Humormusik är på tapeten i Finland, mycket tack vare KAJ i och med deras storartade seger i Melodifestivalen. Men skämt- eller humormusik har komponerats och framförts framgångsrikt i både Finland och Sverige i årtionden av kända trubadurer som till exempel Cornelis Vreeswijk, M.A. Numminen och Bosse Österberg.
Men humormusik är en svår genre. Det är inte lätt att vara rolig och finurlig i både text och musik. En som ändå lyckades med det konststycket var den svenska revyförfattaren, pianisten, sångaren och kungen av komik Povel Ramel (1922–2007) vars karriär sträckte sig över nästan sjuttio år.
Språkvetaren och ordsnickaren Jenny Sylvin har lyssnat på Ramel sedan hon var barn.
– Han är en mästare. Det som gör Povel så njutbar att lyssna på är att musiken ofta är ganska trevlig. I likhet med KAJ och andra duktiga humormusiker har han gjort väldigt många olika musikaliska genrer, säger Sylvin.
– En mycket duktig musiker. Det är ju njutbart redan bara att höra på hans musik som de fina låtar de är, sedan kommer de finurliga texterna till, kommenterar altviolinisten Mauri Kuokkanen, som också valt ut ett par klassiska instrumentala verk till Musikpodden där musiken kan tyckas vara humoristisk.
– Det finns vissa ackord som låter ledsamma. Men att hitta en formel för något som låter skojigt är inte alls lika lätt, säger Kuokkanen.
– Det kan vara rytmen och tempot som gör att något låter roligt, men att det skulle finnas ett visst ackord som får dig att skratta? Nja. Det som är roligt för någon är inte alls roligt för en annan, säger Kuokkanen som väljer att spela upp De okläckta kycklingarnas balett ur Tavlor på en utställning av Modest Musorgskij.
Har du någonting du vill att vi tar upp? Hör av dig med tips, frågor, tankar och berättelser till musikpodden@yle.fi.
