– Europa har en möjlighet att tvinga fram ett slut på kriget. Det som krävs är att Putin tvingas förstå att allt blir värre för honom personligen, för hans innersta krets och för hela Ryssland om kriget fortsätter. Det är enda sättet att få slut på kriget och ett starkt Europa kan lyckas med det.
Det säger Keir Giles, Rysslandsanalytiker på den brittiska tankesmedjan Chatham House i London. Chatham House kan beskrivas som Storbritanniens motsvarighet till Utrikespolitiska institutet i Finland.
Enligt Giles ser det ut som om EU-länderna och Storbritannien nu vill ta större ansvar för både sin egen säkerhet och stödet till Ukraina.
Det här är förstås bra, men de stora länderna i Europa har flera gånger under det senaste decenniet lovat att satsa betydligt mer på försvaret, men i praktiken har de aldrig hållit sina löften.
Därför ser Giles nu mot östra Europa för ledarskap i den nya säkerhetspolitiska situationen.
– Finland och Polen har redan visat vägen. De förstod tidigt hotet från Ryssland och vidtog konkreta åtgärder. Polen har gjort massiva investeringar i sitt konventionella försvar. Finland har sitt totalförsvarskoncept för hela samhället.
– Det här handlar om ledarskap genom att visa gott exempel. Andra europeiska länder måste nu följa efter, särskilt när USA:s stöd inte längre kan tas för givet.
Han säger att Europa snabbt måste bygga upp sin egen försvarsförmåga och sitt stöd till Ukraina, oberoende av USA.
– Tiden är knapp och handlingsutrymmet krymper för varje dag som går.
”Trump har systematiskt främjat Rysslands målsättningar”
Enligt Keir Giles är det viktigt att våra makthavare snabbt inser att den lilla grupp män som nu styr i USA redan har visat att de har helt andra intressen än Europa och Europas säkerhet.
– Donald Trump har varit väldigt konsekvent med en specifik sak genom åren, trots att många kallar honom oförutsägbar. Han har systematiskt främjat Rysslands målsättningar framför både Europas och USA:s egna intressen.
Redan år 2017 sammanställde Giles en lista på ett tiotal långsiktiga ryska målsättningar som sträcker sig tillbaka till Sovjettiden.
Enligt honom var det redan då uppenbart att Trump aktivt arbetade för att uppfylla de här målen.
– Donald Trump och Vladimir Putin delar en vision om hur världen ska se ut. De är överens om att stormakter ska ha rätt att diktera villkoren för mindre länder i sin närhet.
Det förklarar Trumps inställning till Ukraina.
– Om Trump överger Ukraina och låter Putin ta kontroll över landet finns det ett logiskt nästa steg. Det är att Trump kan göra anspråk på länder som Kanada, Grönland och Mexiko, säger Giles.
Utan USA, men utan att bryta med USA
Därför föreslår Keir Giles att Europa börjar köra på två parallella spår.
Det ena är att vi börjar bygga upp en ny europeisk militär styrka som kan agera fritt, utan USA. Det andra är att bita sig fast vid vissa element av samarbetet med USA så länge det går.
– Det är viktigt att behålla samarbetet med USA så länge som möjligt eftersom amerikaner utför en så stor del av det konkreta jobbet som utgör grundpelarna för att det europeiska försvaret.
Det handlar om underrättelsetjänst och informationsutbyte, men också om alla de institutioner som arbetar i mindre roller som vi har stor nytta av.
Ett exempel är det ställe där jag träffar Keir Giles den här gången – Baltic Defense College i Tartu i Estland.
Här ges officersutbildning för militärer från de tre baltiska länderna, men också för soldater från andra Natoländer. Dessutom utbildas officerare från icke-Natoländer i östra Europa här, bland annat från Ukraina, Moldavien och Georgien.
Amerikanska officerare och utbildare har spelat en stor roll i collegets verksamhet sedan det bildades år 1999.
– En annan viktig grupp är byråkrater, ekonomer och andra tjänstemän som får hela Natos omfattande nätverk att fungera. Amerikanerna på Natos högkvarter till exempel, och andra organisationer inom eller kopplade till Nato.
Europa står alltså inför en mycket mer komplex utmaning än de flesta inser.
Att ersätta ett USA som i värsta fall kan dra sig tillbaka från de här strukturerna väldigt plötsligt kräver ledare som förstår problematiken, menar Giles.
Stor naivitet angående Trump
Flera av de åtgärder som till exempel Storbritanniens premiärminister Keir Starmer och Frankrikes president Emmanuel Macron hittills har presenterat tyder på att de inte har förstått hur totalt USA har förändrats.
– Vi hör förslag om en fredsbevarande styrka i Ukraina. Det är ett helt verklighetsfrämmande förslag. Vi hör Keir Starmer säga att om trupper skickas till Ukraina måste de ha USA:s stöd, USA måste garantera dess säkerhet.
Giles förstår inte varför Starmer och andra ledare över huvud taget talar om möjligheten att skicka den här sortens trupper till Ukraina.
– USA har ju redan tydligt sagt att det inte är aktuellt för dem att erbjuda europeiska fredsbevarare någon säkerhet. Så varför fortsätter Europas ledare med att lägga fram sådana här idéer?
En vapenvila som tillåter västländer att föra in trupper i områden som Vladimir Putin upplever som ryska är också en absurd idé.
– Europa behöver en ledare, en frontfigur som kan företräda hela världsdelen som en helhet.
EU ska inte erbjuda det här ledarskapet eftersom EU som organisation inte åtnjuter den sorts respekt i USA och Ryssland som nu behövs.
– De ska vara någon som också kan representera sådana aktörer i Europa som inte hör till EU men som har intresse av och en roll i Europas säkerhet på lång sikt.
Här syftar han främst på Storbritannien och Turkiet, två länder som kan välja att gå sin egen väg om de upplever att resten av Europa inte agerar seriöst.
Du lyfter ofta fram Finland som ett land med rätta kunskaper och en realistisk bild av hotet från Ryssland. Skulle Alexander Stubb passa i den här rollen?
– Många som har granskat toppmötet mellan europeiska ledare i London efter att Volodymyr Zelenskyj kastades ut ur Vita huset har dragit slutsatsen att det inte var en Starmer-Macron-plan som presenterades på mötet, säger Giles.
Det här är inget som har bekräftats från officiellt håll, men han tror att det kan vara en korrekt tolkning.
Sittordningen vid mötesbordet, med Alexander Stubb bredvid Keir Starmer och Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj, är ett tecken på det.
– Det var snarare en Stubb-plan som hade arbetats fram dagarna innan och var så bra att den presenterades för resten av Europa. Planen var så pass bra att den antagligen kom från någon som förstår problematiken. Och Stubb är en sådan person.