom räckhåll – men orken tog slut under de sista fem kilometrarna.
– Det var en mil kvar då benen började krampa. Jag brukar inte bli hungrig under tävlingar men nu hade jag nog tackat ja till lite korv och potatis. Det blev nog rally i en sörja i dag. Det såg ju inte ut som skidåkning det här. Jag har aldrig varit med om något liknande. Det var till och med bättre att parstaka, vilket inte direkt brukar vara vanligt i ett skejtlopp, säger Pärmäkoski.
Det klarnade på lördagen att Pärmäkoski dras med en skada i ljumsken som tvingar henne att avbryta säsongen efter världscuphelgen i Holmenkollen.
– Jag övervägde aldrig att avbryta, men det här gjorde knappast jättemycket positivt åt skadan. Kramperna är ändå värre, så svårt att säga. Men, men. Vi får se, säger Pärmäkoski.
Bakom henne slutade Vilma Nissinen 15:e och Vilma Ryytty 18:e.
– Det kändes nog som att man var galen då man frivilligt ställde sig i det där spåret. Men en fin upplevelse. Vi hade en bra klunga vi körde i, men jag åkte omkull i en nedförsbacke och tappade gruppen där. Min vilda dröm var att sluta topp 15 och nu är jag nog väldigt nöjd, säger Nissinen.