Recension: Dikter om döden bär ett spår av konstnären Hilma af Klint

Gurli Lindéns diktsamling Året är ett otröstligt tidsvittne som speglar det personliga mot det globala.

Författaren Gurli Lindén.
Gurli Lindén debuterade som lyriker år 1973, och sedan dess har hon gett ut närmare trettio böcker. Bild: Alexandra Harald
Kultur- och litteraturredaktör Marit Lindqvist.
Marit Lindqvistlitteraturkritiker

På innerfliken till den eldgula pärmen med en rund cirkel möts man av många cirklar i ett – som årsringar i en stubbe. Som en bild för växtkraft och expansion, eller en bild för alla år man levat.

I Gurli Lindéns nya diktsamling Året är skogen och träden viktiga – granens rot kan anta formen av en kvinnas kropp eller erbjuda skydd för två harar när snön börjar falla. Men skogen kan också vara skövlad och träden döda.

Dikterna i Året kretsar i hög grad kring döden.

Döden på slagfältet i Ukraina där ”sönerna dödar varandra / våldtar systrarna, bränner sina barn” väcker till liv minnen från den egna barndomen och fadern i grå vadmalsuniform som ”bygger korsun där hans kamrater ska stupa”.

Tankar på den egna dödligheten aktualiseras av ett brev på posten med cancerbesked.

Omslaget till Gurli Lindéns diktsamling "Året".
Bild: Ellips förlag

Livet och döden slår följe med varandra genom Gurli Lindéns dikter där diktjaget söker en väg genom såväl förstörelsen som förståelsen och förvandlingen – en väg utan återvändo.

Diktsamlingen igenom arbetar Gurli Lindén med symbolik som förknippas med resor och avfärd: en kvinna styr en båt, man hör ljudet av pråmar ”lastade med fåglar, ödlor”, i hamnen väntar båtarna på resenärerna, och ett lastfartyg väntar vid infarten till hamnen.

Ett vandrande diktjag och tidsvittne

Gurli Lindéns författarskap kännetecknas av en dragning till det drömska och det överjordiska, det mystiska och det mytiska, det kosmiska och det andliga.

I många texter kan man läsa in en påverkan av konstnären Hilma af Klints symboliskt laddade tanke- och bildvärld, som Gurli Lindén också forskat i.

Resan i diktsamlingen blir en färd som rör sig i cirklar närmare spiralens kraftfält i riktning mot en gåtfull öppning. Diktjaget genomgår olika transformationer och omprogrammering för att slutligen bli återbördad till sin plats.

Förutom att det vandrande diktjaget står för en existentiell dimension i texterna har vandringen en rent konkret betydelse – diktjaget blir ett slags otröstligt tidsvittne som ser såväl jordens som mödrarnas smärta i en tid av förhärjelse och krig.

Oron över den personliga hälsan flätas samman med sorg och ilska över världsläget.

Dikterna kännetecknas av såväl uppbrotts- och upprorsstämningar som av vemod och värme.

Styrkan i diktverket Året ligger i speglingen och parallelliteterna mellan det personliga och det globala – minnesbilder och erfarenheter som ekar genom olika tider och olika dimensioner.