Benny hatar Need for Speed i Kontrollers sista recension. Han hatar det så mycket att han beslutat sig att inte skriva en vanlig recension, utan istället en lista med de 20 saker han hatar allra mest med spelet. Enjoy!
- Ingen manuell växellåda. Fullständigt galet. Nu har jag inte någonsin pratat med en gatudåre (tack gode gud) men jag tror att de flesta av dem tycker det är ganska viktigt med en manuell växellåda när man burnar på ABC-parkeringen.
- Ingen cockpit-vy. En kardinalsynd inom racingspel, speciellt i ett som går ut på att modifiera bilar. Får jag inte välja vilken wunderbaum jag vill hänga från backspegeln? Epic fail!
- Inga animeflickor på bilarna. Man har väldigt få möjligheter att skräddarsy bilarnas yttre, bara massa förutbestämda symboler och mönster, och ingen möjlighet att göra en design från grunden. Alla bildesignare bör hålla sig till Forza Motorsport.
- Körkänslan suger. Need for Speed ger spelaren möjligheten att justera körkänslan, antingen öka greppet om vägen eller göra det lättare att sladda. Problemet är att ingetdera känns bra, istället för att göra ett Burnout 3 eller Forza Motorsport har Need for Speed fastnat mitt emellan och det gör ingen glad.
- Jag hatar precis alla karaktärer. I början tyckte jag det var rätt charmigt att handlingen presenterades med FMV-sekvenser ur förstaperson med riktiga människor (jag vägrar kalla dem skådespelare). Fem minuter senare hatade jag alla utom den där tjejen som mekar med bilar (jag är bara likgiltig till henne).
- Fruktansvärd produktplacering. En stor anledning till att jag hatar FMV-sekvenserna är att alla dricker Monster. Battery är godare, det vet ju alla.
- Fistbumps i förstaperson. Nej.
- Världens sämsta running joke. Vid flera tillfällen under spelets gång försöker de fruktansvärda personerna visa Ken Blocks gymkhana-videor på sina telefoner, men de ger upp DIREKT när videon börjar buffra. REFRESHA FÖR I HELVETE.
- Ken Block är med i det här spelet. Ken Block har redan förstört Dirt-serien, nu har han också förstört Need for Speed.
- Drifting. Ken Block älskar att drifta, så därför ska man givetvis drifta i det här spelet. Hela tiden. Jag hatar det, man ska inte sladda på asfalt, det går långsammare än att ta kurvor ordentligt. På tok för många drifttävlingar i det här spelet.
- Telefonvibrationer. Varje gång man får ett nytt uppdrag måste man svara i en telefon, och det innebär att man hör en telefon vibrera altför ofta i det här spelet. Jag hatar ljudet av en telefon som vibrerar, det är den moderna människans främsta nemesis, och jag blir arg varenda gång.
- Man kan inte ringa tillbaka om man råkar missa ett samtal. Vad i helvete.
- Ibland måste jag bara vänta på att nån ringer mig. Om man inte har några aktiva uppdrag har man inget annat val än att bara köra runt tills någon behagar ringa en. Jätteroligt.
- Twitter-flöde under laddningsskärmar. Snälla sluta.
- Staden är skittråkig. En anonym amerikansk småstad där det är fullständigt omöjligt att hålla koll på några landmärken. Det är nästan skrattretande att man kan samla skittråkiga fotografier av standens "vackra” vyer.
- Staden är skitmörk. Det är alltid natt i Need for Speed. Precis när man tror att solen ska börja gå upp blir det natt igen, och det gör att spelet blir otroligt enformigt rent visuellt.
- Poliserna är sämst i världen på sitt jobb. Det är skrattretande enkelt att skaka av sig poliserna. Ibland är det bra när man inte vill ha med dem att göra, men vissa uppdrag kräver att man håller igång en polisjakt under flera minuter, och det är svårare gjort än sagt då de gärna kör in i närmaste vägg, om och om igen.
- Man måste starta tävlingar från rätt håll. När man börjar ett nytt uppdrag måste man alltid kära fram till en ikon (från rätt håll) och acceptera det, varpå man tas in i en mellansekvens som startar uppdraget. Med andra ord är det helt onödigt att man måste vara rätt vänd för att starta ett uppdrag.
- Onlinekravet suger. Man måste alltid vara online i Need for Speed, oavsett om man vill ha med andra spelare att göra eller inte. För mig, som inte orkar tävla med andra i ett så pass undermåligt spel, blir den enda interaktionen med andra slumpmässiga frontalkrockar när man är på väg åt olika håll. Kul en gång, irriterande efter två.
- Servrarna suger. Ibland har det tagit tre-fyra minuter för mig att starta spelet, bara för att det försöker kontakta servrarna. De första två gångerna det hände trodde jag att jag stött på en allvarlig bugg och installerade om spelet. Det visade sig vara helt onödigt, man måste bara vänta på att spelet behagar koppla upp sig.
- AI:n suger. Loppen känns aldrig som racing på riktigt, gummibandeffekterna är påtagliga, och i uppdrag där det är meningen att man bara ska köra så nära varandra som möjligt utan krascha byr sig AI:n inte desto mera och prejar in mig i väggen.
- Gaturacing är för fruktansvärda människor. Jag hatar att väckas mitt i natten av att någon dåre varvar sin motor och bränner sina däck. Om ni vill köra fort med bilar så gör det på dedikerade racingbanor, inte på allmänna vägar där ni utsätter andra för fara. Need for Speed är ett spel för idioter och jag vägrar spela det en sekund till. Usch och fy.