Samma dag som jag skall träffa Maria Sveland för att höra henne diskutera kropp och makt på ett seminarium i Stockholm så har Aftonbladet följande rubrik: "Polisen uppmanar kvinnorna, gå inte ut."
- Jag är inte förvånad - så har det sett ut många gånger förut när serievåldtäktsmän har härjat, säger Maria. Så var det också med den så kallade Örebromannen (en serievåldtäktsman som härjade i Örebro för tio år sedan) och i Umeå där den så kallade Hagamannen begick övergrepp på kvinnor. Då gick polisen också ut med en sådan uppmaning.
- Jag tycker att det är väldig tråkigt men det är symptomatiskt för hur man betraktar den här typen av brott. Det vill säga att det är kvinnor som skall anpassa sig och begränsa sitt livsutrymme och inte männen, säger Maria Sveland.
- Man kan ju bara leka med tanken på vad som skulle hända om man vände på perspektivet och polisen gick ut och sa att så länge våldtäktsmännen går fria så får alla män utegångsförbud tills vi vet vem det är som begår de här övergreppen. Det vore ju egentligen rimligare.
Sveland tycker att om man ska komma med den uppmaningen borde man också uppmana kvinnor att inte gifta sig och inte vara sambo med män för det är statistiskt sett där som de allra flesta brott sker.
- Och då är det ju igen upp till kvinnorna - att vi gör på något sätt fel och får lite skylla oss själva, säger Maria Sveland.
Kvinnor som ger igen
I den senaste boken Befrielsen låter Maria Sveland kvinnorna slå tillbaka. Oskyldiga män blir offer för kvinnorna som hämnas våldtäktsmännen genom att lite godtyckligt slå ner män på gatan. Också här handlar det om att vända på steken och byta perspektiv.
- Då man vänder på perspektivet och låter kvinnor slå ner män så reagerar folk för den typen av våld är vi inte vana vid. Därför finns det en poäng med att skildra den typen av våld för att få folk att vakna upp, säger Maria Sveland.
Det "vanliga" våldet där män är förövare och kvinnor offer är vi så avtrubbade av så det reagerar vi inte på menar Sveland.
Att välja bort familjen är tabu
Efter boken Bitterfittan, som handlar om att välja bort moderskap och familj, blev Maria Sveland mordhotad och blev tvungen att leva under polisbeskydd. Hennes mordhot damp ner genom postluckan en vanlig vardag. Hur reagerar man på det?
- Man blir arg och ledsen, men för mig har det blivit en igångsättare och därför skrev jag boken Hatet, säger Maria Sveland.
Maria Sveland skriver i sin bok Hatet: "Att beskylla kvinnor som problematiserar de förväntningar och krav som omgärdar moderskapet för att vara dåliga mödrar är en väl beprövad strategi som ofta återkommer så fort en kvinna uttrycker en längtan som INTE inkluderar man och barn. Redan då kvinnor stred för rösträtten var huvudlinjen i kritiken att dessa kvinnor var egoistiska och deras rösträttskamp skedde på bekostnad av barnen och deras familjer."
Den sterotypa bilden av en våldtäktsman stämmer inte
Maria Sveland säger också att insikten om att en man som begår sexuella övergrepp både kan vara snygg, vit och rik utmanar den rådande bilden av den svartmuskiga monstermannen i buskarna, som lever utanför samhället annorlunda och skild från alla andra "normala" män. Det gör det hela mer skrämmande.
Så här beskriver till exempel Svenska Dagbladet den så kallade Hagamannen, en serievåldtäktsman som blev gripen och dömd år 2006.
Våldtäkt som maktmedel
- Susan Brown Miller, som skrev boken Våldtäkt 1975 har en poäng när hon menar att även om inte alla män begår våldtäkt så tjänar alla män på att några män begår våldtäkt, säger Maria Sveland.
Miller menar att våldtäkt fyller samma funktion som lynchning i tiderna gjorde i USA. När man hängde upp svarta människor för att skicka signaler och sprida rädsla till alla ville man påminna om vem som har makten och visa hur det går om man trotsar den. Hon menar att våldtäkt fyller en liknande funktion i vår värld i dag då det gäller att hålla kvinnor på plats och att upprätthålla maktordningen mellan könen.
- Det låter ju väldigt hårt, men jag tror faktiskt att det finns en sanning i det. För om våldtäkten inte fyllde den väldigt viktiga funktionen så skulle den inte vara lika omfattande. WHO har siffror som säger att en tredjedel av världens flickor och kvinnor utsätts för allvarligt våld någon gång under sin livstid.
Hotfullt att leva jämlikhet?
Ännu längre tillbaka i tiden kallades kvinnor som utmanade makten för häxor och brändes på bål. Patriarkatets svarta historia är full av exempel på motstånd mot kvinnor som tagit sig olika uttryck i olika tider och i olika samhällen, men i grund och botten har det alltid handlat om makt.
Som så ofta i kvinnorörelsens historia är det kvinnors ansvar både att formulera problemet och komma med en lösning. Medan männen kan fortsätta glida fram i lugn och ro, befriade från såväl ansvar som förändring.
Den stora massans tystnad
En stor del av hatet mot feminismen kan tänkas handla om just oron inför vad som ska hända om vi får ett rättvist samhälle. Männens priviligeier är hotade av den här så kallade maktkampen. En kamp för jämlikhet skulle innebära en omfördelning av såväl makten som gamla privilegier. Kanske är det denna rädsla för förändring som även den stora tysta massan upplever? En tystnad som därmed understöder hatet.