Nu är det igen den tiden på året, då språkpoliserna får gotta sig i den fruktansvärt felaktiga fennicismen vändagen, som av slentrian eller av ren dumhet används istället för det korrekta alla hjärtans dag.
Precis som det amerikanska firandet av alla helgons dag har slagit rot hos oss till följd av ivrigt lobbande från kommersiellt håll, firar vi i Norden sedan 80-talet alla hjärtans dag enkom för att kedjorna skall få sälja mera saker.
Den romantiska kärleken är tydligtvis mera lukrativ än den tystlåtna, trogna och tåliga vänskapen. Vänskap säljer inga dyra smycken eller hjärtformade konfektaskar. Vänskap nöjer sig med en kram, eller ett långt förtroligt samtal – alldeles gratis.
Därför tycker jag det är enormt fint att Finland går sin egen väg och vill betona vänskap i stället för tvåsamhet. Tvåsamheten och den romantiska kärleken får tillräckligt uppmärksamhet ändå, utan en egen dag. Den är målet och meningen i varje Hollywoodfilm. Den matar marknaden med alla förlovnings- och vigselringar och bröllop och parmiddagar och tjohej som den ger upphov till. Den är redan en ekonomisk succé och ett mönster som så många lever efter: Söka par, bilda par, vara två, bli fler.
Så har ju den romantiska kärleken och tvåsamheten sina egna problem också. Jag skall inte uppmuntra till skilsmässa igen, för det har jag redan gjort – men ta debatten om den moderna mannens underläge, som den här artikeln gav upphov till, som exempel.
Att en (kvinnlig) forskare på Väestöliitto målade upp en bild av mannen som nedtryckt och förminskad av en allt bestämmande general till kvinna, ledde till en skitstorm i spalterna och på sociala medier.
Utan att ta ställning i frågan vill jag lyfta upp just vänskapen som en möjlig nyckel till att många män mår dåligt i sina relationer.
Jag tror, och här får ni rätta mig om jag har fel, men jag tror att det är vanligare att kvinnor har ett stabilt nätverk av nära vänner. Och då menar jag riktigt nära vänner, som man kan tala med om det djupaste, mest såriga, allra mest skämsiga.
Det är helt enkelt svårt att leva med en annan människa. Om man ändå går in för det, behöver man få ventilera svårigheterna. Man behöver vänner som orkar lyssna på ens klagovisa, som tar den för vad den är och aldrig för den vidare.
Om man saknar riktigt nära vänner, då blir det partnern som får spela rollen av både älskling och bästa vän. Det kan bli för mycket för en person.
Mycket kan en människa ställa upp på, men inte på att prata skit om sig själv.
Därför slår jag ett slag för vändagen. Riktig vänskap behövs, oberoende av hur mycket man parar ihop sig och oberoende av hur många barn man får. Den behövs bara mer.
PS. Om du vill klaga på din partner eller ditt sexliv, eller om du är hur nöjd som helst, delta i Svenska Yles enkät om kärlek och sex i Svenskfinland!