- De är nog lika goda kålsupare allihopa, säger journalisten Bengt Jansén som under sina nästan 40 år på Yle specialbevakade arbetsmarknadsfrågor. Han kommenterar samhällsfördraget som ser ut att rasa ihop som ett korthus.
Trots att han sedan några år tillbaka är pensionär finns intresset för arbetsmarknadspolitik kvar, och då han från villan i Ingå följt med händelserna som utspelat sig i maktens korridorer kan han inte annat än förundra sig.
Allting gick fel
Kålsuparna han pratar om - det är Marko Piirainen på bil- och transportarbetarförbundet AKT och Jyri Häkämies på näringslivets centralförbund EK. Och så statsminister Juha Sipilä, som inte heller får några stilpoäng.
- Allting gick fel redan från början. Man kan inte ta till ultimatum, tidsgränser och diktat då man förhandlar med arbetsmarknadsparter, menar Jansén, och tillägger att han nog inte var den enda som blev smått förskräckt då han såg vilka metoder Sipilä tog till.
- Det är så mycket psykologi i det här. Och den första regeln är att man aldrig ska förhandla i offentligheten. Då går det prestige i debatten, och sedan är det kört. Och nu har allihop trasslat till det här - politiker och fackliga ledare - och allas prestige står på spel.
Att regeringen Sipilä nu hotar med tvångslagar och att fackförbunden hotas med att förlora sin avtalsrätt, är mycket allvarligt.
- Om facket förlorar förhandlingsrätten, så kan vi nog säga att avtalssamhället raseras. Och det får alldeles säkert långtgående politiska konsekvenser, säger Jansén, och tillägger att han inte minns att någon västerländsk demokrati tidigare fråntagit fackföreningsrörelsen dess rätt att förhandla.
Bångstyriga ledare
Hur gick det så här?
Mycket handlar det om vilka ledare de olika förbunden har. Och just nu är det bångstyriga och envisa herrar som styr och ställer i både EK och AKT.
- Det första misstaget begicks visserligen av Sipilä, men sedan hade man kanske ändå ha kunnat ro iland ett avtal, om det inte varit för ledare som provocerar, härjar, bråkar och pucklar på varandra verbalt, säger Bengt Jansén.
- Att EK mitt under pågående förhandlingar om samhällsfördraget gick ut och meddelade att man inte kommer att delta i centrala löneuppgörelser 2017 var direkt korkat, säger han.
- Men att AKT:s Marko Piirainen sedan svarade med att i rena ilskorna dra AKT ur förhandlingarna om samhällsfördraget var inte så slugt det heller. Å andra sidan kan man säga att det var precis vad bägge parter önskade. EK vill gå mot lokala uppgörelser och inte har AKT heller någonsin varit så förtjust i centrala uppgörelser.
AKT gör precis som de vill
Enligt Bengt Jansén är transportfack över hela världen kända för att vara bångstyriga. Och det har sina orsaker.
- De är syndikalistiska grupper som uttryckligen tar avstånd från alla centrala avtal. Och de har ofta militanta ledare. Målet är ett socialistiskt samhälle, slår han fast.
Så är det på en internationell nivå, men i Finland har man ofta vara mera pragmatisk.
- Nog har AKT också tidvis letts av personer som varit avtalsmänniskor snarare än sådana som söker konflikter, säger Jansén och nämner som exempel Kauko Lehikoinen.
- Men annars är det ju nog ett förbund som letts av märkliga figurer, ta nu Timo Räty som ett exempel.
EK har också haft bättre stunder
Men EK får heller inte rena papper av Jansén.
Jyri Häkämies verkar söka konflikter snarare än lösningar, och det har inte alltid varit så som EK har skött sina affärer.
- Nu är det en massa tjafs hela tiden mellan AKT och EK. Jag tänker tillbaka på tiden då legender som Tapani Kahri och Seppo Riski ledde EK, det var inget tjafs då.
- De herrarna klarade till och med av att hålla bergsråden stången, då dessa ville ta i med hårdhandskarna och ställa krav på fackorganisationerna. De var pragmatiker som alltid lyckades stå på sig och hålla igång förhandlingarna.
- Det är helt annan kaliber på ledarna nu, säger Jansén.