Kommentar: Kents comeback – sex stadionkonserter som väcker stora känslor, både bitterhet och eufori

Det är nu eller aldrig, har Kents frontfigur Joakim Berg konstaterat. Här kommer ett tidigt fan med några förhoppningar och rädslor och låtönskningar inför konserterna.

Färskaste pressbilden; Joakim Berg, Martin Sköld, Sami Sirviö och Markus Mustonen. Bild: Peter Gehrke / United Stage

Tomas Janssonkulturjournalist

21.3 16:30Uppdaterad 22.3 10:05

På fredag kväll den 21 mars börjar äventyret som pågår i en knapp vecka. Och 240 000 sålda biljetter kan väl inte ha fel? Alla människor som tältat utanför konsertplatsen för att få bra platser har väl en bra orsak att göra det?

Det finns många som inte har fått nog av Kent, det finns också en jättelik ny ung publik som vuxit upp med föräldrars Kent-spellistor och nu för första gången kan se dem live.

Och så finns det många som känner sig lurade. Avskedsturnén 2016 som man fick gråta med skulle ju vara den sista!

Men mitten av 2020-talet har förvandlats till popkulturnostalgins guldålder. Tänk på inflationen av biopics (Dylan, Springsteen, Michael Jackson, Janis Joplin, småningom också Paul McCartney och Madonna), och alla band som plötsligt längtar efter att uppträda igen. Det är PMMP och Ultra Bra i Finland, Oasis och Sex Pistols och Sugababes och whatnot.

Då är väl några Kent-konserter helt rätt just nu.

Det var arbetet med den nya Kentpromenaden i Eskilstuna (döpt till ”Ett tidsfördriv att dö för”) som väckte gruppens lust att spela tillsammans igen, åtta år efter avskedsturnén.

Artister på en scen inför storpublik. — Kent under ”avskedsturnén” 2016. Bild: Swedish Press Agency / Pelle T Nilsson

Då Joakim Berg samtidigt nått åldern där människor omkring honom började dö bort, fick han känslan av att det var nu eller aldrig

Nu har bandet repat i tio veckor. Till en början var det bara panik, har Joakim Berg berättat, men mot slutet var det ”skitroligt”.

Lyckligtvis.

Det ska bli en show på 2,5 timmar, med 23 låtar och ”en låtlista som de sex kvällarna inte kommer att vara helt olika” – vad det nu sedan betyder.

Kent på scenen i Helsingfors. — Kent sista gången i Finland, 2016. Bild: Yle/Cecilia Wikman

Om Kents sex stadionkonserter är världens sellout och svek eller decenniets höjdpunkt, om vi kan känna oss lyckliga eller lurade, det får konserterna avgöra.

Efter sista konserten den 27 mars är vi klokare.

Fem låtar jag verkligen vill höra

Ingenting någonsin (”Dom säger att jag varit trasig, aldrig har jag varit hel, dom säger det är nåt med benen, men ingenting har någonsin varit mera fel”)

Mannen i den vita hatten, 16 år senare (”Jag är livrädd för att leva, och jag är dödsrädd för att dö”)

Var är vi nu (Som 26-åring skrev Jocke Berg ”Jag har ett kontrakt med Gud, så jag gör vad jag vill”, men i Var är vi nu 20 år senare lät det annorlunda: ”Du vaknar upp din ungdom borta ... och allt som förut var så enkelt har blivit väldigt svårt, som alltid flyr jag till musiken, den enda plats där jag är jag”)

400 slag (”Domen föll på en morgonflight till London, som tysta tunga steg på väg mot dig”, låten med det 80 sekunder långa Cure-influerade introt)

Istället för ljud (”Fyll min mun med din, fyll min tid med någonting, fyll min mun med din, alldeles för kalla tunga”. En låt från Verkligen-skivan bara måste rymmas med)

747 behöver jag inte önska, den finns nog med i alla fall.

Tomas Jansson är Kent-fan som sett bandet live 14 gånger, första gången redan hösten 1994.

Ändring 22/3 klockan 10:05. Publiksiffran ändrad från 230 000 till 240 000. Då man rätt nära konserten kunde sälja 1 500 extra biljetter, steg publiksiffran för varje konsert från 38 000 till 39 500.

Vad tycker du om Kents återförening? Skriv i kommentarsfältet.