Med mindre än tre veckor kvar till välfärdsområdesvalet är det fortfarande oklart hur regeringen ska spara ytterligare tvåhundra miljoner euro inom vården. Men det verkar som om bland annat barnskyddet, äldreomsorgen, funktionshinderservicen är under lupp.
Hur mycket inbesparingar klarar vårdapparaten av och hur stor makt har de förtroendevalda egentligen att påverka vården när spartalkot bara fortsätter? De österbottniska vårdpolitikerna Kim Berg (SDP), Ramieza Mahdi (SFP) och David Pettersson (KD) som alla ställer upp för omval, möttes i Slaget - dagens debatt för att diskutera vårdens framtid och politikernas roll.
Inga tydliga besked om nedskärningarna
Kim Berg säger att inte heller riksdagsledamöterna, åtminstone i oppositionen, fått någon närmare information om regeringens planer, trots att man frågat efter besked i flera veckor. Den informationen politikerna fått är främst genom massmedia.
– Vi har försökt få svar i flera veckor om hur regeringen egentligen tänker spara de här tvåhundra miljonerna, men inte fått några svar. Därför har vi nu lämnat en interpellation för att få klara besked innan valet, säger Berg.
Ramieza Mahdi säger att hon blev förvånad när hon fick höra om de sparåtgärder som nu riktas mot social- och hälsovården.
– Jag blev jättepaff. Det är ingen hemlighet att statsfinanserna är ansträngda, men om det stämmer att regeringen planerar att spara på specialsjukvården, barnskydd och funktionshinderservicen är det fullständigt oacceptabelt. Vi pratar om de mest sårbara grupperna i samhället, säger Mahdi.
Ramieza Mahdi säger att det här är moraliskt fel, men även fullständigt oekonomiska åtgärder.
– När vi drar ner just på barnskyddet så får vi ju betala ökade kostnader i framtiden. Vi kommer att bädda för utslagning och marginalisering, just det som vi vill förebygga, säger Mahdi.
Regeringen sparar utan att analysera konsekvenserna
Ramieza Mahdi saknar tydligheten från regeringens sida, man slänger fram en sak utan att sen riktigt säga vad det handlar om. Mahdi säger att vårdpolitikerna ute i välfärdsområdena redan nu har stora problem med att balansera tidigare nedskärningar.
– Ändå pratar regeringen om ytterligare nedskärningar utan att ens ha analyserat konsekvenserna. Det är farligt faktiskt och vi kan inte acceptera det.
David Pettersson säger att om regeringen lägger ett sparkrav på ytterligare 200 miljoner euro på vården så borde man också ge tydliga besked om vad välfärdsområdena förväntas producera.
– Redan som läget är i dag har många välfärdsområden inte möjlighet att till alla delar uppfylla det lagstadgade uppdrag som vi har gentemot våra invånare. Jag ser det här som ytterst problematiskt. Man kan alltid göra saker bättre, men någonstans kommer gränsen emot och jag tycker att vi nått den gränsen nu, säger Pettersson.
Välja mellan att uppfylla sparmål eller lagen
Pettersson säger att överdirektören för Valvira för någon vecka sen gick ut och sa att man nu hamnat i ett läge där man får fundera om det är finansministeriets budgetramar man ska hålla, eller om välfärdsområdena ska uppfylla de skyldigheten att producera lagstadgad vård.
Pettersson säger att han i höstas ringde Valvira i ren frustration när vårdpolitikerna höll på med budgetarbete i Österbottens välfärdsområde.
– Jag såg ju att vi inte klarar av att både hålla budgeten och producera lagstadgad service. Vi hamnar att pruta på endera, och där kommer vi nog att vara tvungen att göra linjeval, säger Pettersson.
Kim Berg säger att läget faktiskt är akut, och inte enbart i Österbotten, utan det här gäller de flesta välfärdsområden.
– Man började regeringsperioden med målet att spara cirka 1,4 miljarder euro. Om det nu tillkommer tvåhundra miljoner så pratar vi om en inbesparing på totalt 1,6 miljarder euro inom social- och hälsovården. Det är enormt mycket pengar.
Berg säger att man i Österbotten hade en bra handlingsplan för att nå de ursprungliga sparmålen.
– Men när det bara kommer fler och fler inbesparingskrav så ser det verkligen väldigt dåligt ut också i Österbotten, säger Berg.
Ramieza Mahdi säger att Österbotten hittills klarat sig förhållandevis bra, även om det finns vissa saker som man behöver förbättra.
– Vården fungerar, personalen gör ett fantastiskt jobb och det finns starkt samarbete. Men om det här fortsätter, att vi ska spara lite till, effektivisera lite till, blir det för mycket. Vi kan inte fortsätta lappa ihop vården med lojalitet och arbetsmoral från personalens sida. Det krävs långsiktig, hållbar finansiering, säger Mahdi.
Vill inte ge bort bestämmanderätten
I Svenska Yles egen enkät bland förtroendevalda i välfärdsområdena ansåg hela 56,3 procent att välfärdsområdets fullmäktige har för lite makt. Bara 38, 7 procent ansåg att fullmäktige har tillräckliga befogenheter att påverka vården.
I det förra, och första, välfärdsområdesvalet röstade 47,5 procent av de röstberättigade, och allra lägst var andelen bland de unga. Drygt var fjärde person i åldern 18 till 24 år använde sin röst.
Varför ställer ni upp för omval? Har de förtroendevalda någon reell makt?
– Jo, jag anser att vi har möjlighet och makt att påverka. Därför vill jag vara med. Under de första tre åren har vi sett att det inte är lätt, och att sparkraven hänger över oss. Men vi ser också att det hade funnits alternativ som kan göra det lättare att bibehålla mera service ute i periferin, och det sporrar oss, säger David Pettersson.
Pettersson säger att han vill utveckla samarbetet med de angränsande välfärdsområdena för att spara inom specialsjukvården. Han frågar sig om centralsjukhusen borde samarbeta mera så att alla sjukhus inte har alla specialiteter.
Ramieza Mahdi säger att mandatperioden varit tuff. Man gick in i något nytt med små resurser, stora krav och oklar struktur.
– En del av oss var frustrerade i början, men vi märkte att vi ändå kan påverka och vår budget är ändå nästan 700 miljoner euro. Vi har beslutanderätt här i Österbotten, och vet vad vi vill satsa på. Den bestämmanderätten vill vi inte ge bort och därför vill jag fortsätta, säger Mahdi.
Mahdi säger att man behöver stärka samarbetet partierna emellan, men även med andra regioner för att klara framtida press. Men hon är inte redo att banta ner Vasa centralsjukhus specialiteter.
Kim Berg säger att han själv kandiderar i välfärdsområdesvalet eftersom social- och hälsovården är de frågor som ligger honom närmast hjärtat. Berg anser att vårdpolitikerna har makt att påverka välfärdsområdets strategi och riktlinjer, om än inom budgetramarnas gränser.
– Om vi exempelvis vill att folk ska få vård snabbare så har vi ju möjlighet att skapa en sådan strategi. Men sen måste man också förstå att den här första perioden inte varit lätt. Det är ju en helt ny organisation och det här tar tid. Men jag tror nog på att det blir lättare när vi fått organisationen i skick, säger Kim Berg.