Också i veckans NHL-podd diskuteras några av de positiva finländska överraskningarna.
Grundserien i NHL börjar vara avklarad och då är det dags för ett mellanbokslut beträffande finländarna. Alla vet vilka namn som än en gång skulle radas upp om här plockades fram säsongens bästa spelare, vilket känns något tråkigt.
I stället får det bli fyra blåvita storyer som sticker ut positivt.
Jesse Puljujärvi
”Last in – first out”! Vem hade trott i februari när Pittsburgh sade upp hans kontrakt att Jesse Puljujärvi gör comeback precis före playoff, i en av de största titelfavoriterna?
Då inte ens usla Penguins ville hålla den hårt jobbande och mycket förmånliga ”Pulju” som utfyllnadsspelare verkade det sannolikt att killen med ishockeyns bredaste smil hade satt sin sista NHL-potatis. Europa följande, trodde man.
Nix. Puljujärvi är inte den som i första taget slänger sina NHL-ambitioner överbord – det har han redan visat många gånger om. Den här gången hittade han en ny arbetsgivare i regerande Stanley Cup-mästaren Florida Panthers. Via en try out – i AHL.
Efter 20 matcher i farmarligan under vårvintern med fullt acceptabel statistik (5+7) kom sedan samtalet som den forna tonårsstjärnan drömt om.
Panthers skadelista har blivit desto längre, desto närmare slutspelet är och plötsligt behövde lagets fjärde kedja ett stort och starkt energiknippe. Någon som käkar fast hela puckfabriken för en chans att få spela på den stora scenen.
I de två matcherna han i skrivande stund spelat, har Puljujärvi tacklat sammanlagt 14 gånger och sett precis ut som den typen av otröttligt rivjärn coach Paul Maurice vill ha i sin fjärde lina. En fysiskt tung pjäs, som kämpar tills synfältet svartnar.
Tänk om Jesse Puljujärvi hålls med i en av de stora favoriternas spelarring under playoff? Får hoppa in här och där när skadorna skadorna hopar sig och slutar säsongen med att höja Stanley Cup-bucklan?
En mer tacksam mästare har i så fall aldrig pressat silvertrofén upp på raka armar.
Mikael Granlund
Säsongens största utropstecken då det gäller faktisk prestation på isen är det ingen fråga om. 33 år fyllda Mikael Granlund har tagit omkörningsfilen till att för första gången på många år finnas med i snacket om världens bästa finländska ishockeyspelare.
Det såg alla finländska hockeyvänner i 4 Nations Face-Off-turneringen och den som följer Dallas Stars ser det i varje match.
Flytten till Dallas var en fin belöning för spelaren som aldrig tidigare varit i ett lag med realistiska chanser att vinna Stanley Cup. Han har inte varit sen med att visa hur bra trejden är för Stars: kedjan med Matt Duchene, Mason Marchment och ”Mikke” är ett segervapen.
Granlund har fortfarande alla chanser att göra över 70 grundseriepoäng för första gången i karriären och tog i Stars direkt sin plats som en erfaren ryggradsspelare som coachen Peter DeBoer litar på i alla lägen.
Exempelvis när man försvarar en ledning i slutsekunderna. Två mål i tom bur sedan flytten är konkreta bevis på att klubban inte skakar i händerna på MG64.
Tre ”game winning goals” – ett av dem i förlängningen – är kanske ändå det som får GM Jim Nill och Peter DeBoer att känna sig extranöjda med precisionstrejden inför slutspelet.
Vinner Dallas Stanley Cup har Mikael Granlund kommit hela vägen i mål – starten var VM-guldet för 14 år sedan.
Kevin Lankinen
Världsekonomin må vara upp och ner i och med Donald Trumps återuppståndelse som president, men Kevin Lankinen säkrade en ekonomiskt trygg framtid bara några veckor efter att USA bytte ut en gaggig gamling mot seniormedborgaren från helvetet.
Lankinen gjorde visserligen sitt femårskontrakt på sammanlagt 22,5 miljoner amerikanska dollar med Vancouver Canucks i Kanada, som åtminstone tills vidare inte hör till de Förenta staterna.
Att det blev verklighet har han sig själv att tacka för. Lankinen övertygade GM Patrik Allvin med utmärkta prestationer, som bland annat inkluderade 10 bortasegrar på raken, och signade det nya kontraktet ett par veckor före transferfönstret stängdes.
Utgångspunkterna för säsongen var inte lovande. Nashvilles tidigare andramålvakt var utan kontrakt nästan fram till att säsongen började och skrev i slutet av september under ett papper på en säsong för blygsamma 875 000 dollar.
VM-hjälten från 2019 satsade allt på att visa vad han går för – och vann.
Lankinen har aldrig tidigare haft ett NHL-kontrakt värt mer än två miljoner per säsong och inte heller längre än två år.
Aldrig tidigare har han heller haft några skyddande villkor. Nu är tillvaron säkrad de två första åren (no move clause) och för åren 3–5 får han bestämma 15 lag dit han inte kan trejdas.
Hoppas vi får se Kevin Lankinen i VM.
Kaapo Kakko
Otroligt välkommet att Kaapo Kakko äntligen blev fri från Rangers mentala bojor och kom undan rollen som hackkyckling för tränare oförmögna att hantera unga spelare.
Seattle Kraken är inte ett lag med framgångsförutsättningar just nu, men för Kakko kan det vara en perfekt omgivning. Från och med julpausen – då Kakko kunde slå sig ner i Seattle – är han trea i interna poängligan.
Men: i spel med 5 mot 5 finns Kaapo Kakko på delad första plats internt tillsammans med Shane Wright. Båda hade gjort 20 poäng på 43 matcher i 5 mot 5 mellan 27 december och 10 april.
Också Wright (21 år) har haft det knackigt på stigen från storlöfte till ansvarsbärande NHL-spelare. Lägger man ännu till Matty Beniers (22 år), kan det väl hända att Seattle nu förfogar över en ung offensiv kärna att bygga riktig framgång kring om några år.
Förhoppningsvis tänker GM Ron Francis i samma banor – Kakkos kontrakt tar slut i och med grundserien.
Tack för att du läste!
Anders är Yle Sportens NHL-skribent och -poddare som minns när Matti Hagman skrev på för Boston.