Efter nio år som köpman lämnar Irina Hoyer-Viitala byaboden på Emsalö vid nyår. Vem som tar över är ännu inte klart, men en arbetsgrupp har skapats för att hitta rätt ersättare. Över 200 Emsalöbor har dessutom svarat på en enkät om byabodens betydelse. Enkätens resultat talar sitt tydliga språk – boden är livsviktig för bygden.
– Gensvaret på enkäten var över alla förväntningar. Det var fantastiskt hur många svar vi fick, säger Hoyer-Viitala med ett stort leende.
Medan hon rör sig i butiken kommer flera kunder in och hälsar glatt. Enligt henne var det just behovet av en knutpunkt på ön som var viktigast för de som svarade.
– De tycker att det behövs en butik, ett kafé och ett ställe där man kan träffas. Vi fick många bra idéer från enkäten också, som vi kan testa redan nu, säger hon.
Osäkert vem som tar över
Ibland känns småpratet lika viktigt som inköpen, eller kanske rentav viktigare. Irina Hoyer-Viitala tar sig tid för alla, även när hon är upptagen med andra sysslor. Hon medger att det inte bara känns roligt att sluta.
– Det är vemodigt för kunderna och för mig också. Jag har fått lära mig så mycket av var och en av dem, säger hon.
Redan för fyra år sedan skulle hon ha slutat som köpman men hann då ändra sig. Den här gången är annorlunda, försäkrar hon.
– Min kropp orkar inte längre. Jag slutar vid årsskiftet och då är förhoppningsvis någon annan på plats. Sedan försvinner jag inte helt, jag kanske hoppar in och jobbar veckoslut ibland och fortsätter komma på besök, säger hon.
Hon kan inte ge någon tidsram för när nästa köpman tar över. Hon tror att det kan bli tätt inpå hennes egen pensionering.
– Det brukar gå till så på ön att det händer i sista sekund. Vi har faktiskt flera intressenter, men det är ännu tidigt i processen, säger hon.
Det är en process som hon medvetet har hållit sig utanför. När ett möte om byabodens framtid ordnades på den närliggande bygdegården beslöt hon sig helt sonika för att stanna kvar i butiken.
– Jag ville inte störa ärliga eller eventuellt vassa diskussioner. Så jag jobbade som vanligt, säger Hoyer-Viitala.
Stolt över ”krimskrams”-stilen
Några vidare vassa diskussioner verkar det inte ha blivit. Köpmannen har mest känt tacksamhet.
– Någon hade skrivit i ett enkätsvar att det här är en ”krimskrams”-butik men det gjorde mig bara glad. Vi ska ha lite av varje här, säger Hoyer-Viitala.
En annan som är lika förknippad med byaboden som Irina Hoyer-Viitala är Victoria Wahrman, butikens allt-i-allo. För henne är framtiden osäker.
– Jag har också jobbat här i nio år och vet inte hur det blir sedan. Jag jobbar gärna kvar men jag känner ingen stress ännu, säger hon.
En del kunder har försökt övertala henne att ta över, men hon tvekar.
– Jag tror inte att jag är redo att ta över ansvaret, säger hon.
Hon har slagit sig ner för en kort paus vid ett bord i butikens kaffehörna. På andra sidan sitter Mats Juslin, styrelsemedlem i Per Spakis Stiftelse, som också äger fastigheten där byaboden huserar.
– En av stiftelsens uppgifter är att stötta svenskspråkig kultur på Emsalö och vi tycker att man stöttar den genom att ha en butik här. Dessutom gynnar det ju andra, inte bara svenskspråkiga, säger Juslin.
Byaboden är mer än bara en butik
Juslin var också en av de som var med och tog fram enkäten. Den slog fast något som han redan visste.
– Byaboden är mer än bara en butik, det är en mötesplats för alla människor och alla språk på Emsalö, säger han.
Han vet det bättre än många andra. Till vardags jobbar han som elektriker men för honom är byaboden ”kontoret”. Det är där han både pausar mellan jobb eller möter kunder.
– Enkäten bevisade att det är värt att kämpa för den här butiken. Så det kommer vi göra, säger Mats Juslin.
