Han vill inte tro att livet slutar efter döden. Seval Bitic vill komma till paradiset då och umgås med sin mamma och pappa och alla andra han förlorade i kriget. Sina två bröder och många kompisar.
Han var nio år när kriget bröt ut i det forna Jugoslavien och sedan dess har det inte gått en dag utan att han tänkt på himlen, Gud eller döden.
- Hur kommer jag att sluta mina dagar här? Har jag gjort tillräckligt bra?
I Koranen har han läst att mänskan aldrig dör. Kroppen förmultnar, men svanskotan består, och ur den skall det skapas en ny kropp när vi stiger upp ur gravarna på domedagen.
- Det står att själen vilar där i svanskotan på något sätt, säger Seval.
Han tycker att paradiset beskrivs på ett vackert sätt i Koranen, medan helvetet verkar värre.
- Där brinner man konstant, och när skinnet brunnit upp får man genast ett nytt skinn.
Seval tycker att han redan levt ett litet helvete på jorden, och det är också något som han tänker på varenda dag.
- Hur är det möjligt att man börjar kriga mot varann? Att vänner plötsligt skickar någon för att slå dig? Eller döda. Hur kan det hända?
Kristna mänskor i mitt hemland har gjort hemska saker mot muslimer.
Seval
Seval minns den första skoldagen efter att kriget börjat.
- Mamma och min ena bror pratade allvar med mig innan jag gick dit, och sa att jag skulle undvika slagsmål. Att det var krig nu och att det inte längre skulle vara samma sak på skolgården.
Men det blev slagsmål där i alla fall, många slagsmål.
- Jag blev till och med avstängd från en kroatisk skola till sist. Jag slogs massor.
När vuxna krigar märks det också i skolan, på eleverna.
Seval
- Vissa föräldrar hade lärt sina barn att hata och plötsligt var det inte okej att vara muslim längre, minns Seval.
Han minns den första skoldagen, den hans mamma varnat honom för.
- Den började med att en gammal kompis kom fram till mig och sa att jag var en jävla muslim.
Några raster senare var första slagsmålet igång.
- Det var alltid serber mot muslimer. Men det fanns också vissa serber som stod upp för oss. Varje slagsmål såg lite annorlunda ut.
Sedan dess har det varit svårt att vara muslim. Även efter att kriget tog slut.
- Folk tittar, de frågar om mitt skägg och ibland känner jag på mig att de undrar om jag är en terrorist.
Dessutom är det svårt att praktisera islam i ett land där religionen inte märks i gatubilden.
Seval längtar till Bosnien. När han ser det så här från sidan märker han vad han har mist.
- Efter åtta år i Finland har jag inte ännu vant mig. Bosnien är vackert, om inte det vackraste landet i Europa, så det nästvackraste.
Men det gick inte att leva där.
Det ligger något i luften där. Något som jag inte kände innan kriget.
Seval
Hatet tärde på honom.
- Jag hatade så mycket att jag skulle kunna döda. Många där hade förstört mitt liv.
- Först kan det vara tillfredsställande att hata, men i längden äter det upp en.
Det är en sjukdom. Du har ingen fred. Inte ens när du är ensam. Du tänker på alla du hatar och du får ingen ro.
Seval
Så det blev omöjligt att stanna där, men det har inte heller varit lätt i Finland.
- Systemen funkar bra här, men det var så svårt för mig att få kontakt med mänskorna att jag fick lära mig hela språket via teven.
Först trodde han att det var finska som han lärde sig, men en bosnisk kompis tyckte att det lät som svenska och sa att han tydligen tittat på svenska kanaler.
- Jag blev förstås förvirrad och funderade om det var Finland eller Sverige som jag kommit till.
Men han har märkt att allt känns lättare ifall han vänder sig till Gud, och därför har islam blivit allt viktigare för Seval med åren.
- Till och med mitt hat har lättat nu, säger han.
Jag kan inte hata längre. Okej, kanske lite. Men inte på samma sätt. Jag kan hata det de gjort, men inte mänskorna.
Seval
- På samma sätt som andra söker hjälp på sjukhus och hos psykologer så har jag fått hjälpen från Koranen. Jag har hittat en slags ro. Börjat minnas hur kärlek känns.
En annan positiv effekt av att Seval har börjat satsa så pass mycket på islam är att han inte hinner ägna lika mycket tid åt dåliga tankar längre.
- Jag har fullt upp med att be och följa alla regler, säger han.
Han ber fem gånger om dagen och varje gång måste han slappna av och rensa tankarna och vara ärlig mot sig själv och Gud.
- Annars blir det bara gymnastik av det.
Inför varje bön tvättar han ansiktet och fötterna, och skägget måste också hållas rent.
Inför Gud är det också minst lika viktigt att vara ren på insidan, som på utsidan.
- Du ska hålla tungan ren och och aldrig prata illa bakom någons rygg. Att göra så är lika smutsigt som att äta köttet av din döda bror.
Medan Seval ber brukar dottern Latifa hoppa runt i lägenheten. Ibland klättrar hon upp på hans rygg och ibland studsar hon i sängen.
Seval är frånskild och har Latifa hemma hos sig varannan vecka. De har det bra, men på sista tiden har han också börjat drömma om en större familj. Han vill ha en fru och flera barn.
Jag behöver en familj. Ett fint liv. Någon som väntar på mig hemma.
Seval
Förr valde han alltid sina kvinnor efter utseendet, och attraktionen.
- Men nästa gång vill jag göra på det riktiga sättet, säger han.
Han vill hitta en kvinna som också praktiserar islam. Helst skall någon rekommendera henne för honom och innan de är gifta kan de bara ses i andras sällskap.
- Och vi behöver föräldrarnas välsignelse, säger Seval.
- Men vill hon samma sak som jag så kan vi gifta oss redan inom ett halvt år.
Även om Seval vill att hans kvinna skall vara muslim, så har han träffat många goda mänskor som inte varit troende.
- Så det hänger inte på det. Men det är ändå en gåta för mig, att man kan låta bli att tro. Det är som att köpa en teve utan bruksanvisning. Man får inte ut allt.
- Och Gud finns i djuren också. Och i naturen.
Han rör sig ofta i naturen och tycker egentligen att det är skönare att umgås med djur än med mänskor.
- Man får inte huvudvärk av djur. Så där som man kan få av mänskor ibland.
Mänskor kan inte sätta stopp. De vill bara ha mera, mera, mera. Men Gud har sagt att vi behöver vaka över gränserna.
Seval
Seval Bitic är en av medverkandena i Svenska Yles dokumentärserie Bakom parabolen. Läs mer om produktionen här.