Det gick inte att fastställa om det var en varg som dödade en hund i Porkala i september. I dna-proverna från den dödade taxen Glada fanns hundens men inte vargens dna.
Taxens ägare berättade i september hur han hittade sin hund död och samtidigt på nära håll såg en varg.
Proverna visar inte vad som bet taxen
Enheten för tillämpad evolutionsbiologi vid Åbo universitet undersökte på begäran av Finlands viltcentral ett dna-prov från den dödade taxen. Förhoppningen var att hitta vargens dna i proverna som togs från den djupfrysta hundkroppen en eller två veckor efter att den blivit biten till döds.
Fyra prover togs från betten och såren på den döda hunden. Forskarna skriver i analysrapporten att inget främmande dna upptäcktes.
- Orsaken är högst sannolikt att det i provet från såret också fanns med hundens eget blod samt att det som orsakat betten har lämnat så lite av sitt dna i såret att det inte syns i analysen.
Slutsatsen blir därför att det inte går att fastställa om det var eller inte var en varg som bet ihjäl Glada.
- Vi kan med stöd i denna analys inte säga någonting om vad som orsakade såren och betten, avslutar forskarna sin rapport.
"Hundägarens berättelse trovärdig"
Men Visa Eronen, jaktchefen för Nyland på Finlands viltcentral, har inga stora tvivel om vilket djur som hade ihjäl taxen.
- Hundägaren är en ivrig jakthundsmänska, mer bevandrad i de här frågorna än de flesta, svarar Eronen på frågan om hur pålitlig hundägarens observation är.
Vargen har hittat Porkala
Vargobservationerna i Porkalatrakten har hur som helst ökat markant.
- Under hela 2015 har vi 32 observationer då det under tidigare år har handlat om enstaka observationer, berättar Eronen när han tittar på statistiken över Porkala udd söder om stamväg 51.
Drygt 30 observationer innebär ändå inte att tiotals vargar rör sig på området. Snarare handlar det om att vargen nu inte enbart stryker igenom utan också vistas i Porkala.
Observationerna Eronen nämner varierar. Oftast handlar det om synobservation, vargspår, vargavföring eller kadaver vargen lämnat efter sig. En viltkamera kan också ha fångat en varg på bild.
En sakkunnig kontaktperson har sedan besökt stället för observationen eller på annat sätt försäkrat sig om att den är pålitlig. Efter det förs observationen in i databasen.
I några fall har man sett vargen. Så skedde till exempel i fallet med taxen i början av september. Så skedde också ett par veckor senare när en varg rörde sig på en gårdsplan i Porkala. Då kallades också polisen till platsen som låg 4-5 kilometer från stället där taxen dog.
- Polisen lyckades också få syn på vargen som var på på en åker cirka 80 meter ifrån. Polisen tog en bild av vargen men den bilden har jag tyvärr inte sett, förklarar Eronen.
Just nu duggar observationerna inte tätt.
- Det kom en i slutet av oktober och sedan dess har vi bara fått en, säger han.
Dna-svaret kunde ha berättat mycket
Dna-analysen från taxen Glada misslyckades inte rent tekniskt.
Men det fanns också hundens blod med i provet som skulle analyseras. Vargens dna kunde inte särskiljas från hundens utan hundens dna täckte på sätt och vis det eventuella vargmaterialet under sig, förklarar Eronen.
Han betonar att han inte är någon expert på genteknik utan att han bara läser vad forskarna skriver i sin analysrapport.
Tidigare har varg-dna kunnat fastställas.
- Man har fått varg-dna från hjortar som vargen tagit. Då har man tagit salivprov på plats och ställe.
Vargars dna har också dokumenterats i övrigt, i synnerhet i sydvästra Finland. Det finns data om vilka vargar som rör sig där och hur nära släkt de är med varann.
- Om vi hade lyckats hitta varg-dna i provet från taxen i Porkala, skulle vi ha kunnat jämföra det med resultaten från sydvästra Finlands vargar. Vi kunde kanske ha sett om det är någon av de vargarna som nu har börjat röra sig i Porkala, säger Visa Eronen.
Eronen uppmanar alla som observerar ett rovdjur att anmäla sin observation. Instruktioner för det finns på Finlands viltcentrals webbplats.
Artikeln kompletterades torsdagen den 7 januari 2016 vid kl 11.25 med citat från analysrapporten och allt utom första meningen i stycket "Proverna visar inte vad som bet taxen".