Hemma hos Cindarella Santonen i Tammerfors finns 390 Barbiedockor och ett antal My Little Ponies. Cindarella har aldrig slutat leka trots att omvärlden ibland förhållit sig skeptisk till den ”barnsliga” sysselsättningen.
Men varför ge upp en meningsfull verksamhet och en kär hobby om den skänker en så mycket glädje eller rentav räddar ens liv som Barbiedockorna gjort för Cindarella Santonens del.
Prydligt uppställda i hennes bokhylla sitter eller står hennes Barbiedockor och också några Ken-dockor finns med i samlingen, fast lägst ner på hyllan för i Cindarellas Barbievärld har de manliga dockorna en undanskymd roll. Det är Barbie som är den självklara drottningen, en stark förebild och en trogen följeslagare också på många resor.
– Jag kallar henne Vilde. Jag tittade på Skam på TV när jag hittade det här namnet åt henne. Hon brukar komma med på resor. Förra året var hon i USA, berättar Cindarella.
Ensamhet och mobbning
I mer än 40 år har Barbie varit en självklar del av Cindarellas liv, en förtrogen och pålitlig vän och reskamrat när det egna självförtroendet eller hälsan sviktat.
– Jag var mycket sjuk när jag var liten men efter ett läkarbesök fick jag ofta en leksak. Jag var tre år när jag fick min första Barbie.
Cindarellas motgångar upphörde inte även om bihåleinflammationerna så småningom kuvades. Som barn kände hon sig osäker och ensam och i skolan blev hon mobbad i många års tid.
– Jag hade sådana svårigheter när jag blev mobbad så länge. Det var därför jag tyckte så mycket om att leka med Barbiedockorna.
För Cindarella blev Barbievärlden en trygg plats där hon fick bestämma och där hon kunde isolera sig från den obehagliga skolvärlden.
Men Barbies stora roll i Cindarellas liv har inte enbart handlat om att fördriva ensamhetskänslan och obehagliga skolupplevelser. Man kunde nästan säga att Barbie och Barbielekarna har räddat hennes liv.
– När jag var 17 fick jag en psykos och hamnade påsjukhus i 8 månader.
Kollapsen och återkommande depressioner har präglat Cindarellas vuxenliv, men till och med när det sett som mörkast ut, har Barbie funnits där som en vän, idol och hjälte.
– Jag rymde en gång från mentalsjukhuset till Stockholm och det gick jättebra. Jag var 17 år gammal och på den resan köpte jag fem Barbiedockor och en häst. Det var ju jätte skönt, men när jag kom hem så fick jag skäll.
En stark förebild
För Cindarella Santonen har Barbielekarna ändå inneburit en väg tillbaka, en revansch och ett sätt hitta sig själv. I lekens värld påminns man om det goda i barndomen och där kan man också känna sig stark och vara precis den man vill.
– För ett år sedan blev jag så självsäker att jag hittade en vän som tyckte att jag var väldigt trevlig och efter det har mitt självförtroende bara blivit bättre. Nu vågar jag säga vad jag tycker och nu vågar jag vara mig själv.
Barbie är Cindarellas klippa och familj om man nu kan tala om en familj när den består av några Ken- och 390 Barbiedockor.
– Barbie can do anything! Barbies mening är att hon ska visa åt alla flickor att de kan bli lyckliga och vara vad de vill.
För Cindarella har Barbie blivit någon som aktiverar henne och tvingar henne upp ur sängen, även under dagar då orken och motivationen tryter.
– Jo, utan henne skulle jag säkert vara ganska mycket mer deprimerad.
Man kan som Cindarella leka sig frisk, för leken är ett välgörande tillstånd där man får vara fri och den man innerst inne är.
– Man får hitta på vad som helst. Man behöver inte göra saker som man inte gillar. Man har mer frihet, helt enkelt!
Lyssna också på dokumentären Du är ju vuxen, varför leker du? där Cindarella Santonen och Anders Blomberg berättar om varför de fortfarande leker som vuxna.