Du kanske centrifugerar hemma varje dag - med tvättmaskinen. Men samma rutin har man faktiskt i medicinska sammanhang där centrifugering är vardag t.ex. i samband med blodprov.
Vi hälsar på Maria Kareskoski, klinisk lärare och forskare vid veterinärmedicinska fakulteten vid Helsingfors universitet.
Maria visar upp en mängd olika centrifuger. Den minsta används för minimala prov där bara en liten sticka med blod läggs in för att snurra runt med en hastighet av elvatusen varv i minuten. Jämför det med din tvättmaskin vars varvtal brukar röra sig mellan tusen och tvåtusen per minut.
Men det finns alltså en mängd olika centrifuger för olika ändamål, i olika storlekar och med olika varvtal.
- Inom hästreproduktionen där vi forskar i spermier så använder vi lite mer speciella centrifuger. T.ex. såna som separerar spermierna enligt densitet, så att bättre och sämre spermier ordnas var för sig. (De med högre densitet och därmed vikt är de bättre.)
- Sen har vi centrifuger med en slags kudde, så man kan dra upp varvhastigheten utan att spermierna skadas av den ökade farten.
Det känns udda, men intressant att lära sig om en i laboratoriesammanhang vanlig metod. Våra kroppsvätskor är lite som drinkar som görs baklänges i det här fallet. Först är de en soppa, så svängs de runt i våldsam fart och så plötsligt har de delat upp sig i lager. Shaken not stirred eller hur det var enligt James Bonds preferenser?
Exempelprov
Maria visar hur man gör då man centrifugerar blodprov. Blodet är från en häst som undersöks gällande livmoderinfektion efter fölning. Proven har stått i kylskåp föregående natt och har redan börjat dela upp sig i en fastare och en lösare form, dvs i praktiken i blodceller (röda och vita blodkroppar) respektive serum (resten av vätskan i blodet innehållande bl.a. proteiner).
Genom centrifugeringen blir den processen slutförd. Blodcellerna väger mer än serumet och med hjälp av centrifugalkraften i centrifugen kommer de att delas i olika lager just på grund av skillnader i vikt.
In med provrören i centrifugen, fast med luckan och så gasen i botten...
Femton minuter med 3500 varv per minut gör sitt jobb och därefter kan Maria öppna luckan och ta fram tre provrör i nätt uppdelade färger.
Vi byter rum. Nu ska Maria packa proven. Det betyder att hon tar en pipett och suger upp blodcellerna och serumet var för sig och placerar dem i nya rör. Härefter kommer blodets delar att ha olika destination. Blodcellerna går till analys och serumet fryses ned.
Här kan du se en kort video (1´50) av hur det hela gick till.
Och här kan du lyssna på intervjun om centrifugeringen.
Spermier roliga filurer
Maria Kareskoski jobbar alltså till vardags som klinisk lärare vid Helsingfors universitets veterinärmedicinska fakultet i Mäntsälä där hon undervisar veterinärstuderande. Parallellt forskar hon, dels i stons livmoderinfektioner efter fölning, dels i hingstars spermiekvalitet.
Och det här med spermier är lite roligt. De utgör forskningsmaterial med attityd... De lever ju bokstavligen sitt eget liv och man får hålla koll på dem så att de inte rymmer iväg i olika sammanhang. Det gör t.ex. inte blodceller.
Och, konstaterar Maria, det är en fantastisk process de är involverade i. En fortplantningssituation är en enormt komplicerad situation med mängder av processer som ska gå rätt och det är ju helt fantastiskt att de faktiskt gör det så ofta.
Lyssna på hur Maria förklarar det!
