Det stundande slutspelet och serien mellan Stars och Avalanche dominerar snacket i veckans avsnitt av Yle Sportens NHL-podd.
Ingen fråga om vem som är mest motiverad av alla i Dallas Stars hemmahall när pucken faller till isen mot Colorado.
Mikko Rantanens vilja att spela en avgörande roll går knappast att överträffa när motståndet är laget vars logga för bara ett par månader sedan var fastbränd i hans hjärta.
När han plötsligt ställs mot Nathan MacKinnon och Cale Makar – killarna med vilka han bildade NHL:s kanske bästa forward-forward-back-trio. ”Rinkbröderna” på väg mot Stanley Cup-titeln
När han ser Jared Bednar – coachen som tog över jobbet under Rantanens nykomlingssäsong. Då var Colorado ligans sämsta lag.
När han slänger en blick mot VIP-båset och ser Colorados vd Joe Sakic och GM Chris MacFarland – cheferna som utan att Rantanen visste om det redan förra sommaren öppnade dörren för att trejda bort ”The Moose”.
Trots 681 poäng i 619 grundseriematcher. Trots 101 poäng i 81 playoffmatcher. Trots 25 poäng i 20 matcher på vägen till Stanley Cup. Trots 64 poäng i 49 matcher den här säsongen. Trots att hans 55 mål säsongen 2023–24 är mer än vad Sakic själv eller MacKinnon gjort.
Om jag var Rantanen, vet jag vilka två engelskspråkiga ord skulle formas i min mun vid en eventuell ögonkontakt med kostymgubbarna där högt uppe i sin egen värld.
Allra mest skulle jag ändå vilja visa att de fattade fel beslut.
Risken för en ny förnedring är stor
Dessvärre är oddsen ganska usla för att Mikko Rantanen ska få skaka hand med Colorado-gänget som segrare efter att röken lagt sig.
Väldigt mycket pekar på att MacFarland och Sakic får bekräftelse på att deras drag var geniala med tanke på lagets slagkraft.
Rantanen-trejden gjorde det möjligt att bygga om hela centeraxeln bakom MacKinnon och hux flux förvandla ett enormt topptungt lag till en balanserad, seriös Stanley Cup-kandidat som kan attackera i våg efter våg. Med ett ytterst rörligt anfallsspel.
I och med typen av forwardar som trejdades in – Martin Necas och centrarna Brock Nelson, Charlie Coyle och Jack Drury – kan alla kedjor nu leverera Colorados varumärke. Då spelet fungerar planenligt är ”Avs” ligans bästa lag i anfallsväg.
Till exempel tredje kedjan med Joel Kiviranta, Charlie Coyle och Ross Colton är som uppretade bålgetingar när de surrar på i motståndaränden. Och erfarna andracentern Brock Nelson, som ingick USA:s lag i Four Nations, är en jättestor uppgradering till Casey Mittelstadt.
Nelson och Coyle stod för tretton poäng var och sammanlagt åtta mål i de 19 grundseriematcherna de hann spela efter flytten till Colorado. Tala om ”secondary scoring”.
Samtidigt har Dallas spel utan puck för det mesta sett anskrämligt ut efter trade deadline. Visst gör Rantanen, Mikael Granlund och de övriga talangfulla forwardarna resultat, men helheten övertygar inte.
Nej, Mikko Rantanen kommer nog med stor sannolikhet få skaka hand med MacKinnon och Makar som en del av ett ordentligt utspelat lag och sedan bara låta tiden tysta demonerna. Ingen revansch i görningen.
Tror någon att Jets eller Capitals vinner Stanley Cup?
Dallas–Colorado-serien tar upp mycket av det största intresset inför för första omgången, också i Nordamerika. Båda hör till de stora Stanley Cup-favoriterna tillsammans med Florida, Vegas och även Tampa Bay.
Två lag som däremot inte just nämns bland lagen med seriös potential att gå hela vägen är Winnipeg Jets och Washington Capitals. Med tanke på att båda två gick som tågen i Schweiz under grundserien och slutade etta och tvåa känns det något besynnerligt.
Visserligen är det väldigt ofta andra lag som festar i slutspelet än i grundserien och somliga talar till och med om förbannelsen med att vinna President’s Trophy. Ändå brukar det finnas någon som sticker ut hakan och flaggar för gäng som dominerat i den långa grundserien.
Winnipeg vann 56 av sina 82 matcher medan Washington var det bättre laget i 51 drabbningar. Jets hade också klart bästa målskillnaden av alla lag med +88, Capitais var trea bland 32 lag med +59. Sådana fakta avfärdar man väl bara inte som irrelevanta?
Även undertecknad hör ändå till dem som inte tror på Jets eller ”Caps” ens som finallag. Att bucklan hamnar i Winnipeg eller Washington finns inte på min karta.
Kan det vara fel tänkt?
Jets har i princip allt
Speciellt då det gäller Winnipeg finns det faktiskt mycket som talar för att Manitobas stolthet borde tas på större allvar. I fjol var laget tvåa i västra konferensen och nu alltså bäst i hela ligan.
Och det med en sammansvetsad trupp som har allt: ligans bästa målvakt, bästa powerplay, en av ligans bästa puckförande backar, två vassa offensiva kedjor och en klassisk stor, stark och målfarlig tredje trio.
Ändå känns det långsökt med en lång vår i Winnipeg. Dels för att i stort sett samma lag floppade i playoff ifjol. Dels för att vägen framåt är minerad.
Vårvinterns hetaste lag, St. Louis Blues blir en svår nöt att knäcka. Lyckas det, väntar divisionsfinal mot – antagligen – Avalanche, som inte gav Jets en chans i slutspelet 2024. Med ett sämre lag. I en möjlig konferensfinal väntar gissningsvis mästarna från 2023, Vegas.
Tyvärr, Winnipeg: inte den här gången heller.
Washington har de facto en ganska öppen väg till konferensfinal: Montreal är sista lag med i slutspelet och har stora svagheter medan varken Carolina eller New Jersey – motståndet i divisionsfinalen – har övertygat.
Sedan är det dags för konferensfinal mot sannolikt Florida eller Tampa. Ingen orsak till Stanley Cup-optimism i Washington.
Tack för att du läste!
Anders är Yle Sportens NHL-skribent och -poddare som minns när Matti Hagman skrev på för Boston.