Vems fel var det att samhällsfördraget föll? Kommer regeringen att driva igenom sina tvångslagar? Hur allvarligt är läget? Arbetsmarknadsforskare Mika Helander vid Åbo Akademi svarar på fem snabba frågor om krisen på arbetsmarknaden.
Är AKT boven i dramat?
Nej, det är nog en förenkling. De har sin andel i intrigen men det finns nog flera bovar. Förhandlingsklimatet har tripp, trapp, trull försämrats och man har gjort vissa misstag under förhandlingarnas lopp.
Under flera år har näringslivet EK signalerat att man inte så gärna går in för helhetslösningar. Det har vi sett de tio senaste åren. Och så kom regeringen med en ukas om tvångslagstiftning, dvs försämrade arbetsvillkor, ifall man inte når en lösning. Samtidigt som vi i ett antal år har haft helhetslösningar uppgjorda av centralförbunden. Det finns säkert ett tryck i många branscher att förändra villkoren branschvis. Det här är ett olyckligt sammanträffande.
Vilka misstag har gjorts under resans gång?
Man skall inte försöka ta en så kallad "selkävoitto" eller knockout på motståndaren.
Med den borgerliga regering vi har blev det lite för lätt att driva arbetsgivarens sak. Det var en så pass klar konstellation att det inte fanns någon kompromissvilja och det försämrade förtroendet på arbetsmarknaden.
Hör trepartssystemet till en förgången tid?
Om man ser till forskningen så finns det ingenting som skulle tyda på det. De inkomstpolitikska helhetslösingarna har varit fördelaktiga för Finlands nationalekonomi. De har förbättrat Finlands konkurrenskraft internationellt.
Å andra sidan är kapitalet nu allt mer rörligt och ägandet är globalt. Därför finns inte längre ett så stort intresse för nationella lösningar inom näringslivet. Inom näringslivet finns ett intresse för bra avkastning på det kapital man har placerat och stabila och förutsägbara produktionsförhållanden. De nationalla lösningarna är inte något självändamål för näringslivet och här finns en viss intressemotsättning i förhållande till regeringen.
Hur allvarligt är läget?
Läget är allvarligt. Man har inte haft förbundsvisa lösningar på några år och de har också visat sig bli dyra. År 2007 hade vi senast en lösning av det här slaget och det var kostsamt ur nationalekonomiskt perspektiv.
De centraliserade lösningarna är kompromisser som gör att alla måste pruta.
Mika Helander
I det här läget är förhandlingskunskapen också lite rostig. Situationsbedömingen inom olika branscher varierar väldigt mycket just nu och det leder till turbulens. De centraliserade lösningarna är kompromisser som gör att alla måste pruta. De är inte optimala lösningar för någon men alla kan svälja dem. Inte minst av solidaritetsskäl.
Kommer regeringen att driva igenom sina tvångslagar?
Det tror jag inte. De kommer nog att backa. Det blir alldeles för besvärligt att driva igenom den här typen av lagstiftning. Det är knepigt att blanda sig i den mekanism som finns på arbetsmarknaden. Att regerigen träder in med tvingande lagstiftning är ganska arkaiskt.
Jag tror nog att regeringen kommer att komma emot på något sätt. Vägen till en lösning är insikten att tiden för nationella avtal inte är förbi. Det är trots allt en beprövad metod.