Trots den statliga repressionen och censuren fungerar oberoende medier fortfarande i Ryssland. Den viktigaste plattformen för politiskt innehåll är numera meddelandeappen Telegram där det finns ett stort utbud av kanaler.
Enligt journalisten och forskaren Alesja Sokolova använder hälften av ryssarna Telegram dagligen när de vill ha information.
– Och de mest populära kanalerna är politiska.
Sokolova och hennes kollegor bakom projektet Cedar har gjort en stor studie där de tittat närmare på de 43 största politiska kanalerna på Telegram. Undersökningen är bunden till den ryska regimkritiska tidningen Novaja Gazetas europeiska redaktion där journalister i exil arbetar.
För mycket negativa nyheter
Telegram är den enda plattformen där oppositionen fortfarande har en möjlighet att publicera innehåll för publiken i Ryssland.
Men föga överraskande visar Cedars resultat att den statliga propagandan har en betydligt större publik än de regimkritiska kanalerna.
Omkring 44 procent av den ryska publiken följer regimvänliga kanaler, medan 14 procent läser oppositionens utbud.
– Det är inte så enkelt att alla ryssar stöder Putin och kriget och att statens kanaler därför har den största publiken, säger Sokolova.
Det finns också andra orsaker till varför regimkritiska medier inte når fram.
– Innehållet i oppositionens kanaler är i allmänhet mer negativt eftersom de rapporterar om problem som statliga kanaler tiger om, säger Sokolova.
– Men folk tröttnar på ett utbud med enbart negativa nyheter om repressionen och anfallskriget.
Svårt att nå ut
I Ryssland är Telegram lätt att använda eftersom man inte behöver använda VPN för att läsa oberoende kanaler.
Staten har heller inte förbjudit regimkritiska medier i någon större utsträckning. Vissa anser att det här beror på att Telegrams grundare Pavel Durov samarbetar med den ryska säkerhetstjänsten.
Varför hittar inte folk regimkritiska medier när de trots allt finns där?
– Du behöver veta vad du ska leta efter, säger Sokolova.
– Det finns ingen algoritm som kommer att föreslå oberoende information för dig. I stället finns statliga medier överallt och de kommer till dig automatiskt.
Enligt Sokolova är det här en del av förklaringen bakom de höga siffrorna hos statens propagandakanaler.
– Det handlar inte om att folk aktivt vill ha de här kanalerna, eller att de stöder dem. Statens utbud dyker bara upp av sig självt.
Varför informerar inte oberoende medier publiken om sin existens?
– De kan inte göra reklam i dagens Ryssland eftersom det är olagligt, säger Sokolova.
Den ryska lagstiftningen förbjuder både distribution och marknadsföring av aktörer som klassas som ”utländska agenter” eller ”oönskade organisationer”.
– Det är olagligt för personer i Ryssland att dela innehåll från oberoende medier. Vi kan inte ens be vår publik att sprida våra inlägg, något som var det vanliga före kriget, förklarar Sokolova som till vardags jobbar för Novaja Gazeta.
Finansieringen är också ett stort hinder eftersom det är riskfyllt för ryska företag att stödja oberoende medier ekonomiskt.
Måste balansera rapporteringen
Enligt en uppskattning från tyska JX Fund hade ryska regimkritiska medier år 2023 en publik på tio miljoner människor där majoriteten är emot Rysslands anfallskrig.
Samtidigt finns det en tyst majoritet i Ryssland som varken är uttalat för eller emot kriget – en stor publik som de regimkritiska medierna helt enkelt inte når.
Rapporten mynnar också ut i en rad rekommendationer för de regimkritiska kanalerna om hur de kunde bryta sig ut ur sin bubbla och hitta en större publik.
– De borde bredda sin rapportering och skriva mer om människors problem i vardagen, säger Sokolova.
– I synnerhet om ekonomi och interna ryska problem. Men också om nödlägen, olyckor och allt som handlar om den privata hälsan.
Lyfta fram det goda
Undersökningen betonar att oppositionen också måste lösgöra sig från den negativa stämpeln.
För att nå en bredare publik rekommenderar forskarna att de oberoende medierna balanserar det kritiska innehållet med mer positiva nyheter.
Här lyfter man fram Meduza som är den mest populära regimkritiska kanalen mycket tack vare att den också producerar eget innehåll från kulturens och vetenskapens värld.
– Det handlar om att hitta en balans mellan den viktiga granskande journalistiken och ett innehåll som engagerar en bredare publik, sammanfattar Sokolova.