Av alla metaller som årligen används i världen, använder EU-länderna kring 25 procent. Däremot producerar EU endast några få procent av dem. Det betyder mycket import och stort beroende av andra. Det här är något som EU gett i uppdrag åt medlemsländerna att åtgärda.
Det handlar specifikt om en lista på 34 råvaror som EU klassat som kritiska för våra samhällen och för välfärden. Av dem är 17 dessutom strategiska råvaror, vars prioritet är ännu högre.
I korthet handlar det om att vi inom EU måste bli bättre på att producera, återvinna och återanvända råvaror som är kritiska för att säkra den gröna omställningen, digitaliseringen och försvarsindustrin. Vill man läsa politiktext om saken finns det mer på EU-kommissionens sidor om CRMA, eller Critical Raw Materials Act.
Hur går det då för Finland i sammanhanget? Jo, tack bra.
Kobolt och Nickel
Inom EU finns just nu endast två koboltgruvor. Den ena finns i Kevitsa, och den andra i Talvivaara. Båda ligger alltså i Finland. Svänger vi näsan från Talvivaara västerut kommer vi till Karleby där vi hittar världens största kobolförädlingsenhet utanför Kina.
I Finland förädlar vi uppemot 10 procent av världens kobolt.
Det här är ju bra! Ännu bättre blir det när vi vet vad kobolt används till. Historiskt har kobolt använts för att ge keramik en blå färg, men i dag används kobolt främst i bilbatterier för att minska korrosionsrisken och öka batteriets stabilitet. Då elbilar blir mer populära, och till och med Donald Trump tycker att elbilar, speciellt en tillverkare av dem är det bästa som finns, kommer behovet gå upp ännu mer.
Men kobolt är dyrt, så tanken är att i större utsträckning försöka ersätta kobolten med nickel. Är det dåliga nyheter för den finska gruvdriften? Nej, då.
Nickel bryts också i Finland. Dels i tidigare nämnda Talvivaara och Kevitsa, men även andra projekt för att bryta både nickel och kobolt är på gång: Outokumpus gruva i Hautalampi och Sakatti i Sodankylä. Sakattis fyndigheter fyrdubblades nyligen, och gruvdriften förväntas komma igång inom några år. Ett hinder på vägen finns dock: Fyndigheterna i Sakatti ligger på ett naturskyddat område. Om alla lov som krävs faktiskt går att få återstår att se.
Litium
Då vi är inne på bilbatterier måste grundämne nummer tre, litium nämnas. Litium står för ”Li:et” i Li-ion batteri, alltså de batterier som finns i stort sett överallt nuförtiden. I Finland, och närmare bestämt i Kaustby, öppnar Keliber snart EU:s första litiumgruva.
Dessutom har vi både litiumanrikning och litiumförädling i Karleby. Det är hela processen som behövs för att få den litiumrika malmen ur berggrunden och hela vägen till litiumhydroxid, alltså den form som batterifabrikerna kan använda sig av. Även detta är unikt inom EU – det görs ingen annanstans än i Finland.
Som första europeiska litiumproducent räknar Keliber med att producera 15 000 ton litiumhydroxid av batterikvalitet per år.
År 2023 importerades 50 000 ton litiumhydroxid till Europa, men bilindustrins förväntningar är enorma, säger Kelibers vd Hannu Hautala.
Din mobiltelefon är en guldgruva
Våra mobiltelefonerer innehåller upp till 60 olika metaller. En av dem är guld. Men det hör egentligen inte hit, då guld inte finns på EU:s lista.
Istället kan än en gång nämnas litium och kobolt och dessutom grafit i batteriet. Utöver det finns volfram i mikrofoner och högtalare, titan i skalet och för färgerna i skärmen behövs bland annat gadolinium, lantan och praseodymium. Skärmens svåruttalade mineraler är så kallade sällsynta jordartsmetaller (på engelska rare earth elements, ofta förkortade REE).
REE bryts för tillfället inte i Finland, men en stor fyndighet finns i Sokli i Lappland. Än så länge finns det dock inga planer på att börja bryta dessa. Men vem vet hur det blir om priset stiger och lönsamheten går upp.
Fältspat och toaletter
Det är inte enbart framtidens teknik som ska tryggas genom EU:s satsningar. Även dina morgonrutiner finns i fokus. Ingredienserna till porslinet som finns i muggen du dricker ditt morgonkaffe ur finns också på EU:s lista, och samma ingredienser finns i keramikstolen du sätter dig på då morgonkaffet gjort sitt.
Gör vi som dansbandet Showdown föreslår och för fingret längs med kustens rand på kartan så hamnar vi i något skede på Kimitoön. Där hittas de sötaste flickorna, de tuffaste killarna och Finlands enda fältspatsgruva.
Fältspat är en viktig råvara i keramik och används bland annat för att den sänker temperaturen som behövs under tillverkningen.
Försvarsindustrin
När försvarsindustrin fyller sina förråd står bland annat Titanium högt på inköpslistan. Däremot är det snålt om affärer att gå till eftersom det i nuläget inte finns någon titanbrytning inom EU. Men det blir det snart ändring på. Otanmäki gruva i Kajanaland är i startgroparna och 2026 är det tänkt att brytningen inleds.
Titan används för att den är både stark och lätt. Dessutom är korrosionsrisken låg.
Grafit finns också med på den här listan. Grafitens motståndskraft mot höga temperaturer är en av de främsta orsakerna till att försvarsmakten är så intresserad av mineralen. Aitolampis gruvprojekt i Heinävesi jobbar på att bli den första aktiva grafitgruvan i Finland.
Geografi och historia orsakerna till de finska framgångarna
Det att vi i Finland ligger bra till då det kommer till gruvindustrin förklaras mycket av vårt geologiska läge. I vår berggrund finns de flesta mineraler och metaller på EU:s lista. Frågan är i hur stora mängder.
– Vad som förekommer och vad som förekommer i sådana mängder att det är ekonomiskt lönsamt att bryta är förstås två skilda saker, säger Bo Långbacka, specialsakkunnig på Geologiska forskningscentralen.
Förutom en rik berggrund har vi även en lång historia av gruvdrift och förädling av det som grävs upp.
– När vi pratar om de kritiska mineralerna handlar det inte bara om gruvdrift. Det handlar också om fabriker som vidareförädlar materialet. Även där har vi kommit långt, säger Långbacka.
Det är närmast tack vare gruvbolaget Outokumpu. I början av 1900-talet började bolaget bryta kopparmalm och då var de även tvungna att utveckla anrikningsprocesserna själva. Smältverken i Karleby som i nuläget processar kobolt och zink startades en gång i tiden av Outokumpu som sedan sålde dem då gruvverksamheten lades ner. Tack vare de här fabrikerna har Finland grundförutsättningarna för att bygga vidareförädlingsverksamheten också.