Högsta förvaltningsdomstolen har ingripit i en fråga om ett ovanligt förnamn.
En familj vill döpa sitt gossebarn till "Merikarhu" - det vill säga "Sjöbjörn" på svenska. Det namnet underkändes ändå av Nämnden för namnärenden och magistraten följde nämndens rekommendation.
Familjen överklagade beslutet så ärendet gick vidare till Högsta förvaltningsdomstolen. Domstolen är på samma linje som namnnämnden - Merikarhu är inte lämpligt som förnamn.
Det går inte att besvära sig mot förvaltningsdomstolens beslut.
Den svenska motsvarigheten Sjöbjörn finns inte heller upptaget bland svenska namn i Finland.
Nämnden för namnärenden lyder under Justitieministeriet. De ger utlåtanden till domstolarna, magistraterna och andra myndigheter i frågor som gäller för- och efternamn.
Nämnden för namnärenden tar emot cirka 100 begäran om utlåtande per månad.
Vem bestämmer vilka namn som får finnas i almanackan?
De finska och finlandssvenska namnlängderna upprätthålls av Helsingfors universitet, och de revideras med fem års mellanrum.
Namnsdagarna har ända sedan 1700-talet hört till den finländska kulturen. I Finland finns det numera fyra officiella namnsdagskalendrar, avsedda för fyra olika befolkningsgrupper, nämligen den finska, den finlandssvenska, den ortodoxa och den samiska namnlängden.
De mest vägande skälen till att ett namn väljs in bland kalendernamnen är namnets frekvens och popularitet.
Frågan ”Tycker du att Merikarhu borde vara ett godkänt förnamn?” har stängts.