Lönerna ska kunna flexa nedåt då lokala avtal blir verklighet. Men arbetsminister Jari Lindström (Sannf) lovar att det också sätts en gräns. Lagstiftningen om lokala avtal bereds nu på trepartsbas och ska vara klar för riksdagen i vår.
Regeringen vill öka möjligheten till lokala avtal på arbetsmarknaden för att få upp sysselsättningen och förbättra konkurrenskraften. Utgångspunkten är att arbetsvillkoren ska kunna justeras nedåt under dåliga tider.
- Det här är ingen universalmedicin men mera flexibilitet hjälper då det är kris, säger näringsminister Olli Rehn (C).
Trepart för att undvika minor
Regeringen informerade på tisdagen om hur man går vidare med de lokala avtalen. Det är många lagar som ska ändras innan de blir verklighet.
Hur det ska ske i praktiken bereds nu i en arbetsgrupp där också arbetsmarknadsparterna sitter med.
Att beredningen sker på trepartsbas är troligen en följd av att relationerna mellan regeringen och facket redan är tillräckligt inflammerade. Risken är alltför stor att det går snett också med det här projektet om inte arbetsmarknadsparterna är införstådda från första början.
Bådas behov ska beaktas
Under regeringens presskonferens om beredningsarbetet underströk arbetsminister Jari Lindström upprepade gånger att lagstiftningen om lokala avtal inte kan handla om diktat.
Om man går in för mera flexibla arbetstider måste både arbetsgivarens och arbetstagarens behov beaktas och ingen kan enligt honom heller tvingas in i ett lokalt avtal mot sin vilja.
Lönerna ska inte heller kunna sänkas hur mycket som helst. Lindström säger att det blir en krisklausul som fastställer maximigränsen.
- Det kunde till exempel vara den kollektivavtalsenliga lönen minus någonting, säger han.
Lagstiftningen som möjliggör mera lokala avtal ska ges till riksdagen i maj och träda i kraft i september nästa år.