Då Kirsi och Greger Andersson startade sin fårgård Korsnäs Östergård i Nagu för 25 år sedan var stöden en orsak till att det blev just får paret valde att satsa på. För varje år har det blivit allt mer utmanande att hålla får, men trots motgångarna har paret ändå inga planer på att ge upp.
– Stöden har minskat betydligt sedan vi började, med den här farten försvinner de ju helt med tiden, säger Greger Andersson.
– Allt ändras till det sämre, nu är det betesarealerna som försämrats, men vi kör på och hoppas på det bästa, säger Kirsi Andersson.
”Det är tack vare direktförsäljningen som vi får det att gå jämt”
En av de senaste utmaningarna är att stöden för naturbeten minskat betydligt för många fårgårdar. Det beror på att då EU:s miljöavtal inledde en ny programperiod 2023 började Jord- och skogsbruksministeriet tolka miljöavtalens kriterier strängare än tidigare, vilket ledde till att flera naturbeten inte längre får understöd.
För Anderssons del innebär förändringen att deras stöd minskar med sextio procent.
– Du blir inte rik på det som fåren producerar och skulle vi sälja till slakterierna skulle det bli förlust. Det är tack vare Kirsis ringande och försäljning som vi får det att gå jämt ut, säger Greger Andersson.
Lammen föds mellan januari och maj och de flesta av dem slaktas på hösten. Därför säljs det också mest fårkött i oktober och november, men en liten del sparas till påsken.
Kirsi Andersson berättar att hon ibland fått arga samtal från köttaffärer som inte tycker om att gården säljer sitt kött själva.
– Men det är inte förbjudet att sälja själv och då lönsamheten blir sämre måste vi hitta på nya sätt att klara oss. Allt kött vi producerar går åt och också hantverket går åt, hantverken är unika, så de blir inte gamla, säger Kirsi Andersson.
Byråkratin har ökat hela tiden
Anderssons konstaterar att byråkratin ökat mer och mer under de 25 år de haft får och att varje gång tanken är att göra byråkratin lättare, slutar det med att den istället blir krångligare.
– Som fårfarmare måste du till exempel anmäla inom fem dagar efter att du skickat ett får till slakt och glömmer du bort det blir det avdrag direkt, konstaterar Greger Andersson.
Kirsi Andersson tycker också att det är dumt att det finns två olika fårregister i Finland.
– Vi har Livsmedelsverkets register, som är officiellt, men om du ska söka bidrag för finsk eller åländsk lantras behöver du också vara med i Nettikatras register. Jag förstår inte varför det inte går att slå ihop dem till ett register, säger Kirsi Andersson.
Även om det stundvis kan vara tungt att vara fårfarmare ger fåren också mycket.
– Jag skrattar så mycket åt lammen då de är sådana torrbollar, de är roliga och ger energi, mat och värme. Därför ordnar vi också marknader så att människor får komma hit och se hur de har det och hur vi bor här på landet. Vi har de bra här och kommer nog att fortsätta, säger Kirsi Andersson.
Stöden är viktiga för att täcka de allt stigande kostnaderna
Även fårfarmaren Markus Karlsson på Mielisholm i Pargas, medger att de minskade bidragen för naturbete är något som ytterligare försämrar lönsamheten som fårfarmare, även om han själv inte är lika hårt drabbad som många andra.
– Den här byråkratin med miljöavtalen är ju helt horribel. Nu har vi en massa arealer som vi arrenderar och måste betala för, men vi får inget stöd för att vi upprätthåller dem. För oss handlar det kanske om ungefär trettio procent mindre i stöd, men det finns ju de som drabbas mer, säger Karlsson.
Karlsson konstaterar att stödet uttryckligen finns till för att upprätthålla naturlandskapet, men stödet är också ett välkommet tillägg då alla kostnader stiger.
– Priset på halm, hö, bränslekostnader och annat stiger, men djuren behöver ju maten ändå. Stöden som vi har fått från miljöavtalen har oavkortat gått till att täcka de här kostnaderna, säger Karlsson.
”För oss som säljer på torget har priserna varit ganska stabila”
Även Karlsson säljer allt sitt fårkött själv främst på torget i Pargas. På det viset kan han justera prisnivån enligt behov.
– För oss som säljer på torget har priserna varit ganska stabila, men för de som säljer till slakterierna har priset inte ändrats i samma mån som alla andra utgifter stiger, konstaterar han.
Karlssons pappa skaffade de första fåren på 1980-talet och Karlsson tog över fårgården år 2002. För att klara sig som fårfarmare är det viktigt att vara mångsysslare och Karlsson har också ett dagjobb, som gör att han klarar sig ekonomiskt.
– Förutom att fåren sköter om gården och betesmarkerna handlar det också om att upprätthålla en tradition. Det är trevligt att ha får. De är lättskötta, även om de kan vara ganska krångliga om de hittar på att börja rymma. Men annars är de nog vänliga och trevliga, säger Karlsson.
Tidningen Åbo Underrättelser har också skrivit om fårgårdarnas utmaningar och sämre lönsamhet.