Trettiosju låtar är nu klara för årets Eurovision. Vem är det egentligen som tävlar utöver Erika Vikman och KAJ? Är årets bidrag något att hänga i julgranen?
Svenska Yles Eurovisionskommentator Eva Frantz har bekantat sig med låtarna och gett dem sina betyg. Håller du med om bedömningen? Kommentera gärna under artikeln vad du själv anser om årets låtar.
Semifinal 1 – tisdag 13.5
I den första semifinalen tävlar femton länder – bland annat Sverige – om tio finalplatser. Spanien, Italien och värdlandet Schweiz går direkt till final, men kommer att framföra sina bidrag under kvällen.
1. Island – Væb: Róa
Betyg: 7/10
Har Verka Serduchka och Jedward ynglat av sig? Island har det senaste decenniet tagit rollen som det lilla landet som inte är rädda för att säga vad de tycker. Bland annat har isländska artister hört till dem som tydligast tagit ställning för Palestina, vilket också lett till böter från EBU.
I musikvideon till Róa viftar Væb-bröderna med den grönländska (och färöiska) flaggan och man kan ju spekulera i vem den subtila vinken är riktad till. Låten är i alla fall pigg elektrofolk och sitter perfekt som inlednings-tjolahopp i årets Eurovision.
2. Polen – Justyna Steczkowska: Gaja
Betyg: 5/10
Det här är inte Justyna Steczkowskas första rodeo, hon tävlade faktiskt i Eurovisionen redan för 30 år sedan!
I hemlandet är hon något av en institution, en multibegåvning som kan både sjunga, dansa, komponera och spela violin. Det är något fängslande med denna bombastiska låt och Justynas sångröst, men dessvärre känns paketeringen daterad, som om man plockat med sig alla klyschor från tidigt 2000-tal och klämt in dem på 3 minuter. Det blir stressigt snarare än camp.
Med en något förfinad scenshow kan den här låten växa.
3. Slovenien – Klemen: How Much Time Do We Have Left
Betyg: 4/10
Klemen är en populär komiker, känd för att kunna imitera i stort sett vem som helst. Men den här gången är han allvarlig. Sångtiteln syftar på hans hustru som drabbades av en svår sjukdom, vilket fick den vanligtvis skojiga Klemen att visa upp en mera känslosam sida.
För den som upplevt något liknande går sången säkert rätt in i ryggmärgen, som en ny variant av De sista ljuva åren. Men låten kräver några genomlyssningar och att man känner till bakgrunden för att öppna sig.
4. Estland – Tommy Cash: Espresso Macchiato
Betyg: 10/10
Om man vill hålla den finska fanan högt i den första semifinalen är faktiskt KAJ inte det enda alternativet. Estlands bidrag har skrivits av Johannes ”Kiro” Naukkarinen, som också producerade Cha cha cha i tiderna.
Espresso Macchiato är årets böbigaste bidrag, med spagettibenta Tommy Cash som sjunger på hemsnickrad italienska (eller ibland spanska). Lättkränkta italienare har blivit irriterade, medan andra glatt tolkat det hela som en tokrolig hyllning. Jag har retirerat för länge sedan, för det här är så flöntigt att det är briljant.
5. Spanien – Melody: Esa Diva
Betyg: 4/10
Trots att Melody bara är 34 år har hon en lång musikkarriär bakom sig och erfarenheten märks. Man har satsat på klara spanska element, såsom gitarrer och kastanjetter, men tyvärr är slutresultatet ljummet, vilket man i de spanska uttagningarna försökte släta över med klädbyten, vild dans och diverse rekvisita.
Precis som i det polska bidraget känns det lite gammalmodigt och plottrigt.
6. Ukraina – Ziferblat: Bird of Pray
Betyg: 9/10
Ukraina har alltid något att säga, men väljer en helt ny förpackning varje år. Denna gång blev det en hybrid av progg, rock, musikal, stämsång och kampsång med starka 1970-talsvibbar.
Detta är verkligen ingen traditionell Eurovisionslåt, men än en gång lyckas Ukraina lyfta fram sin utsatta situation utan att det känns som att de öppet fiskar efter sympatipoäng. Notera till exempel den avsiktliga felskrivningen i låttiteln, som blir ”Bönefågel” istället för ”Rovfågel”.
7. Sverige – KAJ: Bara bada bastu
Betyg: 10/10
Trippelmiraklet från Vörå kräver knappast någon närmare presentation. Att på några ynka månader gå från att förmodas komma sist i Melodifestivalen till att vara förhandsfavorit i Eurovisionen är ett kliv som få artister ens kan drömma om.
Maestro Anders Wrethovs fingeravtryck, med tempoväxlingar och tonartshöjning, gör Bara bada bastu till en fulländad poplåt, men det är nog ändå KAJ:s värme, ödmjukhet och begåvning som gör att de sticker ut ur mängden.
8. Portugal – Napa: Deslocado
Betyg: 7/10
Bandet Napa kommer från Madeira och uppger bland annat The Beatles som musikaliska förebilder, vilket också hörs i låten. Att uppträda genast efter KAJ:s bastubonanza kan vara en knepig sits, men jag hoppas att Europa ska hinna svalka sig så pass mycket att man ger Portugal en chans.
Det finns någonting sympatiskt och behagligt i låten och det blir pluspoäng av mig för att man håller fast vid att sjunga på portugisiska.
9. Norge – Kyle Alessandro: Lighter
Betyg: 6/10
Norge väljer att skicka en ung riddare från Tröndelag till Eurovisionen. Kyle Alessandro blandar friskt ihop medeltid och barock med norsk folkmusik och moderna pop-element.
Det här kommer att vara ett av de bidrag som verkligen står och faller med sin scenshow. Om Alessandro lyckas aktivera sin Alexander Rybak-charm på scenen kan det gå riktigt bra, men det finns också en risk för att bidraget försvinner i mängden.
10. Belgien – Red Sebastian: Strobe Lights
Betyg: 9/10
Seppe Herreman inspirerades av krabban i Disneys Den lilla sjöjungfrun när han valde artistnamnet Red Sebastian.
Strobe Lights sågs i början av året som en potentiell Eurovisionsvinnare. Studioversionen har spelats flitigt, men liveframträdandet i de belgiska uttagningarna lämnade en del att önska.
Jag väljer att lita på Seppe och hans team, man har säkert hunnit fila på showen och jag tyckte att en sådan här suggestiv och mörk danslåt sitter perfekt i den tidvis ganska spralliga semifinalen.
11. Italien – Lucio Corsi: Volevo essere un duro
Betyg: 8/10
Vare sig Italien bjuder på rap, rock eller schlager har bidragen år efter år en elegans som inget annat Eurovisionsland kan efterapa. Åter en gång blir det 70-talsvibes i semifinalen, Lucio Corsi både ser ut och låter som ett väsen som trillade av raketen när Ziggy Stardust flög tillbaka till Mars.
Med sina gitarrsolon och sin raspiga röst kommer han att tilltala också dem som önskar sig mera ”riktig musik” i tävlingen, samtidigt som hans sympatiska vitsminkade uppenbarelse gör honom lätt att tycka om.
12. Azerbajdzjan – Mamagama: Run with U
Betyg: 7/10
Azerbajdzjan har de senaste åren letat efter sin egen identitet i tävlingen och glädjande nog satsar man också i år på inhemska förmågor i stället för att köpa in låtar från utlandet.
Jag tycker mig höra spår av både Pharrell Williams och The Weeknd i sångstilen men Mamagama blandar också in traditionella instrument, vilket gör det hela betydligt mera intressant. Hur det här kommer att fungera live återstår att se, men personligen tycker jag detta är ett av landets bästa bidrag hittills.
13. San Marino – Gabry Ponte: Tutta l’Italia
Betyg: 7/10
Efter en krånglig urvalsprocess valde San Marino att skicka stjärn-DJ:n Gabry Ponte till Eurovisionen. Om namnet inte låter bekant kanske Eiffel 65 gör det, eller i alla fall gruppens monsterhit Blue (da ba dee). Men hur ska detta förverkligas på scenen?
Gabry är stjärnan, men som DJ får han bara stå och låtsas DJ:a lite medan alla vet att musiken är förinspelad. Sjunger gör han ju inte, det gör en sångare som vill vara anonym och därmed förmodligen kommer att bära mask på scenen.
Det krävs nog en del kreativitet för att få det här att fungera visuellt, men bara man gör det tror jag att landet kommer att ta sin bästa placering någonsin.
14. Albanien – Shkodra Elektronike: Zjerm
Betyg: 10/10
Efter femton år i schlagerbubblan blir jag alltid uppspelt när ett bidrag inte låter som något jag hört tidigare i tävlingen. Det gäller definitivt Albaniens låt i år.
Duon kommer från staden Shkodër och deras grej är att ge traditionella folklåtar från trakten en ny elektronisk inramning. Beatriçe Gjergji är som en blandning av Lilla My och Björk på scenen. Det är spännande, modigt och medryckande.
Om inte Finland eller Sverige vinner i år, vill jag att Albanien gör det, bara så ni vet.
15. Nederländerna – Claude: C’est la vie
Betyg: 6/10
Eftersom Nederländerna i fjol diskvalificerades i sista minuten var det länge oklart om de alls ämnade tävla i år. Men till sist valde landet ändå att vara med och den unga artisten Claude får ta vid där Joost Klein kom av sig.
Låten ligger högt på oddslistorna, vilket nog delvis beror på att folk förväntas rösta för att ge Joost upprättelse. Men det här är en behaglig låt som är lätt att ta till sig och jag lyssnar gärna på Claudes sammetslena stämma.
16. Kroatien – Marko Bošnjak: Poison Cake
Betyg: 2/10
Marko Bošnjak har den ofördelaktiga sitsen att efterträda Baby Lasagna som ju skapat Eurovisionshysteri i Käärijä-kaliber i hemlandet då han blev tvåa i fjolårets tävling. Och Bošnjak får kämpa i idel uppförsbacke, han var inte kroatiska folkets favorit, utan tog hem segern med juryns hjälp.
Han knogar på med grimser och koreografi i sin märkliga spretiga låt, där gulligt blandas med läskigt och pinsamt. Det är ganska förfärligt det hela.
17. Schweiz – Zoë Më: Voyage
Betyg: 8/10
Här har vi en annan som ska ta vid direkt efter en succé, nämligen värdlandets representant. Man gör klokt i att inte försöka leta fram en ny Nemo, utan låta den stillsamma chanteusen Zoë Më tävla, med denna drömska och böljande sång.
Det finns en risk att bidraget kommer att kännas lite oansenligt och blekt i mängden, men å andra sidan är detta en låt som jag gärna har på spellistan också efter den hektiska Eurovisionsvåren.
18. Cypern – Theo Evan: Shh
Betyg: 3/10
Detta borde vara en succé. Låten är skriven av Lasse Nymann (som skrev Nemos vinnarlåt i fjol), Dmitris Kontopulous (som gjort framgångsrika ESC-låtar för band annat Ryssland, Grekland och Azerbajdzjan) och en handfull andra låtskrivarförmågor från Nederländerna och Norge.
Det är inget fel på Theo Evan heller. Men när tävlingen bjuder på innerligt hjärteblod och modiga musikaliska experiment känns ett dylikt samarbete kommersiellt, beräknande och ytligt.
Jag önskar att Cypern skulle våga göra som Azerbajdzjan, alltså se sig om bland sina egna musiker och kompositörer och satsa på något genuint snarare än skräddarsytt.
Semifinal 2 – torsdag 15.5
Även här ska femton länder tävla om tio finalplatser och eftersom Finland är med får vi rösta. Dock inte på oss själva och inte heller på Storbritannien, Tyskland eller Frankrike, som går direkt till final.
1. Australien – Go-Jo: Milkshake Man
Betyg: 9/10
Att vara småfräck och tvetydig är en av trenderna i årets ESC. Kvällen inleds med en ekivok laktosdos från down under. Efter en rivstart i ESC för tio år sedan har Australien på sistone haft det lite kämpigt i tävlingen – i fjol blev det inte ens final.
För mig är detta årets ”guilty pleasure”-låt. Inte lika fyndig som Estlands, men närapå. Yum yum.
2. Montenegro – Nina Žižić: Dobrodošli
Betyg: 5/10
Nina Žižić tävlade senast i Eurovisionen år 2013, då tillsammans med hiphop-duon Who See. Nu blir det något helt annat, nämligen en mäktig powerballad som växer mot slutet.
Det var inte tänkt att Nina skulle representera landet, men gruppen som vann de nationella uttagningarna blev diskvalificerade då det visade sig att de framfört sitt bidrag redan 2023.
Jag tycker Montenegro ska vara stolta över sin artist, som ger semifinalen en välbehövlig dos dramatik och elegans.
3. Irland – Emmy: Laika Party
Betyg: 1/10
Det verkade lovande i fjol när den skräckinjagande Bambie Thug tog Irlands bästa placering på år och dagar. Men i år blev det en låt som inte klarade gallringen till Norges uttagning och därför hamnade på den gröna ön i stället.
Emmy sjunger om den sovjetiska rymdhunden Laika – dadabumbambumbam – som gick ett fasansfullt öde till mötes – badabombambombam – panikslagen och ensam i en rymdfarkost. Med ett annat tema hade jag kanske kunnat tolerera denna 90-talsdänga, men nu blir det bara barnsligt, naivt och ledsamt.
4. Lettland – Tautumeitas: Bur man laimi
Betyg: 8/10
Folkmusik är i ropet i Eurovisionen som bäst, och Lettland hakar på. Gruppen Tautumeitas består av sex damer, alla med bakgrund inom folkmusik och med en passion för att föra traditionell lettländsk musik in i nutiden.
Det känns som en grupp skogsrån skulle skida fram på scenen, det är hypnotiskt, trolskt och svårt att värja sig emot.
5. Armenien – Parg: Survivor
Betyg: 2/10
Hur många låtskrivare behövs det för att skapa ett armeniskt Eurovisionbidrag? I det här fallet är svaret tio, bland annat Peter Boström och Thomas G-son som lär vara bekanta namn för alla som brukar följa Melodifestivalen.
Dock känns Pargs överlevnadshistoria lika diffus som Måns Zelmerlöws revolution. Vad exakt är det han har överlevt? Det engelska uttalet känns också lite forcerat, kanske det hade fungerat bättre på armeniska?
6. Österrike – JJ: Wasted Love
Betyg: 8/10
Det händer titt som tätt att operasångare dyker upp i Eurovisionen. Jag blir inte det minsta förvånad om Österrikes JJ i år blir jurygruppernas favorit.
Men det största hindret för en seger är inte humorgruppen KAJ, utan Nemo och The Code som vann i fjol. Det finns klara likheter mellan de två låtarna och det händer mycket sällan att en låt som påminner om fjolårsvinnaren faktiskt tar hem segern.
Jag är också nyfiken på hur man ska förverkliga de sista 40 sekunderna av låten live. Men hursomhaver, i toppstriden kommer vi att ha JJ.
7. Storbritannien – Remember Monday: What the Hell Just Happened?
Betyg: 5/10
Ja, vad tusan hände? Det undrar jag också när jag lyssnat på denna låt. Trion Remember Monday känns som ett perfekt val för Eurovisionen. Damerna kan verkligen sjunga och har med stämsång och charm slagit igenom stort på Tiktok.
Men varför känns detta som att man klippt och klistrat ihop minst sju olika låtar? Precis när man kommer in i en stämning bär det iväg i en helt annan riktning.
Är det Tiktok som spökar, tänker man att dagens lyssnare tappar fokus efter en halv minut? Synd på rara ärter tycker jag, för här hade det funnits potential!
8. Grekland – Klavdia: Asteromata
Betyg: 9/10
Klavdia lär vara ganska trött på frågan om hon försöker likna Nana Mouskouri med sina stora glasögon. Svaret är att Klavdia haft glasögon sedan hon var så liten att hon inte visste vem Nana Mouskouri var och att brillorna i dag är en så självklar del av henne att hon givetvis vill bära dem på scenen.
Det här är ett utomordentligt snyggt nummer, Klavdia har en av årets bästa sångröster och jag är så glad att Grekland nu har hittat tillbaka till det de är bäst på i Eurovisionen: att vara sig själva.
9. Litauen – Katarsis: Tavo akys
Betyg: 8/10
Det är befriande med artister som inte kunde bry sig mindre om huruvida de uppträder inför 200 miljoner tittare eller på en rökig liten rockklubb. Litauen gjorde ett modigt val då de utnämnde det experimentella rockbandet Katarsis till sin representant.
Dyster alternativ post-punk är kanske inte en genre som skriker Eurovision, men just därför känns detta också fräscht och oväntat. Den där kompisen som tvingats med på Eurovisionstittning och sitter och surar i soffhörnet kommer att kvickna till och mumla ”det här kan man ju nästan lyssna på”.
10. Malta – Miriana Conte: Serving
Betyg: 6/10
Dags för nästa fräckis, Maltas Miriana Conte som in i det sista försökte hävda att låtens ursprungliga titel Kant inte alls syftade på engelskans cunt utan bara var det maltesiska ordet för att sjunga.
Aningen långsökt med tanke på att resten av låttexten är på engelska. Men ingen fara, EBU gick fram med rödpennan men publiken lär ska skråla det förbjudna ordet även om Miriana inte gör det.
I och för sig tror jag att den här låten hade klarat sig bra också utan kant-roversen (haha), den är flirtig, catchy och rätt kul.
11. Georgien – Mariam Shengelia: Freedom
Betyg: 3/10
Jag vill applådera dem som inte gör det enkelt för sig, som att i stället för att leverera något trallvänligt och lättsmält utmanar Eurovisionspubliken. Det känns i alla fall som att det är det Mariam försöker göra här. Hon är en ståtlig uppenbarelse på scenen, sjunger bra och tidvis anar jag nästan lite Bond-tongångar.
Men för mig blir det här för krångligt, inte ens efter flera genomlyssningar klarar jag av att svepas med. Det känns för spretigt och konstnärligt.
12. Frankrike – Louane: Maman
Betyg: 7/10
Det glädjer mig att Frankrike har börjat satsa stort på Eurovisionen. Efter fjolårets framgång med Slimane skickar man en annan superstjärna, Louane. Efter att artistens namn avslöjats trissades förväntningarna upp så mycket att jag kände mig lite besviken när jag väl hörde låten. Proffsigt och storslaget, visst, men kanske inte så värst berörande.
Dock har jag hittills bara sett uruppförandet av låten i pausen av en rugbymatch på en enorm arena. Med ett mera innerligt och närgånget kameraarbete kanske låten kommer mera till sin rätt.
13. Danmark – Sissal: Hallucination
Betyg: 6/10
Det börjar vara ett bra tag sedan Danmark tog sitt till final och jag skulle verkligen unna Sissal framgång i tävlingen. Hon är säker och cool på scenen, dessutom är det trevligt att Färöarna ger sig in i Eurovisionen, därifrån är Sissal hemma.
Jag ser ändå en viss risk i att denna proffsiga artist kommer att ha svårt att hävda sig, speciellt då hon ska uppträda efter den franska superstjärnan Louane.
14. Tjeckien – Adonxs: Kiss Kiss Goodbye
Betyg: 4/10
Att växla mellan olika sångröster är populärt just nu, speciellt efter Nemos seger. Den slovakiska artisten Adonxs kan sjunga både dovt och ljust och med tanke på hur låten är uppbyggd kommer han säkert att bjuda på lite tuff dans också, som den dansare han är.
Det är tydligt vad man har försökt göra här, men slutresultatet övertygar mig inte helt.
15. Luxemburg – Laura Thorn: La poupée monte le son
Betyg: 3/10
I år vill Luxemburg uppmärksamma sin Eurovisionshistoria med en låt som anspelar på klassikern Poupée de cire, poupée de son, som vann 1965. Tyvärr är Laura Thorn ingen France Gall och även om det hela är gulligt och charmigt på sitt sätt blir helheten lite väl barnslig.
Jag hade unnat Thorn en bättre låt, antingen någonting som andas 2025 eller har klarare kopplingar till 1960-talet. Nu blir det snarare 1990-tal och det känns bara snurrigt.
16. Israel – Yuval Raphael: New Day Will Rise
Betyg: 7/10
Israels bidrag ska förstås bedömas enligt musikaliska kriterier. Dock gör inte Israel det lätt för någon att vara neutral då de väljer att skicka en ung artist som överlevde Hamas attentat mot en musikfestival den 7 oktober 2023.
Därmed väljer landet igen att använda den påstått icke-politiska Eurovisionen som politisk plattform och igen ska en ung kvinna få stå på scenen och ta emot omvärldens respons för beslut som hon knappast har haft något att göra med. Det kommer hon antagligen att göra med bravur, Yuval Raphael är en fenomenal sångerska.
Spelet må vara fult men sången är vacker.
17. Tyskland – Abor & Tynna: Baller
Betyg: 1/10
Jag vill så gärna att Tyskland ska få till det! År efter år får de stå ut med förnedringen i att bli bland de sista i finalen, detta trots att man försökt sig på en massa olika musikgenrer och intresset för den tyska uttagningen är enormt.
I år blev det ett österrikiskt syskonpar som segrade och jag kan inte för mitt liv förstå varför. Hittar inget annat än en hackig robotaktig röst, en massa slängande hår och en smashad cello. Det blir plus för att man sjunger på tyska, men inte mera än det.
18. Serbien – Princ: Mila
Betyg: 8/10
Tack Serbien. Inget Eurovisionsår är komplett utan en balkanballad och här kom den. Det må vara teatraliskt, på gränsen till smörigt, det hela, men ändå vackert och smäktande. Princ har en imponerande röst, jag förvånas inte alls av att han sjungit titelrollen i Jesus Christ Superstar.
Spelbolagen tycks inte riktigt tro på låtens chanser, men jag tror detta kan vara en överrasknings-finalist.
19. Finland – Erika Vikman: Ich komme
Betyg: 10/10
Erika Vikman vet att hon får åsikter att gå isär. Det struntar hon gladeligen i, för hon har fullt upp med att göra sin grej. I Erikas värld har alla rätt att bejaka sin inre vamp, oavsett kön, ålder och kroppsform.
Efter ett decennium med nästan enbart manliga representanter är det nu dags för Finland att bjuda på någonting feminint, djärvt och utmanande på Eurovisionsscenen.
Här kommer Erika Vikman med buller och bång.
Håller du med om vår bedömning? Hur skulle du själv betygsätta årets ESC-låtar? Berätta i kommentarsfältet!